Kommunitarismen kritiserar inte minst den klassiska liberalismen för att sätta alltför mycket tilltro till individen och menar att man som individ intehelt kan friställa sig det samhälle man ingår i och dess värdegrund och trosuppfattningar. Det är ju en ganska sund kritik av liberallismen, eller vart fall berättigad sak att fråga sig. Men samtidigt om vi nu menar att man som individ ingår som en del av ett större såsom kommunitarismen och låter detta bygga samhället riskerar man inte att befästa de gemensamma uppfattningarna på bekostnad av vad individen faktiskt är och kanske också bör vara kapabel till på egen hand? Det finns ju mycket som varit gemensam värdegrund i samhället som individerna blivit befriade ifrån till det bättre. Ta religionsfriheten som exempel eller att man ligger med vem man vill. Vad är sedan de gemensamma värdegrunder och trosuppfattningar vi som individer inte kan bortse ifrån? Vem avgör det och till vems fördel? Kommunitarismen har liknande problematik som konservatismen, alltså, riskerar inte ett kommunitaristiskt synsätt att fastställa gamla strukturer med ursäkten att man som individ inte ska överskatta sig själv utan ingår i nån slags gemenskap som hon inte kan bara bortse ifrån. Tänk om flertalet av oss alltid varit kommunitarister. Skulle samhället utvecklats alls? Skulle exempelvis den individuella frihet vi ser i dagens Sverige ens varit möjlig? Voila, you do the rest.
