Orkar inte läsa allt... men de delar av kroppen som har samma densitet som vatten påverkas inte av något vattentryck utan bara de delar som är fyllda av gas. Anledningen till att en fridykare kan dyka ned till 200m och sen upp utan att råka ut för lungsprängning är given: en lungfull med luft på ytan kan inte komprimeras till minimum (när händer det?) och sen expandera till säg två lungfull med luft. Hur ska det ske? När ska man andas in det?
Ta en dykare istället, denne (HA! Jag använde inte hen!) andas konstant och redan på 10m så är vanlig luft komprimerad till hälften. Det ända dykaren märker är att det går åt mera luft än på ytan, men han konsumerar dubbel mängd pga att luften är komprimerad. Vi säger att dykaren hatar sitt liv och vill dö, då kan han ta ett djupt andetag och fylla lungorna med luft och sen hålla andan hela vägen till ytan. TADA!!! Lungmos! Den luften han hade expanderade till sin ursprungsdensitet som den hade på ytan. Angående Marianagraven så tror jag inte att själva vattentrycket trycker ihop kroppen så mycket men de gasfyllda delarna får givetvis stryk, men även gas har en gräns på hur mycket den kan komprimeras ihop och det ger lite roliga effekter på kroppen såsom att kväve blir giftigt, syret blir också giftigt, effekten av detta är berusning vilket leder till drunkning. Kvävet trycks ut i kroppsvävnaden med tiden och trycket. Det är inget som känns, utan orsakar tryckfallssjukan men man lär ha drunknat först. Trolig dödsorsak blir alltså drunkning. Om man hade vätska i lungorna och i resten av den gasfyllda kroppen a la "Avgrunden" så tror jag ändå att man tvärdör för vi har lungor och inte gälar.
Jag glömde: trumhinnorna! Om man inte tryckutjämnar så kommer trumhinnorna att mötas där hjärnan en gång satt och det gör ondare än att bli spräckt analt. Man fakkar sönder trumhinnor och balanssinnet, man vet inte vad som är upp eller ned, om man är strejt eller bög. Så kan det gå!