Till er tänkare där ute

Med djup spridning, noga sammanflätat.
Bär ni er på en massa "sanningar*" samt att ni upplever er ha en munkavel på er av flera olika anledningar? Hur släpper ni lös trycket?

*Med sanningar menar jag att från flera olika vinklar komma till samma slutsats om och om igen.

Som exempel tar jag en människa som har lite eller ingen aning vad dom är, som du på något sätt fått band till. Även om du vill berätta en sanning för personen kan du inte då det kan vara direkt förödande för personen att veta en sanning men inte mer. Dvs om din sanning blir deras sanning.

Är nyfiken på att höra om där finns fler än mig.

Jag är inte någon tänkare men jag är nyfiken på dessa sanningar, så kan du inte dela med dig av en bara?
Eller kanske två om det vore mindre förödande för mig.

Dessutom ligger det så mycket arbete och information bakom de flesta sanningar att den man tänkt berätta en sanning för aldrig skulle kunna förstå. Sanningarna är så stora och viktiga att det inte är värt att förstöra möjligheten för ens medmänniskor att förstå sanningarna genom att berätta för dem.

Det skulle vara direkt olämpligt tänker jag, jag har ingen som helst aning vem du är och hur det möjligtvis skulle påverka dig. Det kan få stora konsekvenser i ditt liv, så i all välmening avviker jag.
Nu var personen bara ett av många exempel.

Med någon enstaka pelare att stå under kan det rasa för en person, om man behöver flera grundpelare.

Kanske jag inte är redo att dela ut dessa grundpelare, det är en rätt komplex process att ta och extrahera från hjärna till ett förståeligt språk där man förklarar processen bakom.

Helst hade jag lånat ut min hjärna en kort stund eller som jag är, tyst.

Jag håller med, det är en väldigt komplex tankeprocess bakom (mycket information att bearbeta). Men även om man lyckas förklara tankeprocessen för en sanning, och hur personen än vrider och vänder på det har en sanning framför sig, kan personen behöva flera "grundpelare" för att överhuvudtaget fungera i ett klimat som detta.

Det är väldigt enkelt att tro att man är ett obskyrt geni. Med detta sagt vill jag absolut inte trycka på dig någon jante-lag, jag vill bara påpeka att själva ventileringen av sina "sanningar" kan vara sanningar för en själv och sin egen begreppsbild men även en icke-tänkare kan rasera alla ens tankegångar med blott ett nytt perspektiv. Så för att säkerställa ens sanning skulle jag säga att det krävs diskussion och motfrågor.

Jag känner dock igen mig i det du säger, jag går ofta och bär på saker jag ser som fullständigt vattentäta resonemang. Det ligger i människans natur att ständigt bygga på sina åsikter, men en av mina åsikter är att man alltid ska kunna ändra uppfattning och vara ärlig med sig själv när man stöter på något som inte fungerar med sin egen bild av världen.

Efter en andra tanke finns där saker som jag kan dela med mig av, som jag inte anser skadliga.
Djupgående kommer jag inte gå men jag kommer beröra ytan.

Meningen med livet.
Vare sig livet har högre syfte eller är enbart materiellt, är det vad vi utvecklas till som räknas.
Från vaggan till grav utvecklas vi i olika riktningar, en viktig bit att veta vi är del av något, som ett nätverk för göra det lättförstått. Att du kan således ta del av vad någon har sått (en tanke) på andra sidan av jorden. För att att applicera till din förståelse och utvecklas. Där finns sanningar att hämta om man letar noga. Och den som finner en sanning bör göra försök i att även förklara det för andra, till fjärran öster och tillbaka. För du är en del av något och inte ett separat ting. Så även dom djupaste hålor får ljus av sanning. Och göra spelreglerna jämna.

Det du talar om i ditt exempel TS är inte sanningar. Det är hemligheter.

Men jag förstå vart du vill.
En sanning är dock något som har minst två sidor. Den kan te sig olika utifrån position. Eller vara behäftad en viss persons världsbild och därför ses som en osanning i någon annans ögon.

Att delge någon en sanning som skulle vara för stor för denne att bära, kan ses som att givaren inte förmår att förmedla sanningen på rätt sätt, vilket är en indikation på att givaren inte förstått den hela komplexa helheten av sanningen som givaren tror sig ha förstånd till att tolka.

Det är ingen som kan ta till sig dina sanningar ändå, så prata på du. Ta en av mina "sanningar" som exempel:

Vi är alla sammankopplade med universum, och hela bilden vi har av verkligheten är en projektion skapad av våra hjärnor, så det är vi själva som styr verkligheten i våra egna sinnen. Det betyder att vi är gudar som kan forma världen precis som vi själva vill.
Bidra inte till den negativa världsbilden genom att kolla på TV och läsa texter som är skapade av de "onda människorna" som försöker forma världen efter sina egna behov.

Psykos någon? Nej, det där lät ju bara tramsigt.

Tro mig jag letar ständigt nya perspektiv och jag är inte fulländad. Jag vill mer än gärna få ut det på något sätt så jag kan bli bemött med det från alla håll och kanter. Vi alla går egna vägar, att min väg har varit väldigt udda kan jag säga minst sagt, men jag ifrågasätter mig själv ständigt. Geni eller icke (tolkningsfråga) så har vi i stort sett samma materiella redskap, som används olika efter vilken väg man vandrat.

Hemligheter, nej. Så länge du inte kan få hål på det är det en sanning för dig, till motsats bevisad. Sen ska man få det förklarat på ett sett att du tar med alla nödvändiga komponenter tills du är nöjd med det så att andra kan försöka smula sönder den. Om du läser lite av vad jag redan skrivit i tråden förklarar jag även att jag kanske inte är redo att extrahera ut det i klartext.

Okej.
Sarkasm genomsyrar ditt inlägg, alltid lika trevligt när man försöker föra en intressant dialog. Ohyfsat, lite som att bajsa på mattan där man är inbjuden.