verenskapsteori

On topic: Det jag läst av Kuhn är Structure of Scientific Revolutions, och det var väl inget som irriterade mig i den boken. Han gör träffsäkra iakttagelser av hur forskare och forskarvärlden fungerar i praktiken och skriver kärnfullt. Jag uppfattar dock Kuhn som vetenskapssociolog snarare än vetenskapsfilosof - han ger en deskriptiv bild av det vetenskapliga arbetet, inte en preskriptiv. I och med att jag läser Kuhn på det sättet köper jag inte de som ser boken som en framgångsrik kritik av Popper. Jag tycker kort sagt bättre om Kuhn än det som ofta skrivs om Kuhn.

Off topic: Jag var oförskämd i mitt förra inlägg och ska förklara mig. Jag blir rejält irriterad på folk som använder boklig bildning till att utan anledning trycka ned andra. Varför inte skriva om komplicerade saker med enkla ord, istället för tvärtom? Om du vill visa upp dina många seriösa sidor, så är det en dålig idé att komma med svepande nedlåtande formuleringar om fb:s användare. Här finns allt från kriminella kroppsbyggare till forskare, och nog finns det mer än en användare som har lite koll på vetenskapsteori.

Jag är inte ute efter att vinna ditt underordnande. Träter vi ens om något? Jag blev förbannad när jag tyckte att du skrev väldigt snorkigt utan anledning och kunde inte låta bli att vara oförskämd när du trodde att jag inte kunde läsa facklitteratur på engelska.

Absolut, och en fullvuxen "temperatursänkare" är inte enbart negativt- tvärtom- så kan jag uppskatta dina uppmaningar till eftertanke i många debatter.
Ett tag undrade jag om vi stångades m a p Fröken Madlynn högre upp; och i så fall ber jag om ursäkt ifall jag s a s "raggade emellan". En trevlig dam väcker alltid Der Bauers mildare och gentila sidor, men i händelse av brädning får det anses vara helt oavsiktligt från min sida.


Summa sumarum: Vetenskapsteori är förbasskat intressant, och dina länkar uppskattas Ola H.

/ Der B

Kuhn är helt klart en intressant tänkare, och har givetvis sin givna plats i vetenskapshistorien. Men frågan är om han egentligen är en nytänkare, eller om han bara - som jag skrivit i en annan tråd - utan kunskap upprepar vad andra sagt innan. Det var detta jag menade med att utan bildning fastar vi i en ständig cirkelrörelse utan möjlighet att frigöra oss från denna centrifugalkrafts utvecklingshämmande rörelse.

Angående Kuhn och hans paradigmteori (som är fullständigt korrekt) så finns det en kollega till den kände nutida filosofen Ken Wilber - Dan Brown - som beskriver detta snarlik i sin undersökning The Stages of Meditation in Cross-Cultural Perspective (1986). Även Brown beskriver här processen med en modell på tre steg. A-B-C. Vid nivå A avbryts den varande strukturen och vid B observeras den nya nivån. Vid C sker en omorganisation. Att både Wilbers och Browns modeller klart liknar Kuhns paradigmmodell omtalas inte, inte heller finns Kuhn med i någon litteraturlista. Men ett försvar kan naturligtvis vara att dessa trestegsmodeller omtalas även i tidigare mystiska traditioner. Brown hänvisar t.ex. till Mahamudra, en kommentar till meditationsstadier från den Buddhistiska Mahayanatraditionen. Förövrigt kan även Lewin (1951) anses vara en del av denna tripp-trapp-trull-princip vid utveckling. Hans tre berömda stadier Unfreeze, Moving och Refreeze har påtagliga paralleller med ovanstående. Även den esoteriska orden Golden Dawn beskriver utvecklingsprocesen på likande sätt, och de gjorde de redan på 1800-talet. Utvecklingen beskrivs som byggande på sig själv där omfattande kännedom om varje aktuell nivå är en förutsättning för att överhuvudtaget, på ett kompetent sätt, kunna närma sig nästa nivå. Varje anträdd nivås måste därför grundligt analyseras och dess innehåll assimileras i gruppmedlemmarnas förnimmelsesfär. Det är först då detta är avklarat ett nytt stigande, och brytande från den föregående strukturen, kan komma ifråga.

Detta betyder att utan bilding är vetenskapsteori tämligen värdelöst med avseende på dess uppbyggande löften. Vetenskapsteori, liksom alla nnan vetenskap, blir bara uppbyggande tillsammans med seriös och öppen bildning.

Där satte du huvudet på spiken, och då kan vi överbrygga det politiska avståndet; eftersom du tydligt står till vänster(minns du den tråden ?) om min syn på tingens ordning.
Det går alldeles utmärkt att använda sin allmänbildning och ens högre förstånd som slagträ i den hierarkisering som varje mänsklig entitet kräver.

