2013-11-09, 23:20
  #1
Medlem
Christopher.s avatar
Innan jag börjar, vill bara klarlägga att jag i det stora hela är relativt politiskt obunden (något lagd åt det konservativa hållet). Svenska staten har 100-tals miljarder till sitt förfogande. Trots detta ökar det psykiska lidandet något enormt. Jag är student till vardags men har bekantat mig med samhällets skuggsida under studietiderna då jag jobbat med dessa människor (extrajobb).

Jag bor i en mellanstor svensk stad men kan utan att ta i säga att det finns 1000-tals människor som lever i misär. Psykiskt lidande är det väldigt många människor som lever med.

För att döva smärtan så tar folk till flaskan, droger alternativt knaprar receptbelagd medicin - isolerar sig socialt eller bara mår för jävligt i allmänhet. Man hittar dessa utslagna krakar på butiker dagtid, i parker sittandes med en spritflaska eller i en gränd med en kanyl i armen men oftast sitter dessa hemma i en isolerad tillvaro.

Missbruket är bara ett symtom på den psykiska smärtan människorna lider av. Problemet är inte primärt missbruket utan det psykiska lidande dessa människor upplever. Varför kan inte svenska staten som är en garant för folks välmående klara av denna grundläggande uppgift - få människor att må bra?

Jag anser att det är statens ansvar med tanke på de resurser de tar i anspråk att få svenskar att må bra - annat vore det om staten inte tog resurserna i anspråk.
Citera
2013-11-09, 23:30
  #2
Medlem
curiamobiliums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Christopher.
Innan jag börjar, vill bara klarlägga att jag i det stora hela är relativt politiskt obunden (något lagd åt det konservativa hållet). Svenska staten har 100-tals miljarder till sitt förfogande. Trots detta ökar det psykiska lidandet något enormt. Struntprat. Källa på att det ökar? Detta är falsarierJag är student till vardags men har bekantat mig med samhällets skuggsida under studietiderna då jag jobbat med dessa människor (extrajobb).

Jag bor i en mellanstor svensk stad men kan utan att ta i säga att det finns 1000-tals människor som lever i misär. Psykiskt lidande är det väldigt många människor som lever med.
Ja det har det alltid varit. men nu har ju var och varannan diagnos på beteende som förr betraktades som ointressanta

För att döva smärtan så tar folk till flaskan, droger alternativt knaprar receptbelagd medicin - isolerar sig socialt eller bara mår för jävligt i allmänhet. Man hittar dessa utslagna krakar på butiker dagtid, i parker sittandes med en spritflaska eller i en gränd med en kanyl i armen men oftast sitter dessa hemma i en isolerad tillvaro.
Ja va fan gör man. <många av dem vill ju inte bli drogfria

Missbruket är bara ett symtom på den psykiska smärtan människorna lider av. Problemet är inte primärt missbruket utan det psykiska lidande dessa människor upplever. Varför kan inte svenska staten som är en garant för folks välmående klara av denna grundläggande uppgift - få människor att må bra?


Jag anser att det är statens ansvar med tanke på de resurser de tar i anspråk att få svenskar att må bra - annat vore det om staten inte tog resurserna i anspråk.
Hur skulle man göra för att få folk att må bra? De allra flesta som mår dåligt har haft en usel barndom. Skolan pissade ut sig. Det beror inte på vården eller A-kassan
Citera
2013-11-09, 23:50
  #3
Medlem
-vaas-s avatar
Det är ju själva saken att vi har ett organiserat samhälle som skapar lidande, det kan inte ta bort sig självt för att få bort konsekvenserna av sig själv för att höja människors livskvalitet.

Att människor slås ut kommer av allt högre och högre krav på individen för att den ska anpassas efter samhället - tänk Japan hur det är där med självmord och dylikt, folk som väljer tecknade figurer istället för partners där Sverige kommer bli likadant om säg 10-20 år - det går inte lösa problemen genom orsaken till problemen.

Vad människor kan göra är att ta mimicry på det som fungerar, vilket är att skämma bort sina barn och göra dem extremt egocentriska så de aldrig får ett fullfjädrat känsloliv; sätta krav på dem som gör de utvecklar ett hårt överjag ovanpå 'svagheten' som riskerar göra de känner av sitt lidande - för då kommer de inte få synkroniseringsproblem med samhället när de blir äldre där de riskerar att slås ut.

Och den där gruppen människor är samma grupp som alltid existerat - förut levde de i fattigstugor och fick gå runt mellan bondgårdarna som turades om att ta hand om dem. Utopism har aldrig lett någonstans bra.
Citera
2013-11-09, 23:55
  #4
Samhället är ju ruttet.. Mitt i Stockholm står ett tomt hus med flera hundra rum - tomt.. Det är slottet. Den kungafamilj vi har idag har ju ett flertal andra stora palats att husera i..om de inte är utomlands och semestrar. Samtidigt kryper utslagna i landet födda svenskar på gatorna utanför, hungriga och utan bostad.. Politiker och tjänstemän bryr sig inte ett skit eftersom de ju har det så bra.. Det parti som avvecklar kungahuset får min röst i valet.
Citera
2013-11-10, 00:01
  #5
Medlem
VitruvianskeMannens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Christopher.
Innan jag börjar, vill bara klarlägga att jag i det stora hela är relativt politiskt obunden (något lagd åt det konservativa hållet). Svenska staten har 100-tals miljarder till sitt förfogande. Trots detta ökar det psykiska lidandet något enormt. Jag är student till vardags men har bekantat mig med samhällets skuggsida under studietiderna då jag jobbat med dessa människor (extrajobb).

