Mitt liv är skit

Känner att mitt liv bara går mer och mer utför för varje dag som går. Jag orkar ingenting längre och vill helst av allt bara dra täcket över huvudet och sova tills skiten försvinner. Jag sköter jobbet väldigt dåligt nu för tiden, sjukanmäler mig i sista minuten och stannar hemma men jag vet att det inte blir bättre av det. När jag är hemma ligger jag bara i sängen och gråter och deppar eller sitter vid datorn.

Vänner har jag knappt haft någonsin pga att jag är så jävla blyg, men nu är det värre än vanligt. Alla jag umgåtts med har flyttat till andra städer för att jobba eller plugga och jag är ensam kvar här. Tror inte att jag träffat någon vän på över ett år faktiskt. Jag bor med min mamma och upplever henne som riktigt jobbig. Allt hon gör är att tjata och sätta press och då går det ännu sämre för mig. Hon vet inte att jag mår såhär dåligt, men hon skulle ändå aldrig förstå.

Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska ta mig ur detta. Känns som att mitt liv är över. Jag funderar inte aktivt på självmord, men tanken har slagit mig någon när det varit som värst. Någon annan som känner igen sig? Jag blir avundsjuk på alla andra som verkar ha massa roliga vänner och jag blir avundsjuk på alla som åker på semestrar osv. Jag vill också ut och upptäcka världen, men jag har inte råd och det blir inte speciellt kul att göra det ensam. Alla tips och råd mottages tacksamt!

Om du bor hemma och jobbar så finner jag det märkligt att du inte har råd att åka utomlands? Hur gammal är du? Jag skulle ge dig rådet att flytta. Om du ändå inte har någon kvar i din stad som du känner så vad har du att förlora? Flytta skaffa nytt jobb, lär känns minst en person på nya jobbet. Sen om du vill resa så behöver du inte ta den dyaste resan utan ta en weekend till Brüssel eller liknande. U-länderna är iaf ingenting att se. Man får bara parasiter occh riskerar att bli rånmördad när man väl är där alternativt ta på duschstången och bli elektrifierad pga av inkompetenta byggnadsarbetare.

Börja med att flytta hemifrån. Ett miljöombyte kan göra susen. Föreslår en etta som första boende, så blir det ekonomiskt och praktiskt att gå vidare om du nu inte skulle trivas där.

Jobbigt läge! Men att ligga hemma och gråta i sängen kommer inte ge dig några nya vänner vilket du säkert förstår (kan låta hårt men så är det). Det är aldrig försent att vända på stenen och göra något åt sitt liv dock Ett bra sätt att hitta vänner kan vara att börja plugga eller börja med någon fritidsaktivitet, till exempel träning! Med träningen kommer sannorlikt ditt självförtroende öka också.

Vad du än gör så ta inte livet av dig bara!

Jag jobbar inte heltid. Hade gärna gjort det men jag valde att ta den tjänsten som fanns helt enkelt. Jag hade säkert haft råd med en egen liten lägenhet, men det hade varit rätt knappt. Jag vill inte ge mig in i att flytta om jag inte vet säkert att jag klarar av att sköta det. Jag är 21 år och borde naturligtvis vara glad och lycklig över livet, men just nu är det inte så. En dröm jag haft länge är att resa, men det är som sagt inte kul att göra det ensam och jag vet inte om jag hade vågat det heller om jag ska vara ärlig. Det som kvarstår är dock att jag behöver se någon annan miljö, tror jag.

Ibland blir jag så himla trött på allting och undrar varför jag lever överhuvudtaget. Det känns som att ingen hade saknat mig ändå om jag försvann. Jag hade verkligen behövt komma ut på saker, umgås och släppa loss lite. Jag är väldigt blyg och därför har jag alltid haft svårt för att skaffa vänner. Jag tror det är därför jag blivit deppig från början, men sedan har det bara kommit fler och fler saker. Nu är jag inne i någon slags ond cirkel och känner inte igen mig själv längre.

Börja gå och prata med en kurator eller dylikt.

Jag gick in i väggen totalt i vintras, men det va så illa att jag fick anti-depp/lugnande. Nu mår jag mycket bättre, men medicinerar fortfarande och går till en psykolog 1 gång i veckan.

Har funderat på att göra det, men det är inte alls min grej liksom. Har aldrig kunnat prata och öppna mig inför folk. Hade varit lättare om det fanns någon kurator att chatta med tror jag, men det funkar väl inte riktigt så...

Får man fråga vad det var som gjorde att du började må så dåligt?

Jag kan bara ge dig tips som hjälpt mig själv, även om jag aldrig har varit lika deprimerad som du verkar vara. Jag kan rekommendera Joe Rogans podcast, som du kan finna på youtube/Itunes. Har varit väldigt inspirerande för mig för att ta tag i min fysiska hälsa (som är direkt kopplat till psykiskt välmående).Det andra är att helt enkelt aktivera dig fysiskt. Långa promenader kan hjälpa för att "rensa tankarna". Om du haft en riktig skitdag, gå ut och gå och försök reflektera över det jobbiga och vad istället för att gräva ned dig tänka på vad du kan göra för att förbättra din livssituation.

Du är ung och du kan göra vad du vill, bara du ger dig fan på att göra det!

Det finns kbt via nätet. Men du verkar ha social fobi i någon form, och då är det nog att föredra att träffa någon irl.

Du tror inte något av mina förslag är något för dig då? Plugg, träning etc?

Om du vill resa ska du vänta med att flytta hemifrån.
Jag är som du, men att resa har hjälpt mig så otroligt mycket! Innan jag flyttade hemifrån jobbade jag på sommaren och reste hösten/vintern eller vintern/våren. Jag reser fortfarande, fast när man har egen lägenhet så tar det ju längre tid att spara ihop pengar.
Och jag vet att det är så fruktansvärt surt att behöva stå ut med att behöva jobba, men du får något som är värt något så otroligt mycket av det! Se det inte som lön, se det som upplevelser.
Det behöver inte alls vara dyrt heller, vi kör på bussresor och tåg. Eurolines bussar är för det mesta vedervärdiga, men det är roligt som fan och man träffar så förbannat mycket folk!

Om du inte vill resa ensam kan du ju alltid gå in på typ backpacking.se och börja skriva med någon. Finns ALLTID folk som letar resesällskap