En månad kvar att leva – Vad gör Du?

Hej käraste medmänniskor!

Många har kommit till detta forum för att de innerst inne vet att det finns en sanning. Ni söker efter en sannig som ni vet finns, annars hade ni inte varit här.

En viktig insikt i sökandet efter sanningen är att finna sig själv. Buddha mediterade och kunde motstå Mara för att sedan fortsätta sökandet efter sanningen. Buddha fick absolut insikt om Dharma efter att han fann sig själv när han satt under Bodhiträdet. Att finna sig själv är det absolut viktigaste steget om man vill få insikt om sanningen och dess existens. Sanningssökandet är inte prat, det är handling. Därför ställer jag till er en fråga som reflekterar ert inre. Besvara frågan för ditt eget bästa, ditt svar beskriver hur långt du kommit i sanningssökande.

Föreställ dig följande scenario: Du åker in till akutmottagningen för att du plötsligt fått andningsnöd. Du röntgas och en timme senare kommer läkaren. Han stänger dörren efter sig och berättar för dig att din andningsnöd berodde på en sjukdom som du utvecklat i dina lungor. Sjukdomen är lungcancer. Läkaren förklarar att den är så pass utvecklad att du förmodligen kommer att leva i en månad bara. Tumören är elakartad och cytostatika behandling kommer med hög sannolikhet inte ge dig mer tid att leva.

Nu när du vet att du kommer att dö om en månad, vad är det du tänker på? vad kommer du att göra? hur kommer du att reagera? varför? blir du rädd? för vad? vad är den första tanke du tänker på?

Jag hoppas att ni får ett långt harmoniskt liv och önskar er en fortsatt trevlig kväll,

jag säler allt jag äger o reser runt till olika ställen. sen skjuter jag mig med en 9 mm genom munnen.

Hej!

Tack för svaret! Beskriv syftet med ditt agerande? varför vill du resa till olika ställen i världen? varför säljer du allt du äger? varför skänker du inte dina ägodelar till behövande människor?

varsegod. Jag är nyfiken av mig vill besöka sådanna ställen som inte har så många turister vandra i sydamerika o i afrika . det e därför ja hade sålt mina ägodelar . sen att jag skjutit mig själv är för jag vill dö med lite värdig het utan o ligga på sjukhus med smärtor som man eventuellt komer o få.

Nästan samtliga frågor är mycket svåra att besvara, eftersom det är ett (ev omöjligt) hypotetiskt scenario. Frågorna borde således vara formulerade efter en "vad tror du"-princip. Med det sagt så blir svaret än mindre intressant, än mer irrelevant.
Men det kanske skulle vara underförstått...

Sedan ska jag väl inte lägga fokus på just tillståndet, men man har knappt några valmöjligheter överhuvudtaget med en sedan länge "aktiv" lungcancer som ska leda till ens död inom 1 månad. Den månaden skulle man spendera sängliggande med dropp, noll energi, och stora svårigheter att kommunicera både med andra samt förmodligen ens egna person och själsliv.

Vidare borde väl ändå tråden ligga i filosofi, då jag inte ser hur ett religiöst perspektiv berikar ämnet. Gautama i all ära, men väldigt få människor har en relation med - eller ens en god uppfattning om - hans vandring.

Nåja. En av de lättare frågorna att besvara är den om den första tanken som slår en. Fortfarande rentav omöjligt att ge ett tillräckligt gott svar, men åtminstone en av de första tankarna (för mig) skulle vara den om hur jag ska berätta för mina närstående. Eller kanske snarare bara ett djupt dyk i själva situationen för alla som ska komma att beröras av nyheten.

Jag kan också med viss säkerhet säga att mycket tid skulle spenderas att begrunda mitt existensberättigande (vilket egentligen är den enda relevanta punkten, som jag ser det).

Hej igen!

Ok, tack för ditt svar. Buddha mediterade över lidelse och blev upplyst. När en människa inser att denne är svag och förlorar denne arrogans och börjar se med sitt inre öga.

Det är intressant att du är intresserad av att upptäcka naturen i olika världsdelar. Vad väcks inom dig när du upptäcker naturen? Du vet att naturen följer Dharmas lagar, därför är inser vi naturens skönhet.

Som en person tidigare sa så hade jag nog sålt att jag äger och rest runt så mycket jag kan. Jag fascineras av kulturer och älskar helt enkelt att resa, så det hade varit ett givet val för min del.

Hej krigsbarn!

Tack för ditt svar! Jag förstår din poäng. Om vi antar att det handlar om en plötslig försämring och en plötslig död efter en månad samt att energin i ens kropp är kvar.


Frågan är religiös i allra högsta grad eftersom man kan basera sina svar på religiösa principer. Om man har en viss bestämd tid att leva, då börjar en majoritet bete sig ”religöst”. Detta beteende är i de flesta fall universell. Sann religion gynnar detta beteende.


Du tänker på dina närstående, ett intressant fenomen. Religion betonar den goda relationen med sina nära och kära. Att berätta för sina nära o kära att man snart ska lämna denna jord är tungt, men det är till dem man berättar goda och dåliga nyheter. Givetvis blir de chockade, men att du tänkte på de talar om något gemensamt och universellt inom oss alla. För mig innebär sann religion att dessa försvagade och dolda känslor och funderingar vi har inom oss lyfts fram av religionen.

Sista punkten där du diskuterar existensberättigandet, vad menar du och varför ger du den vikt? vad innebär det för dig? på vilket sätt?

Hej!

Tack för ditt svar. Vad är det som fascinerar dig av kultur och resor? vet du att sanningssökare genomförde upptäcktsfärder? det är en vanlig trend att många väljer det val du gör. Kan det finnas något inom oss som riktar oss till att göra sådana resor? den spirituella resan för Buddha var också en upptäcktsfärd.

Ser inte riktigt hur frågeställningen har med religion att göra. Provar filosofi.

Religion --> Filosofi
/Moderator

Skulle troligen bli rejält chockad, säkerligen sjunka i en djup depression. Jag har svårt att tro att jag skulle göra något speciellt då jag hela tiden skulle tänka på att snart är allt över. Det tar nog ett tag att hämta sig från ett sådant besked, om man ens gör det.

Hade det varit längre tid kanske det hade sett annorlunda ut.

Hej!

Jag skulle inte hänge mig uteslutande åt Buddhism, så mycket är säkert.

Efter all tankemöde jag hunnit med hittills i mitt liv är jag nog mest säker på en sak: acceptera aldrig någon annans sanning eller förklaringsmodell. Ifrågasätt allting. Jag har stor respekt för religion och religiösa men anser att en högre form av medvetande uppnås först bortom detta. Religion, politik och 'ismer' är alla sidor av samma mynt som egentligen endast hämmar genom struktur och konformism.

Därmed skulle min sista månad gå åt till att färdiställa min främsta gärning i livet: jag skulle arbeta med att skriva ner det filosofiska verk jag inombords utarbetat under drygt 10 års tid - ibland i medvetet men oftare i omedvetet tillstånd. Därigenom skulle jag försöka inspirera andra, både ateister, teister, icke-religiösa och religiösa, att finna samma väg. Det vill säga att överge Vägen™ och bege sig ut på detta, för de flesta, outforskade område.

Trots allt är vi alla väldigt lika, annars skulle vi aldrig kunna göra oss förstådda genom språkets begränsade bandbredd.