Jag bor i en mellanstor svensk stad men kan utan att ta i säga att det finns 1000-tals människor som lever i misär. Psykiskt lidande är det väldigt många människor som lever med.

För att döva smärtan så tar folk till flaskan, droger alternativt knaprar receptbelagd medicin - isolerar sig socialt eller bara mår för jävligt i allmänhet. Man hittar dessa utslagna krakar på butiker dagtid, i parker sittandes med en spritflaska eller i en gränd med en kanyl i armen men oftast sitter dessa hemma i en isolerad tillvaro.

Missbruket är bara ett symtom på den psykiska smärtan människorna lider av. Problemet är inte primärt missbruket utan det psykiska lidande dessa människor upplever. Varför kan inte svenska staten som är en garant för folks välmående klara av denna grundläggande uppgift - få människor att må bra?

Jag anser att det är statens ansvar med tanke på de resurser de tar i anspråk att få svenskar att må bra - annat vore det om staten inte tog resurserna i anspråk.

För att besvara frågan; och den du har i trådens titel: Sverige är, och har i många decennier varit, ett av världens rikaste länder. Vi har en välutbildad befolkning, innovativa världsberömda företag, ett stabilt läge. Till detta har vi världens högsta skattetryck. Så med alla mått mätt, så borde svensk offentlig service i form av skola, sjukvård, äldrevård, vara i absoluta världsklass. Så har det varit fram till ca 1980.

Nu går det emellertid enorma resurser (10-20% av BNP) på mottagande och bildning av utomeuropeiska personer. Detta tar ifrån skolan sina resurser. Enorma resurser går till tolkar, bostäder och specialutbildning till somalier och d.o. Samma sak då det gäller äldre, Sverige är världens socialbyrå och detta kostar pengar i form av hjälp och stöd till de som nyss kommit hit.
Citera
2013-11-10, 00:34
  #6
Medlem
Vi har en oerhört mycket tuffare arbetsmarknad idag än för 25 år sedan, mycket till följd av den enorma utslagningen under 90-taletskrisen som vi egentligen aldrig återhämtade oss ifrån. Inom loppet av tre år slogs en halv miljon människor ut ur arbetsmarknaden permanent, andelen sysselsatta har aldrig igen kommit upp i de siffror som rådde före krisen. En stor del av de som "inte mår bra" återfinns bland dessa personer.
Citera
2013-11-10, 00:39
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Simora
Vi har en oerhört mycket tuffare arbetsmarknad idag än för 25 år sedan, mycket till följd av den enorma utslagningen under 90-taletskrisen som vi egentligen aldrig återhämtade oss ifrån. Inom loppet av tre år slogs en halv miljon människor ut ur arbetsmarknaden permanent, andelen sysselsatta har aldrig igen kommit upp i de siffror som rådde före krisen. En stor del av de som "inte mår bra" återfinns bland dessa personer.

Så är det, liksom de kategorier människor som hade fått jobb pre-91, men har mycket svårt att finna sysselsättning post-91. Detta i sin tur berodde på den inflationspolitik som fördes i Sverige från sent 60-tal fram till 90-talskrisen. Det medförde bl a att svensk industris konkurrenskraft varaktigt slogs sönder, att intresset att anställa sjönk drastiskt, att de offentliga kostnaderna för arbetsmarknadsåtgärder och a-kassa blev orimligt höga.

Att sedan lägga på tre decenniers massinvandring gör så klart att situationen är olösbar. Politiker kan så klart inte vidgå detta, men Sverige kommer aldrig tillbaka till tidigare läge. Festen är över och spriten utsupen.
Citera
2013-11-10, 14:53
  #8
Medlem
humanlifes avatar
Kort svar på ts fråga: Politikerna vill inte. Om de velat hjälpa människor som har det svårt av olika anledningar, så hade de gjort det. Men politikerna anser alldeles uppenbart att folk får skylla sig själva och det är ju också det budskap som trumpetas ut från många partier. De som redan ligger ner måste jobba hårdare för att få tag i ett jobb, eller jobba trots att de är sjuka.

Det är viktigare att rädda banker och stoppa pengar i företagens fickor, skapa nya marknader med snabba vinster (skolan och omsorgen). Mer åt de redan rika! Aldrig har klyftorna varit större. Och det kan bara sluta på ett sätt.

Om politikerna "ville klara välfärden" så skulle de naturligtvis göra det. Pengar finns ju och bankerna älskar att låna ut.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in