Vad Utgör Medvetandets Referens ?

VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?

Denna fundamentala fråga har följt mig länge, dock tyvärr utan att få något bra svar.
Frågan är väsentlig, varför jag här väljer att öppna en ny tråd i ämnet.

Tidigare har jag i mitt koncept, www.maticweb.com, presenterat och beskrivit hypotesen att kännetecknande för medvetandet är att dess ”egenstruktur” maskerar sin egen struktur i grundtillståndet, G, och därigenom polariserar G.
Polariseringen får till följd att medvetandet därigenom sätter/fixerar/etablerar sin ”egen referens”.
Det är alltså egenreferensen som placerar ”jaget” i centrum för medvetandet och vår förnimbara verklighet.

När medvetandet/jaget sätter sin egen referens, finns det inget som säger att denna referens är STATISK, i sin relation till universum.
Det finns snarare skäl att anta att referensen är DYNAMISK, till sin natur, och vilket är viktigt, sannolikt även är KOMPLEX (= reell och imaginär).
REFERENSEN är av fundamental betydelse för hur vi bör förhålla oss till bl a teorin Big Bang.

Ett enkelt exempel visande på betydelsen av att frågan om medvetandets referens besvaras är följande. Tänk er att vi kan förändra skalfaktorn på/för vår verklighet, t ex genom att vi kan ändra vår storlek genom att pumpa upp oss, som en ballong. När vi pumpas upp är det underförstått att även egenreferensen och/eller dess struktur förändras. Hur universum ter sig, och beter sig, är då en funktion av hur stor observatören/vi är.
Antag nu att vi sticker ett litet hål på ”ballongen” så att luften pyser ut, och skalfaktorn minskar.
Detta får till följd att även EGENREFERENSEN MINSKAR.
Förnimmelserelationen till universum blir därigenom, att universum EXPANDERAR.

Det finns många som reservationslöst hävdar Big Bang och att universum EXPANDERAR.
Att tro på Big Bang, utan att förklara och definiera vad som utgör REFERENS för resonemanget,
förefaller då anmärkningsvärt.
Hur ser ni på detta med REFERENS ?

Jag vill nämna att jag tidigare öppnat en tråd på Filosofiforum.com med likalydande rubrik.
En tråd med många visningar, varför min förhoppning är att intresset för ämnet även skall finns på detta forum.
Om föreliggande tråd därigenom på något sätt strider mot gällande regler har jag inga invändningar om moderator raderar tråden.


/Skalfaktorn

Begriper inte vad du är ute efter.

Vi har ett nervsystem som ger oss stimuli via det som finns kring oss (miljön), det är det vi har att referera till. Sedan är det ju hjärnans tolkningar av detta som är något vi kallar medvetande.

Eller nått...

Hej Derivat,

Jag är en pensionerad båtbyggare och ingenjör, som på senare tid blivit fascinerad av ämnet ifråga.
Tyvärr så är det få som begriper det jag skriver. På FF skriver jag under täcknamnet Illusionen.
Det första viktiga steget till förståelse av mitt koncept är att begrunda skillnaden mellan "atomärt" och "universellt" perspektiv.
Om du är intresserad av det jag skriver kan det därför vara av visst värde att starta upp med att först ta del av inläggen på FF.

En enklare inledande sammanfattning är,

ATOMÄRT perspektiv, beskriver vår VERKLIGHET med dess RUM (= det vi förnimmer).
UNIVERSELLT perspektiv, beskriver VXV-EGENSKAPER (= fysikens lagar inkl samband).

ATOMÄRT perspektiv, har respektive atom/partikel som REFERENS.
UNIVERSELLT perspektiv, har ”MEDELVÄRDET” mellan vxv atomer/partikelar som REFERENS.

Notera här att atomärt och universellt perspektiv alltså har SKILDA REFERENSER.
REFERENS-SKILLNADEN representerar DIFFERENSEN mellan RUM och VXV-EGENSKAP/VERKAN.
Ljusets hastighet, C, gravitation och RELATIVITET är t ex funktioner av referensskillnaden.

REFERENS-SKILLNADEN/DIFFERENSEN medför att det UNIVERSELLA perspektivet i BALANS,
atomärt kännetecknas av sfäriskt (till skillnad mot t ex punkt) balanskriterie, DELTA.
DELTA beskriver SAMBANDET mellan de olika perspektiv grundtillståndet G innefattar,
vid växelverkan mellan atomer/partiklar, för bibehållen balans.

/ Skalfaktorn

För mig låter det som du borde ägna dig åt matematik. Vissa saker går inte uttrycka med vanligt tal/skriftspråk. Det blir en rundgång där termer definerar termer. Det måste finnas något grepbart, för mig åtminstone.

Mitt koncept bygger på en fältteori som inledningsvis utgår från Eulers formel.
Konceptet är på drygt 50 sidor och innehåller alltså även lite matematik.

/ Skalfaktorn

PS
Glömde säga att jag skrivit ett inlägg/svar under tråden, Vad är tid ?
I det inlägget förklarar jag bakgrunden.
DS

Jag är lite berusad så jag ber om ursäkt på förhand
Detta påminner mig mycket om självreferensen och de med denna exercis associerade problemen. När medvetandet försöker transcendera sig självt - och därmed placera sig utanför sig själv - medför denna medvetna handling en hel del intressanta konsekvenser. Jag tror det är ungefär detta du beskriver som "medvetandets maskering av sin egen struktur"; vi kan kanske inte rymma ur vår troglodytiska tillvaro. Trots allt är vi rotade i något men samtidigt kan vi inte förnimma detta något såsom det är i sig. Vi, och alla medvetanden här inne, är av nöden tvingade att bevittna skuggorna på vår inre grottvägg. Och vi bör förstås inte vara modfällda över detta för hur skulle det annars kunna vara?