En del använder hudfärgen/hårfärgen - Andra använder sin högre bildning; men själva avsikten är att stiga på den hierarkiska och Darwinistiska trappstegen(vilken ju är animalisk och icke-extern i sin bedömning) - Där får en högre utbildning anses vara det bättre slagträt, medans hår/hudfärg som konkurrensmedel endast kan placera konkurrenten i fotfolksläge.

Det finns ju en anledning till att jag har lätt för Jeopardy som frågesprt (ca 80% rätt varje gång) och det implicerar en fallenhet för vetenskapsteoretiska aktiviteter.

Så fick jag det sagt.

/ Der B

Det är glädjande att se att fler uppskattar de större vetenskapsfilosofiska spörsmålen, men dessvärre är vi i minoritet. T.o.m. inom universitetsvärlden är det svårt att finna likar och även de flesta lärare där har inget större intresse eller kunskaper inom vetenskapsteori. Det är synd eftersom det finns en stor glädje att finna en filosof vars teorier passar in perfekt till sin egen frågaställning. Och det utvecklar oss eftersom dessa teorier även kan appliceras på andra, för frågeställningen irrelevanta saker och ting. Ett exempel är postkolonial teori. Om du studerar detta lite kan du se hur nära denna kan förklara invandrarbrottslighet och vem som egentligen har ansvaret för den.

Men jag vet inte om jag kan hålla med dig m att bildning kan vara ett effektivt instrument med vars hjälp man kan slå sig fram i hierarkin. Särskilt inte i näringslivshierarkin. Bland alla dessa karriärslystna herrar och damer inom denprivata sektorn ses påfallande ofta bildning som något fult. Därför torde det nog vara ett problem snarare än ett plus att redovisa sin bildning, eller ens sitt bildningsideal.

Som ärkekonservativ ser jag med sorg på hur mycket den klassiska bildningen ringaktas idag, och hyser väl egentligen inte särskilt stora hopp till en återupprättelse. Vi lever ju i kampens tidevarv där inget annat än just kampen för personlig vinning verkar premieras.

sanna mina ord, vi lever i den yttersta av tider! Och, som Guénon skrev, inget annat än den fullständiga upplösningen väntar.

Visst är det en exklusiv hobby, och det är väl i naturen skrivet att det måste vara på det viset. En vetenskapsteoretiker servar bl.a matematiker, fysiker, allmänfilosofer, läkare m.fl högre akademiker i deras sökande efter inkonsistenta och invarianta axiom som kan fungera i deras resp.verksamheter.-Inget för specialister m a o, utan generalitet m a p G-intensiva IQ-betingelser är nödvändiga villkor.

En förmåga till bredare abstraktioner som i sig själva måste vara tillräckligt tautologa. Då med tanketautologi i fokus, och där ordtautologi bör undvikas.


Då är vi inte fullt så diametralt "mappade" att vi inte ens kan utväxla tankar, och jag är väl ganska mörkblå själv. Vad sägs om en ny tråd där vi inte behöver avvika från topic när vi utvecklar resonemangen ? Vi kan PMa om saken.

En bra länk som passar trådskaparens avsikter är denna(på Svenska)Vetenskapsteori

/ Der B

Du var mig en självförhärligande jeppe!

Sitter du inne med några aktuella exempel på hur matematiken, fysiken och läkekonsten förts framåt genom insatser av vetenskapsteoretiker? Post-Popper och Lakatos känner jag inte till någon vetenskapsteoretiker som skulle intressera en naturvetare det minsta, annat än som som föremål för förlöjliganden (The Sokal Hoax och liknande). Det är mest inom humanvetenskaperna som man alls intresserar sig för vetenskapsteoretiska spetsfundigheter - detta eftersom man är i akut behov av halmstrån för att bortförklara bristen på resultat.

hmm... Chalmers egna bok... Vad är vetenskap egentligen? riktigt bra bok som man tyvärr lärda sig att inte tycka så bra om som man borde under vårens vetenskapsfilosofikurs på KTH... hur som helst, han tar upp Popper,Kuhn, Fayerabend med flera, och också MASSOR av intressanta allmäna vetenskapshistoriska småberättelser (fan kommer inte på ordet... ANEKTODER just det... anekdoter)

/(smått iriig adde)

Du sade ju själv högre upp att du inte var avundsjuk av dig...jag märker det.


Hela den vetenskapliga terminologin -och dess metodiska tillvägagångssätt- har rötter i den Aristoteliska, Baconianska, Cartesiska, Leibnizianska, Newtonianska, m.fl naturvetares goda vägledning.

F ö kan du klicka på min länk ovan och finna kognitioner av matematisk/naturvetenskaplig beskaffenhet.


Trams. Bacon, Leibniz, René des Cartes, Pascal,Kuhn m.fl m.fl är i högsta grad transcenderande naturvetenskapliga domäner. De högre tänkarna kan även ägna sig åt humaniora, och det gör dessa pionjärer.
Vi har även Lord Bertrand Russell, Ludwig Wittgenstein, Martin Heidegger m.fl m.fl som använder sig av matematiska metoder i deras dialektiska styrkande av teser och postulat.

