Citat:
Nej, det är inte två olika situationer. Du påstår en sak. Stå för den eller inte. Uppenbarligen gör du inte det.
Citat:
Nej, jag argumenterar mot dig för att du påstår en sak som du inte kan stå för. För femtioelfte gången så har jag inte sagt någonting om vad som är "ok".
Du argumenterar mot mig för att visa att 2000 kr eller mer är helt okej att ge till den som näppeligen "behöver" dem överhuvudtaget utan snarare ska anses vara värda dem bara för att den som knappt har något alls blir glad över 1000 kr?
Citat:
Jo, det har med avundsjuka att göra. Om inte så hade du inte argumenterat för att andra ska "offra sig". Istället hade du argumenterat för, tex, en stat som tar in optimalt med skatt och använder skatten på ett optimalt sätt, så att ingen behöver "offra sig", åtminstone inte mer än nödvändigt.
Att den som har bättre förutsättningar gör en större uppoffring har inget med avundsjuka att göra. I alla fall inte för mig.
Men du är inte intresserad av detta kan man anta. Du är mer intresserad av att beskatta folk för sakens skull, och de som har mer ska skatta mer därför att du tycker att de ska göra det.
Vem som gör en större uppoffring är den som lider mest av uppoffringen, inte den som betalar mest, och detta är ganska svårt att mäta. Som sagt lider den fattige generellt mest av att bli av med en tusenlapp, men alla höginkomsttagare har inte råd att offra sig hur som helst bara för att du tycker det.
Nominellt (som du tycker betyder något, till skillnad från procentuellt) så är det dock den som har "bättre förutsättningar" (jag antar att du menar högre lön på arbete, då det är det vi diskuterar) som gör större uppoffring (betalar mer skatt) även om man räknar procent, och till och med om den procenten inte är progressiv, och även efter införande av jobbskatteavdrag.
Ingenting går ihop med vad du tidigare påstod om att procent saknar betydelse. Totalt inkonsekvent, vilket jag konstaterade från början.
Citat:
Det är ju bra att du fördelar arbetsuppgifter efter förmåga. Låter du då personen som är singel betala mer skatt och arbeta 16 timmar om dygnet, medan personen med 3 barn och arbetslös fru betala mindre skatt och låter honom gå hem klockan 12?
På samma sätt som jag tycker att det är rättvist att den som har mer bidrar med mer både i absoluta och relativa mått så strävar jag alltid efter att fördela arbetsuppgifter efter förmåga och förutsättningar när något ska utföras i grupp.
Citat:
Antagligen (förhoppningsvis, då du pratar om optimala sätt) så har du inte med en massa onödiga människor i gruppen som du ger arbetsuppgifter helt orelaterade till uppgiften?
Det har absolut inget med avundsjuka att göra utan istället att jag tror att det är det optimala sättet att genomföra det som ska göras.
Vad gör du med alla som inte får vara med?
Citat:
Va?
Det är bara när man utgår från att alla som INTE har lika mycket eller lika bra förutsättningar enbart är lata som man kommer fram till den slutsatsen.
