Det var en gång en pojke som närde en idé om att bli kung. Inte kung över en stad eller ett land utan kung över hela planeten. Han drömde helt enkelt om personligt världsherravälde. Eftersom han i tidig ålder förstod att om han någonsin skulle kunna realisera sin dröm skulle han behöva kunskap och lade därför ner all sin tid på att få bästa betyg i skolan. Hans törst på kunskap var omättlig. Bäst tyckte han om matte och fysik.
Pojken blev en man och förstod att det inflytande som behövdes för att kunna kalla sig kung över hela världen inte kunde skapas genom politisk eller militär makt. All sådan makt var förgänglig och kunde enkelt förgöras. Nej, enda sättet skulle vara genom ekonomisk makt. Kunde han på något vis bli tillräckligt rik skulle han kunna köpa den makten han behövde. Inte bara det, rikedomen i sig skulle innebära en oöverträffad maktbas. Mannen räknade med att om en femtedel av all världens rikedom, om 20% av allt kapital som fanns i världen kunde koncentreras till en enda man, då skulle den mannen styra världen. Han skulle vara kung.
Det hela var enkelt på pappret. Men i verkligheten så fanns det givetvis ett par mindre problem;
Tidsperspektivet; han skulle behöva århundraden av perfekta investeringar och affärer för att ens ha en chans att bli rikast i världen. För att inte prata om att faktiskt äga 20% av den...
Att äga ett antal företag som i sin tur tillsammans ägde planeten skulle inte heller fungera. För mycket människor, för mycket byråkrati, för mycket som kunde gå fel. Helt omöjligt.
Men även som odödlig skulle man inte kunna köpa sig till världen helt enkelt därför att det inte fanns kapital, ingen valuta, inga varor som var likvida nog att användas och som kunde lagras säkert nog. Det fanns gott om stora aktörer som inte stillatigande skulle se på. Allt kapital kunde göras värdelöst. När mannen analyserade det hela så hittade han i princip bara en enda sak som var värdebeständigt nog och det var guld. Men även om Gud själv levererade 20% av all världens guld till hans dörr skulle det inte betyda vare sig makt eller förmåga att behålla den.
Han insåg även att allt skulle behöva göras i lönndom, ingen skulle tillåta någon att växa sig så stark. Kände någon till hans identitet skulle man förr eller senare komma honom inpå livet. Mången var de kejsare som fått en dolk i ryggen av någon de litat på.
Nej, det hela måste gå till på något annat vis. Hur än lösningen såg ut så fanns den vare sig i ekonomiböckerna eller historieböckerna. Han skulle först behöva konstruera ett helt nytt ekonomiskt system. Ett system han kunde kontrollera och som skulle utgöra hans vapen mot världen.
När mannen fyllde 45 hade han planen klar. Hade någon känt till hans planer och frågat honom när han trodde sig kunna bli kung skulle han ha svarat "när jag fyller sextio".
Istället för att köpa världen så hade mannen konstruerat ett vapen som var så värdefullt att världen inte skulle ha något val, den skulle behöva köpa vapnet. Världens ekonomi skulle till slut bli nästan synonymt med vapnet. Ju mer världen investerade i detta nya fantastiska desto närmare en kröning skulle mannen komma, ty han skulle alltid äga 20% av vapnet och därigenom världen.
Det riktigt fina med det hela var att vapnet verkligen skulle vara till allas nytta. Världen skulle inte ens se vapnet för vad det verkligen var fören det var försent, och då skulle vapnet ha omslutit hela världsekonomin och ingenting skulle kunna reversera det. Dessutom skulle mannen hela tiden kunna förbli anonym.
Världen skulle ha en kung, men den skulle inte känna till hans identitet. Det var ett pris mannen var villig att betala, han hade aldrig varit mycket för berömmelse.
Mannen är känd som Satoshi Nakamoto och hans vapen är Bitcoin.
Pojken blev en man och förstod att det inflytande som behövdes för att kunna kalla sig kung över hela världen inte kunde skapas genom politisk eller militär makt. All sådan makt var förgänglig och kunde enkelt förgöras. Nej, enda sättet skulle vara genom ekonomisk makt. Kunde han på något vis bli tillräckligt rik skulle han kunna köpa den makten han behövde. Inte bara det, rikedomen i sig skulle innebära en oöverträffad maktbas. Mannen räknade med att om en femtedel av all världens rikedom, om 20% av allt kapital som fanns i världen kunde koncentreras till en enda man, då skulle den mannen styra världen. Han skulle vara kung.
Det hela var enkelt på pappret. Men i verkligheten så fanns det givetvis ett par mindre problem;
Tidsperspektivet; han skulle behöva århundraden av perfekta investeringar och affärer för att ens ha en chans att bli rikast i världen. För att inte prata om att faktiskt äga 20% av den...
Att äga ett antal företag som i sin tur tillsammans ägde planeten skulle inte heller fungera. För mycket människor, för mycket byråkrati, för mycket som kunde gå fel. Helt omöjligt.
Men även som odödlig skulle man inte kunna köpa sig till världen helt enkelt därför att det inte fanns kapital, ingen valuta, inga varor som var likvida nog att användas och som kunde lagras säkert nog. Det fanns gott om stora aktörer som inte stillatigande skulle se på. Allt kapital kunde göras värdelöst. När mannen analyserade det hela så hittade han i princip bara en enda sak som var värdebeständigt nog och det var guld. Men även om Gud själv levererade 20% av all världens guld till hans dörr skulle det inte betyda vare sig makt eller förmåga att behålla den.
Han insåg även att allt skulle behöva göras i lönndom, ingen skulle tillåta någon att växa sig så stark. Kände någon till hans identitet skulle man förr eller senare komma honom inpå livet. Mången var de kejsare som fått en dolk i ryggen av någon de litat på.
Nej, det hela måste gå till på något annat vis. Hur än lösningen såg ut så fanns den vare sig i ekonomiböckerna eller historieböckerna. Han skulle först behöva konstruera ett helt nytt ekonomiskt system. Ett system han kunde kontrollera och som skulle utgöra hans vapen mot världen.
När mannen fyllde 45 hade han planen klar. Hade någon känt till hans planer och frågat honom när han trodde sig kunna bli kung skulle han ha svarat "när jag fyller sextio".
Istället för att köpa världen så hade mannen konstruerat ett vapen som var så värdefullt att världen inte skulle ha något val, den skulle behöva köpa vapnet. Världens ekonomi skulle till slut bli nästan synonymt med vapnet. Ju mer världen investerade i detta nya fantastiska desto närmare en kröning skulle mannen komma, ty han skulle alltid äga 20% av vapnet och därigenom världen.
Det riktigt fina med det hela var att vapnet verkligen skulle vara till allas nytta. Världen skulle inte ens se vapnet för vad det verkligen var fören det var försent, och då skulle vapnet ha omslutit hela världsekonomin och ingenting skulle kunna reversera det. Dessutom skulle mannen hela tiden kunna förbli anonym.
Världen skulle ha en kung, men den skulle inte känna till hans identitet. Det var ett pris mannen var villig att betala, han hade aldrig varit mycket för berömmelse.
Mannen är känd som Satoshi Nakamoto och hans vapen är Bitcoin.
