Har tappat gnistan

När jag var nybakad från föräldrahemmet väntade en rad möjligheter - världen stod öppen, allting var möjligt. Sagt och gjort utforskade jag världen - avancerade på samhällstrappan och sitter nu i en sits där jag varken behöver bekräftelse av sociala status eller materiella ting. Jag är visserligen ung fortfarande men vet att jag inte har någonting att bevisa varken för mig själv eller andra. Utforska världen mer har jag inget behov av heller. Kort sagt livet känns rätt så meningslöst.

Frågeställningen är således följande, hur återfår man livsgnistan?

Se meningslösheten som något vackert, du är mer kapabel till att känna frihet jämfört med en person som inte känner att livet är meningslöst. Ta dagen som den kommer och gör det just du känner för. Njut av livet.

Du kanske skall pröva vända blicken inåt? Utforska ditt inre själsliv, kanske genom konsten (skriva, måla), filosofin eller religionen?

Du har nog själv bättre koll på vad du tror skulle intressera dig än folket här på flashback. Smaken är ju som baken, så att säga. Men ett tips är:
1. Kontemplera först vad för känslotillstånd du är mest attraherad av: Glädje, harmoni, passion, o.s.v.
2. Gör det som du tror du skulle må så av.

Alternativt så kan du, när du vet vilket känslotillstånd du helst vill uppleva, helt enkelt ge upphov till det: Om du vill vara glad --> ge upphov till glädje, om du vill vara sorgsen -> var sorgsen. Vi har denna förmågan att välja vad vi känner. Och så vipps så är din värld inte längre meningslös/ointressant/grå.

För övrigt så är det här väll psykologi.

Kan det inte botas med snus, brännvin och bastu då är det dödligt.

Man slutar att ljuga för sig själv och gör det man vill. Anser dessutom fastän jag inte vet att tro är viktigt. Vad man tror på kan vara vad som helst.

Enklaste metoden är att ta hallucinogent. Uppgången är värst, peaken är förtjänsten mot att övervinna rädslan i att vara sig själv och sluta skämmas. Man inser det är bäst för en helt enkelt.

I samband med att du slutat känna behovet av att hävda dig inför andra människor har ditt liv alltså blivit meningslöst. Om så är fallet tar jag mig friheten att återigen försätta dig i detta behov, eftersom du på ett intellektuellt plan onekligen har en hel del kvar att bevisa.

Börjar känna samma sak som TS. Allting man byggt upp och allting som har definierat en börjar tappa mening.

Har dock börjat läsa denna bok;

Den tibetanska livs- och dödsboken av Sogyal Rinpoche.

Berör väldigt mycket det du tänker på.

Om man tror man har upplevt allt bär man återbesöka ochh ifrågasätta det man upplevt. Du skulle kunna åka på samma resa idag och upplevelsen skulle bli en annan. Till en början mer tom, men när du väl släpper bilden av dig själv och tar in det hela opåverkad av din egen självbild, är jag säker på att du kommer finna andra vinklar på världen och dig själv.

Livet är bäst när man inte reflekterar bakåt. Livet i sig är en framåtrörelse.
Och motsägelser upplevs som så för att de har något att säga en.

Livsgnistan finner man vid in på själens tomrum där något fantastiskt sitter på 'trappan' o väntar vid din sida!

Istället för att leka följa John så tar man sig i kragen o vänder på steken - bränd eller perfekt - spelar mindre roll!

Världen är ofta det andra gör det till.
Sen ser man världen.
Sen tänker man världen

Jag ser att världen är mycket av pengar och saker.
Det betyder något för de som anser sig äga dessa.

Jag äger inte ens min tanke längre.
Men jag äger min kraft av liv.

Jag såg precis en max hardcore film
Det roliga var att hon ägde en slak gammal kuk.

Gnistan i henne var att vara tuffare än pengar och idioter.
Log när jag såg den filmen av porr.