/ Der B

Du kan väl åtminstone referera korrekt till ett inlägg i samma tråd. Jag frågade hur du fick för dig att jag skulle vara avundsjuk därför att du länkade till en sida på engelska (något du aldrig besvarade för övrigt). Nog avundas jag stora talanger - däremot inte uppblåsta kvackare som droppar filosofiska facktermer i märkligt formulerade meningar och tror att det imponerar.

Ta exempelvis denna mening:
"Finna kognitioner", vad är det för hembakad svenska? Vad är poängen att använda en sådan term istället för att skriva det du menar: idéer? För övrigt har jag aldrig sett termen användas på det sättet. Kognition är intellektuell förmåga, en psykologisk term. Och vad leder sedan länken till? Gäsp, gammal skåpmat som hör hemma i kapitel 1 i en grundbok i vetenskapsteori. På vilket sätt besvarar den det jag efterlyser - aktuella exempel på hur naturvetenskapen skulle föras framåt av vetenskapsteoretiska landvinningar?

Förutsägbar är du också. Tror du verkligen att jag skulle vara ovetande om Bacon och gänget? Någonting sade mig att du skulle släpa fram stackars Bacon m.fl. sedan länge begravda herrar när jag bad om exempel, och därför smög jag in ordet "aktuella". Som sagt, vad har vetenskapsteorin att visa upp post-Popper och Lakatos? Idel franska grubblerier som naturvetenskapen vänt ryggen på goda grunder. Har du några aktuella exempel?

Och därför att Russell och den tidige Wittgenstein använde sig av formell logik skulle naturvetare intressera sig för vad de skrev? Huh? Russels projekt är väl för övrigt bara mest en idéhistorisk kuriositet efter Gödel? Nu blir jag riktigt nyfiken - vilka naturvetare intresserar sig för den tidige Russels och Wittgensteins produktion, för att inte tala om Heidegger?

Och åter igen, du släpar bara fram gamla lik. På vilket sätt skulle aktuella vetenskapsteoretiska rön föra naturvetenskapen och matematiken framåt?

Snälla, skippa den filosofiska fackjargongen. Jag behärskar den och blir inte imponerad och det tror jag inte att någon annan här blir heller. "Transcenderande"... Skärp dig. Det jag antar att du vill säga på vanlig svenska är att det de skrev faktiskt behandlade och hade bäring på naturvetenskaplig forskning. Visst, jag säger inte emot. Men det är inte vad frågan gällde. Jag frågade efter moderna exempel på att naturvetare bryr sig om vad samtida vetenskapsteoretiker sysslar med. Vetenskapsteoretikerna kan anse sig vara hur transcenderande som helst, det är fortfarande inte ett svar på frågan.

Varför inte börja variera dina oförskämdheter litet? Jag antar att du beundrar Carl Lidbom och försöker låta som honom, men det ser ganska lustigt ut. En synonymordbok kan vara till god hjälp.

Det är möjligt att näringslivet värdesätter mer sociala färdigheter (coctailkunnande m.m) än renodlad allmänbildning. Icke-destomindre är ett encyklopediskt kunnande värdefullt när man tvingas hamra sig fram bland obstinata kvasi-intellekt.
Först och främst krävs det ett moget självförtroende, där man kan acceptera yngre förmågors högre kunnande. Det är sannolikt en klassfråga det också, där proletariatets söner ofta uppvisar ett konstant mindervärdeskomplex mot ynglingar ifrån överklassen.

Vetenskapsteoretiskt betraktat, behöver man alltid ha med sig en god förankring bland klassikerna; där sir Francis Bacon får anses vara en av dom viktigste. Givetvis är även G.W Leibniz ett måste för bättre begåvningar, och Russell får heller inte nonchaleras.

Men det är givetvis en teknikalitet bland andra, och man får intaga en stoisk distans i mötet med subordinerade. Kom gärna med mer insikter, eftersom endast du och Der Bauer verkar vara kapabla till en mer avspänd diskussion.

/ F.B

Ehmm...ja. Du verkar vara så kitslig av dig, så fort ett akademiskt tonläge är på tapeten. Är han månne en plåtslagare som gjort klassresan ?


Han stavas: Russell. Jag är en naturvetare som intresserar mig starkt för post-Baconiansk vetenskapsteori. Däremot har jag kvar Wittgenstein, så där kan du med ålderns makt få briljera om du vill.

Mig veterligen så är väl Heidegger extremt uppskattad bland matematiker och fysiker; han var ju ganska rationellt lagd och det brukar tilltala logiskt sinnade individer.

Men du har fortfarande inte lyckats vinna mitt förtroende genom att kunna något som jag inte vet. Du ägnar dig främst åt polemik och personorienterad kritik.

/ Der B