Medvetandets problem blottas därmed - tror jag - i de uppenbara självmotsägelser vi stöter på när vi utför en analys av oss själva och vårt predikament. Denna ständiga motsättning mellan det inre och det yttre perspektivet (och vad denna imaginära förskjutning innebär).

Tack för intressant kommentar.

Jag får spontant intrycket av att du är väl påläst och behärskar området.
Det du skriver passar bra in i den bild jag tycker mig se.
Det är ant omöjligt att här på ett bra och enkelt sätt förklara mitt koncept, men förhoppningsvis ger följande en antydan om hur tankarna går.
Själv saknar jag filosofisk utbildning, så det jag skriver är en ”egen komposition”, som du får ta med en nypa salt.

Som jag personligen uppfattar det erbjuder EJ enbart det atomära perspektivet (vår verklighet) den
information som gör det möjligt att logiskt förstå vad som utgör medvetandets referens.
Det krävs något mer, och i mitt fall är det kompletteringen med det universella perspektivet.

Som grund för resonemanget som leder fram till denna slutsats använder jag mig av två principer av hypotetisk karaktär,
- Maskeringsprincip, MP
- Dubbelreferensprincip, DRP.

Detta sätt att angripa problematiken beskriver jag mer ingående på, http://www.maticweb.com

Det atomära respektive universella perspektivet är i grunden samma sak/struktur, men beskrivs
utifrån skilda/olika referenser, DRP. Det universella perspektivet är överordnat (”mastern”) det atomära.
Skillnaden mellan dessa olika referenser benämns här REFERENS-DIFFERENS.

Vår hjärna (sett ur atomärt perspektiv) kan förenklat betraktas som länken/”transformatorn”,
som ombesörjer REFERENSOMVANDLINGEN mellan det atomära perspektivets PUNKT-REFERENS,
till det universella perspektivets DUBBEL-REFERENS, DRP.

Vår verklighet och dess förnimmelser har alltså en MOTSVARIGHET i det universella perspektivet.
Den universella motsvarigheten skiljer sig från den atomära, p g a den omstrukturering/transformation som hjärnans mekanismer och organisation tillhandahåller.

Egenskaper knutna till vår verklighet, existerar p g a EGENGENERERAD TRANSFORMERING.
Dessa egenskaper, som kännetecknar vår verklighet, förekommer EJ i det universella perspektivet,
utan är en konsekvens av ovan nämnda TRANSFORMERING. När jag hävdar att vårt medvetande är en transformerad illusion syftar det alltså på att förutsättningarna för medvetandet ges av hjärnans interna fördelning och organisation. Medvetandet är därigenom en funktion av den REFERENS-DIFFERENS hjärnans organisation ger upphov till. För att detta ska vara en möjlig modell förutsätts bl a att negativ tid inkluderas i transmissionsmodellen.
Som exempel, blir även hjärnan med detta resonemang, en TRANSFORMERAD ILLUSION, skapad av sin egen TRANSMISSIONS-EGENSKAP, och det stämmer bra med din problembeskrivning.

Ovanstående ger bl a definitionerna,
NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

REFERENS-SKILLNADEN/DIFFERENSEN medför att det UNIVERSELLA perspektivet i BALANS,
atomärt kännetecknas av sfäriskt (till skillnad mot t ex punkt) balanskriterie, DELTA.
DELTA beskriver SAMBANDET mellan de olika perspektiv grundtillståndet G innefattar,
vid växelverkan mellan atomer/partiklar, för bibehållen balans.

I DELTA ingående olika grundperspektiv härleds med hjälp av motverkande Eulers formler.
När EULERs formler arrangeras motverkande varandra varierar G-densiteten varvid
projektioner/perspektiv, +G, –G, +jG och –jG erhålls.Sammanfattat representerar den ATOMÄRA modellen DELTA, ett sfäriskt normerat balanskriterie för det universella grundtillståndet, G.
Atomära EGENSKAPER har att förhålla sig till modellen DELTA.

DELTAs sfäriska form förutsätter en homogen grundstruktur, i form av G.
DELTA kan då betraktas som en ATOMÄR EGENSKAPS-MODELL, refererande till universell G-balans.
En konsekvens av den homogena grundstrukturen är att i DELTA ingående ”projektioner”,
förenklat uttryckt, har likvärdig ”G-densitet”. Denna likvärdighet benämns NORMERING.
+G, –G, +jG och –jG är exempel på NORMERADE projektioner/perspektiv.

Normerade projektioner, +G, –G, +jG och –jG kan kombineras som,
REELLT, +G, –G, och IMAGINÄRT, +jG, –jG.

REELLT, vxv-egenskaps-medelvärde är då √ +G∙ –G ~ ± jG
IMAGINÄRT, vxv-egenskaps-medelvärde är då √+jG∙ –jG ~ ± G

Reellt och imaginärt BALANSERAR därigenom varandra ”egenskaps-mässigt”.
Detta kan uttryckas som att EXISTENS BALANSERAS AV DET IMAGINÄRA.
Frågan, FÖRUTSÄTTER EXISTENS NÅGOT ?, borde principiellt därigenom fått en förklaring.

Notera gärna här att bakgrunden till matematikens imaginära tal förklaras av maskeringsprincipen.

/ Skalfaktorn