Är fullständigt socialt inkompetent av en rad olika anledningar, och länge har jag tänkt att det gör väl inte så mycket, jag kan sitta i min bubbla och fundera på olika saker. Men det blir tröttsamt efter ett tag, man orkar liksom inte mäet längre efter att det gått över en viss gräns. Nu har jag (snart tjugofem) börjat fundera på att försöka skaffa en social kompetens. Tidigare träffade jag inga människor, men nu sker det på daglig basis. Jag har en sorts checklista i huvudet där jag försöker spara sådant som kan vara viktigt att komma ihåg och använda sig av i framtiden. Men det blir ganska så spridda observationer, mycket missas, och lägg märke till "försöker", mycket glöms bort.
Alltså har jag börjat fundera lite på om man ska börja läsa på lite, konkreta grejer som inte bara bygger på någons personliga erfarenhet (även om sådan också såklart uppskattas).
Kan någon rekommendera bra podcasts, ljudböcker, artiklar eller liknande?
Kommer fortsätta med eget arbete med. Det består huvudsakligen i att umgås med människor och utmana mig själv att göra sådant jag normalt inte vågar eller vill göra. Anledningen till att jag frågar om texter och så vidare är att det förmodligen är ett ganska så avskräckande arbete som ligger framför mig. SÅ det känns som om det kan vara bra att komplettera med teoretiska studier vid sidan av. Får väl se lite på det som på vetenskap, så det går att göra det begripligt för mig. Har en känsla av att jag nog varit lite för avvikande för att bara kunna snappa upp det hela på naturlig väg genom att känna mig fram, så länge jag inte vill att det ska ta onödigt lång tid.
Vill mest lära mig hur man får andra på bra humör samt hur man blir av med spärrar. Har en del problem med att jag är överdrivet mån om vad andra tycker om mig, så att jag ibland får känslan av att saker och ting kretsar kring mig på ett sätt de inte gör. Säkert beror det på att jag varit ensam i ganska många år utan att träffa eller ha särskilt många vänner. Det är lätt hänt att man blir egocentrisk när det mesta av vad som händer en sker inuti det egna huvudet.
Skulle vilja lära mig lite mer att strunta i vad andra människor tycker, så länge jag inte beter mig som en idiot. Ofta är mina spontana reaktioner på saker väldigt vettiga, om någon frågar något och jag har ett svar till exempel. Men jag svarar inte alla gånger, och ofta gör jag svaret sämre än det är. Det är ett litet problem jag har, att jag hela tiden analyserar det som sägs av mig och andra. Inte bara efter att det har sagt, men under tiden. Jag sitter och försöker väga för- och nackdelar mellan olika synonymer, sätt att avsluta en mening på eller liknande, medan jag sitter och pratar. Låter kanske inte så jobbigt, men det gör att hela samtalet liksom börjar kännas krystat efter en stund, jag ger aldrig utlopp för mina impulser vilket leder till en frustrerad känsla av att det inte är jag som är delaktig i samtalet. Det oftare än sällan att jag tappar bort mig med.
Även lite nödsituationsgrejer, som om jag till exempel skulle gå på fest. Jag vet inte hur länge sedan det är nu, men jag minns att jag ofta upplevde starkt obehag av att gå på fest, upplever fortfarande starkt obehag av att vara onykter med andra människor. Är sällan onykter alls, fast var det en del tidigare. Har använt en del benso i perioder, och nu senast för runt två månader sedan avslutade jag en period med låga doser benso och amfetamin som jag använde för att orka med vardagen.
Finns här några människor som varit fullständigt socialt inkompetenta men genom hårt slit tagit sig ur det?
Med socialt inkompetent menar jag nog egentligen bara att man inte uppnår det man vill uppnå. Den som vill ha en vänskapsrelation är socialt inkompetent om han bara får ligga, den som vill ligga är socialt inkompetent om han bara får vänskapsrelationer. Inte för att det är något fel på varken den ena eller andre, men ingen når utsatt mål. Ibland p.g.a av någonting annat, men om det är ett mönster som ständigt upprepas beror det nog oftast på att någon del av ens person inte är kompatibel med målet, eller?
