Vilka var egentligen argumenten mot existensen av den rationella klarheten?
Att den var social, att den var individuell, att den hursomhelst ingick i ett tarvligt djurs beteende. Detta utöver alla socialt kåta Frankensteins och deras avväpnande av rationalitetens motstånd mot det djuriska. För så ser jag filosofin idag, ett kuriosa och likamedtecken, om det inte kan användas som ursäkt för grisdjurets behov av pengar och position.
Finns det en analytiskt filosofi som inte kryper ner i fackliga ynkligheter vars funktion endast bara är att vara tandlös och ingenjörmässigt inställsam?
