Jag är en manipulatör

Hej, känner att jag måste få ur mig mina tankar och funderingar.

Jag är 20 år, och sålänge jag kan minnas har jag manipulerat min omgivning. När jag var mindre var det mestadels för att få någon form av kärlek av mina äldre syskon och föräldrar. Gjorde jag något dumt, ja då fick jag den uppmärksamheten jag behövde, och jag lärde mig snabbt vilka knappar jag skulle trycka på.

När jag kom upp i åldern, vid ca 13, så manipulerade jag till mig pengar, sex och droger från min omgivning. Enda sedan dess har det bara gått neråt.

Ni känner säkerligen en sån person, som oavsett om den har gjort fel så lyckas den alltid vända steken och du själv känner att du gjort fel, fastän det har du inte.. Just den personen är jag.

Jag är en bra människokännare, och jag har lätt för att lära mig en persons ömma punkter efter bara några träffar. Jag kan läsa folk som en öppen bok, och detta har gjort att mitt manipulerande blivit enklare än att sno godis från ett barn.

Jag blev placerad på behandling 2011, och jag gled igenom den på en räkmacka kändes det som. Personalen åt ur min hand, jag visste vad som skulle sägas när det kom till kritan, och blev aldrig straffad för det jag gjorde.

Jag begick ett helt gäng misstag, och åkte dit på en hel del av dom också tack vare att folk klev i och speglade på mig. Såsom att sno grannens bil, sno behandlingsbussen, återfall efter återfall.. Men endå, inte en enda konsekvens fick jag, det var nästan som att dom som "golade" mig fick mer skit från personal.

Jag har varit drogfri i cirka 1 månad nu, jag gick från 2 års nykterhet och drogfrihet till ett 5 månaders pundarrace, och sedan bröt jag för 1 månad sen.

Jag är i ett förhållande, och jag kan inte undvika att manipulera när min flickvän speglar på mig. Jag lyckas alltid vända steken till min fördel, och det slutar med att jag sårar henne gång på gång igen. Jag vet inte hur jag ska göra, jag försöker verkligen men gång på gång kommer jag på mig själv vad jag gör.

Jag har själv sökt kontakt med KBT-terapeuter och andra slags terapeuter genom mina år, men det har inte gått något vidare.

Har ni några tips på hur jag kan bli av med mitt sjuka beteende?

gruppterapi.
Feedback där du klarar dig att glida i början men blir avslöjad.
Där du får höra direkt vad de anser och känner inför detta
Och när du känner att "ja nu är denna grupp förbrukad, får byta grupp" - DÅ skall du gå kvar för det är DÅ det hjälper

Jag hade gruppterapi dagligen i 6 månaders tid och det hjälpte inte ett jack shit. Jag var mottaglig och ville verkligen men det skedde av ren automatik att jag började infektera gruppen och få personal på min sida. Min flickvän kan spegla på mig så det gör ont enda in i själen för det hon säger är sant.. Då sker två saker:

1. Jag vänder steken, och räddar mitt skinn och hon blir sårad
2. Jag vänder ryggen, hyser agg och går därifrån, och hon blir sårad..

Får jag fråga,..

Hur ser du på dig själv? Vad har du för uppfattning om ditt liv?

Jag är också förbannad manipulativ. Vill jag verkligen ha någonting, då ordnar jag det. Om jag börjar märka att jag har fel så kan jag bli aggressiv. Mina föräldrar har alltid varit väldigt irriterande över det då jag jämt och ständigt vridit och vänt allt till min fördel utan att de ens märkt det. Man får nästan lite hybris när klarar av att läsa av en människa så pass bra att den kan bli ens marionett utan att ens veta om det.

Tack och lov så vet jag ju nu om detta och jobbar på att bete mig bättre. Släpp på stoltheten. Småsaker som du kan göra är väll att berätta för folk när dom har rätt eller när du har fel. Jag tjafsade med en bekant om huruvida kaffe var vätskedrivande eller inte en dag. Googlade på det dagen efter och såg att det var jag som hade haft fel, då hörde jag av mig till honom och sa "Du hade rätt igår, det är inte vätskerivande." Han tyckte nog att jag var helt efterbliven som ens hörde av mig, men man måste ju börja med någonting iallafall.

Konstigt exempel, men stolthet och kontrollbehov går hand i hand. Börja med att komma över riktigt små saker, låt flickvännen hjälpa till om du nu litar på henne. Du kanske släpper ner garden lite när du är med henne.

Det är blandade känslor där, jag sätter mig gärna på en pedestal fastän jag vet att jag inte borde vara där uppe.. Men jag ser mig även som en tvättäkta douchebag, en skitstövel till medmänniska för min omgivning.

Tack för tipsen, jag blir glad av att se att jag inte är ensam med den här skiten faktiskt. Och det där marionett liknelsen, jag vet exakt vad du pratar om. Jag njöt av det i början, men nu är det bara jobbigt och det känns som att jag har en förbannelse över mig, som kommer slå till mot varenda person som kommer in i mitt liv.

Jag har berättat det här för min flickvän, sakta men säkert, men jag har så svårt att släppa in människor under skinnet på mig. Jag har 2000 olika masker känns det som, jag har plockat av flera lager men det är fortfarande en lång väg till perfektion.

Jag ska släppa på stoltheten, jag har börjat stanna kvar och svälja irritationen när den kommer upp under tiden hon speglar på mig.*

Ingen bra gruppledare.
Det skall vara en välutbildad psykolog med psykoterapeututbildning.
Du kommer inte undan dig själv
Dylik terapi får ingen 5 dagar i veckan under 6 månader så det har du inte fått.
Du skall inte träffa sjuka människor utan friska och det räcker med två-tre gånger per vecka

Ja du får börja vara ärlig svårare än så är det ju inte. Alla masker/fasader handlar om rädsla så släpp din rädsla, bli ärlig mot din omgivning och släpp in folk på riktigt i ditt liv.

min fru är och så som dig ska göra så alla hennes misstag blir mina misstag så jag mår skit och just nu är jag deprimerad som fan för att hon bränner alla pengar man får in så nu har jag 32 kr i fickan som hon inte känner till och jag vill bara flytta ifrån henne och jag vet inte alls hur jag ska göra

Om du börjar rätta till detta beteende självmant så bibehåller du både din stolthet och kontroll. Du verkar redan börjat öppna upp för flickvännen, vidareutveckla detta, öppna upp mer och för några fler i taget, kanske dem du vet att du sårat mest..
Du kommer liksom på dig själv i en situation, då ventilerar du genast typ "Shit, kände du att jag var på väg att vända den här frågan tillbaka till dig?". Då har du fortfarande all kontroll o kan börja känna dig ärlig både mot dig själv o andra, en viktig del i din mognadsprocess till att bli den person du vill vara..

Manipulerar du oss nu?