Cecilia Uddén på P1 - åklagare eller journalist

Cecilia Uddén rapporterade på morgonens P1 nyheter från Egypten. Under sken av att det var en intervju så besökte hon en ambassadör och anklagade honom för att människor drunknande när de fallit ur människosmugglarnas båtar. Det intressanta här var inte innehållet - visst är det en katastrof - utan det intressanta var formen för den så kallade "intervjun". Uddén grät bokstavligen och kastade ur sig påståenden med åklagarens rätt. Det var inga frågor, ingen undersökning, utan Uddén ställde ministern till svars i Uddéns egen rättegång. Ambassadören blev till och med tvungen att avbryta intervjun när Cecilia Uddén började gråta. (2:17 in i ljudklippet)

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5682578

Skall P1s utsända likt internationella åklagare ägna sig åt att anklaga och ställa främmande makt till svars för verkliga eller påhittade brott?

Är det verkligen public services uppdrag att anklaga?

Era tankar.

Mina tankar är att om man inte klarar av sitt jobb att rapportera utan att börja gråta framför officiella personer som man är utsänd att intervjua så ska man tas bort från tjänsten, skickas hem och få hjälp av proffs. Det verkar som om Uddén har drabbats av psykiska problem, vilket inte är helt ovanligt hos utrikeskorrar som arbetar i konfliktområden, och inte klarar av sitt jobb längre.

Det är mycket dåligt och ansvarslöst av hennes chefer att inte inse det här och katastrof både på ett mänskligt och ett journalistiskt plan. Förmodligen tröstsuper hon på nätterna för att orka med.

Hennes chef på Sveriges Radio tycker hon är "modig" och en "skicklig reporter".
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ud...sk_8647096.svd

Visst, det är tragiskt att folk drunknar men nog faaan ska SR ha lite krav på sina reportrar ändå. De kan väl försöka ge sken av objektivitet och professionalism ändå.

Risken för att hon utvecklar ett missbruk av alkohol eller andra lugnande medel måste vara överhängande. Det är tydligt att hon är mycket starkt påverkad av vad hon sett, och att hon inte är glad utan lider. Hon är ur balans och därför i riskzonen för att hennes psyke ska få bestående skador.

Hade t.ex. en BBC-reporter i Sverige börjat gråta vid en intervju så hade reportern tagits ur tjänst och fått stöd och vård omgående. Jag håller med om att Sveriges Radio borde ta sitt ansvar och förflytta Cecilia Uddén till arbetsuppgifter med lägre psykisk belastning i kombination med terapi och stödsamtal.

Jag tappade hakan Lyssnade och förstod inte om det var ett skämt ? Mycket dålig journalistik

Mina tankar när jag hörde inslaget är att Uddén korsat gränsen för vad man skulle kunna kalla ett journalistiskt förhållningssätt.

Det här är inte journalistik utan känslomässig utlevelse och opinionsbildning. Det är för mycket personlig indignation och för polemiskt för att fungera som ett nyhetsinslag. Hon klarar inte ens av att lyssna på intervjuobjektet utan faller honom i talet på ett sätt som känns mycket udda för att vara en nyhetsjornalist som intervjuar en politiker. Den här typen av utbrott är mer vanliga när politiker samtalar med någon slags aktivist eller liknande.

En annan brist är Uddéns fixering vid den enskilda fallet- trebarnsmamman som på något sätt ska ligga till grund för hur egyptiska myndigheter formulerar sin politik när det gäller illegala invandrare. Den egyptiske tjänstemannen verkar till Uddéns förfäran inte alls fungera som svenska politiker som man kan utpressa till att formulera allmän politik efter enskilda fall som drivs av massmedier. Egyptiern tycks föredra mer rättsstatliga principer. Vilket leder till en snyftkollaps hos Uddén.

Intervjun går helt i linje med det känslospektakel som P1 dragit igång för att, som uttalat inför måndagens Studio 1, "få i gång debatten" kring Europas dumma motstånd mot inflöde av andra kontinenter och få till stånd en ändring av politiken. Addressaterna är en handfull svagsinta partiföreträdare i riksdagen samt skattefiansierade påtryckarorganistationer så att dessa ska få ännu mer bränsle i sin påverkan av samma partiföreträdare.

P1 skiter i övriga lyssnare. P1 skiter i journalistik och informationuppdrag. P1 är en intresseorganisation.

Mycket oproffsigt av Cecilia Uddén som förmodligen blev räddad från vidare pinsamheter genom att diplomaten Badr Abdelaty helt enkelt stängde av hennes bandspelare och förklarade att "intervjun" var över...

Visste när de första båtarna som förliste började sippra fram i media att nu jävlar, nu har vi snart en total och vansinnig kampanj om detta. In stormar en känslofylld SR reporter som grädde på moset ska få oss alla att gråta och känna medlidande för sånt här Till fru Uddén vill jag egentligen bara säga, you madame, are an idiot!

Hon skämmer ut Sverige.

Hans excellens Ambassadören säger: "Dont micromanage matters". Det betyder att man inte kan basera ett lands lagar på vad godtyckliga fruntimmer från random land anser. Det har vi ju riksdagen till för

Förstår man inte det här har man förverkat sin rätt att vara journalist.

"båtisarna" från Afrika har funnits i över 30 år (bonus information till SVT) Dvs samma antal drunknade varje år i 30 år.

Befolkningsöverskottet i Afrika är 2 miljarder negrar som vill bo hemma hos dig.

Det var just då jag började skatta.....
Skrattfesten höll sedan i sig resten av "intervjun"
Uddén är en obehaglig PK-människa vars påklistrade godhetsfloskler denna gång besegrades av en nykter mans oberördhet - välkommen till verkligheten din lilla floskeltyrann