Anders Borgs skattesänkningar gynnar vem?

Jobbskatteavdraget är snarare en regressiv skattesänkning, man får lägre procentuell sänkning ju mer man tjänar.

Om allt hade varit frid och fröjd med middagarna innan rabatten erbjöds så hade det varit ett giltigt resonemang. Men i "vårat fall" så var det ju så att de 4 första, som visserligen fick äta gratis, knappt kunde äta sig mätta på sin portion.

Det som "stör mig" med jobbskatteavdragets upplägg är egentligen inte att den som betalar får störst sänkning utan att sänkningsutrymmet för de flesta borde användas till helt andra saker än skattesänkningar överhuvudtaget.

Jag antar att restaurangägaren ( och Borg ) gör antagandet att gruppen tack vare rabatten kommer att återkomma oftare så att han får in stora delar av de 1000 kronorna ändå. Men hur bra är det antagandet? Kommer de att äta middag mer än en gång om dagen för att de får rabatten? Eller måste krögaren sänka kvaliteten på de 5 maträtter som går till gratisätarna för att HAN ska få det att gå ihop?

Om avsikten med jobbskatteavdraget är att få in mer skatt och få fler att jobba mer så är det ett gigantiskt misslyckande. Om avsikten var att göra den största sänkningen skatteuttaget från de som har mest ( eftersom man tycker att dessa redan hjälper till för mycket ) genom att sänka kvaliteten och omfattningen på det gemensamma åtagandet så har man lyckats fullt ut.

De kanske stannar kvar istället för att börja äta på en restaurang som är både bättre och billigare.

Du har visst glömt att svara på mina frågor. Jag antar att det beror på vanlig glömska och upprepar dem:

1. Har en fattig person mer nytta av 1000 kronor än en miljonär har nytta av 2000 kronor?

2. Vilket inlägg har jag skrivit i denna tråd där jag påstår att den ena eller andra skattesatsen är "rätt"?

1. Självklart. Men är det ett vettigt argument för att ge miljonären 2000 överhuvudtaget? Enligt mig så är jämförelsen oväsentlig. Den fattiga personen har förmodligen mer nytta av 1000 kr än miljonären har av 25000 kr. Varför ska vi då stanna vid de gränser som gäller för jobbskatteavdragen? Dessutom är ju sanningen att den där 1000-lappen ska täcka ökade kostnader för saker som ska betalas enskilt också. På den nedersta raden blir det ingen 1000-lapp kvar. Om ens något överhuvudtaget.

2. Ditt resonemang är ju att miljonären ska ha 2000 kr ( minst? ) eftersom den fattiga har mer nytta av 1000 kr. Hur det ska tolkas på annat sätt än att du tycker att det är en bra fördelning har jag svårt att se framför mig.


Om vi hade diskuterat förmögenhetsskatt så kan jag tänka mig att det skulle kunna leda till en flytt men här snackar vi om inkomstskatt. Vilka länder menar du att höginkomsttagare skulle emigrera till om inte jobbskatteavdraget hade införts?

Bra, då är vi överens.
Det enda "vettiga" argumentet som existerar för skatt på inkomst är att det finns en del gemensamma samhällskostnader som folket demokratiskt väljer att finansiera, och dessa kostnader är såpass höga av någon anledning att det inte kan finansieras via egen vinst eller av andra typer av skatter.

Andra skatter, tex på tobak eller bensin, har andra argument.

Argument som att "den som tjänar mer ska betala mer bara för att han tjänar mer" är inte vettiga utan enbart baserad på avundsjuka.

Den är oväsentlig. Men det var du som påstod att procent inte har betydelse och att fattiga bara inbillar sig att de har nytta av pengarna. Men nu har du ju ändrat dig och det är bra.
Huruvida det är en sanning eller ej går att diskutera. Huruvida kostnaderna hade ökat även utan skatteavdraget går också att diskutera.
Är det?
Vilket ska tolkas hur? Jag har bett flera gånger om länk till vad det är jag har skrivit som kan tolkas så.
Vad sägs om Norge?

För sent för att editera. Jag menar skatt på arbete, inte inkomst.

som vanligt gynnar det dom med mycket pengar bara =)

Det gynnar alla som betalar skatt, men självfallet blir det så att personer med högre inkomster även får större summor över varje månad eftersom att man betalar BETYDLIGT mer skatt än en lågavlönad.

Nej vi är inte överens. Det är två helt olika situationer och därför är jämförelsen oväsentlig. För den fattige som får 1000 kr som konsumeras tämligen omgående för basala eller nästan basala behov.

Du argumenterar mot mig för att visa att 2000 kr eller mer är helt okej att ge till den som näppeligen "behöver" dem överhuvudtaget utan snarare ska anses vara värda dem bara för att den som knappt har något alls blir glad över 1000 kr?

Att den som har bättre förutsättningar gör en större uppoffring har inget med avundsjuka att göra. I alla fall inte för mig. På samma sätt som jag tycker att det är rättvist att den som har mer bidrar med mer både i absoluta och relativa mått så strävar jag alltid efter att fördela arbetsuppgifter efter förmåga och förutsättningar när något ska utföras i grupp. Det har absolut inget med avundsjuka att göra utan istället att jag tror att det är det optimala sättet att genomföra det som ska göras.

Det är bara när man utgår från att alla som INTE har lika mycket eller lika bra förutsättningar enbart är lata som man kommer fram till den slutsatsen.

Exakt. Det är helt naturligt att det blir så. Halva tråden har använts till att försöka visa att det INTE är så.

Den "rätta frågan" är om det är en önskvärd lösning. Allra helst som de gemensamma pengarna inte räcker till den nivå vi vill ha på de gemensamma verksamheterna.

Den troliga utvecklingen är att staten kommer att kunna fortsätta sänka sin skattenivå, vilket gynnar höginkomsttagare.

Medan kommunerna kommer att få ett allt större behov att höja sina skatter, vilket drabbar alla, även de med låga inkomster.

Varför?

Jo, för de stora kostnadsökningarna i samhället ligger där kommunerna har ansvaret.

Bloggen är en massa rasistsvammel och SR artikeln består av en lokalpolitiker som säger att kommunen inte har råd och en riskpolitiker som säger att det har dom visst det.

Är det dina "bevis"?

Stockholmskommunerna tar emot en hel del flyktingar. Hur förklarar du att dom inte höjer skatten utan att 3 av dom sänker skatten?