Känns som om jag har skrivit ned det mest relevanta. Det är säkert lite rörigt. Om någon har frågor av något slag är det bara att ställa dem. Ska göra så gott jag kan för att svara, och om det verkar finnas intresse skulle jag kunna uppdatera tråden med info mer specifikt om vad jag försöker uppnå och hur jag försöker uppnå det.
Alltså har jag börjat fundera lite på om man ska börja läsa på lite, konkreta grejer som inte bara bygger på någons personliga erfarenhet (även om sådan också såklart uppskattas).
Kan någon rekommendera bra podcasts, ljudböcker, artiklar eller liknande?
Kommer fortsätta med eget arbete med. Det består huvudsakligen i att umgås med människor och utmana mig själv att göra sådant jag normalt inte vågar eller vill göra. Anledningen till att jag frågar om texter och så vidare är att det förmodligen är ett ganska så avskräckande arbete som ligger framför mig. SÅ det känns som om det kan vara bra att komplettera med teoretiska studier vid sidan av. Får väl se lite på det som på vetenskap, så det går att göra det begripligt för mig. Har en känsla av att jag nog varit lite för avvikande för att bara kunna snappa upp det hela på naturlig väg genom att känna mig fram, så länge jag inte vill att det ska ta onödigt lång tid.
Vill mest lära mig hur man får andra på bra humör samt hur man blir av med spärrar. Har en del problem med att jag är överdrivet mån om vad andra tycker om mig, så att jag ibland får känslan av att saker och ting kretsar kring mig på ett sätt de inte gör. Säkert beror det på att jag varit ensam i ganska många år utan att träffa eller ha särskilt många vänner. Det är lätt hänt att man blir egocentrisk när det mesta av vad som händer en sker inuti det egna huvudet.
Skulle vilja lära mig lite mer att strunta i vad andra människor tycker, så länge jag inte beter mig som en idiot. Ofta är mina spontana reaktioner på saker väldigt vettiga, om någon frågar något och jag har ett svar till exempel. Men jag svarar inte alla gånger, och ofta gör jag svaret sämre än det är. Det är ett litet problem jag har, att jag hela tiden analyserar det som sägs av mig och andra. Inte bara efter att det har sagt, men under tiden. Jag sitter och försöker väga för- och nackdelar mellan olika synonymer, sätt att avsluta en mening på eller liknande, medan jag sitter och pratar. Låter kanske inte så jobbigt, men det gör att hela samtalet liksom börjar kännas krystat efter en stund, jag ger aldrig utlopp för mina impulser vilket leder till en frustrerad känsla av att det inte är jag som är delaktig i samtalet. Det oftare än sällan att jag tappar bort mig med.
Även lite nödsituationsgrejer, som om jag till exempel skulle gå på fest. Jag vet inte hur länge sedan det är nu, men jag minns att jag ofta upplevde starkt obehag av att gå på fest, upplever fortfarande starkt obehag av att vara onykter med andra människor. Är sällan onykter alls, fast var det en del tidigare. Har använt en del benso i perioder, och nu senast för runt två månader sedan avslutade jag en period med låga doser benso och amfetamin som jag använde för att orka med vardagen.
Finns här några människor som varit fullständigt socialt inkompetenta men genom hårt slit tagit sig ur det?
Med socialt inkompetent menar jag nog egentligen bara att man inte uppnår det man vill uppnå. Den som vill ha en vänskapsrelation är socialt inkompetent om han bara får ligga, den som vill ligga är socialt inkompetent om han bara får vänskapsrelationer. Inte för att det är något fel på varken den ena eller andre, men ingen når utsatt mål. Ibland p.g.a av någonting annat, men om det är ett mönster som ständigt upprepas beror det nog oftast på att någon del av ens person inte är kompatibel med målet, eller?
Känns som om jag har skrivit ned det mest relevanta. Det är säkert lite rörigt. Om någon har frågor av något slag är det bara att ställa dem. Ska göra så gott jag kan för att svara, och om det verkar finnas intresse skulle jag kunna uppdatera tråden med info mer specifikt om vad jag försöker uppnå och hur jag försöker uppnå det.
