Jag har haft väldigt tur och har därför aldrig öppnat portarna utanför hemmet, men nära, ja, det har man varit ett flertal gånger. Som den gången när jag gick på gymnasiet. Jag hade precis avslutat en lektion, likaså alla andra klasser. Så likt gnuerna i Lejonkungen kom de galloperandes för att njuta av de 20 minuter rast vi fick. Jag hade känt redan under lektionen att min mage bubblade, men eftersom att jag var under den här tiden i mitt liv oerhört blyg att bajsa utanför hemmet, särkskilt i toalettbås med räddslan av att hela skolan ska samlas utanför dörren och lyssna. Jag kanske är paranoid, men känns det inte som att det finns en inbyggd högtalare på varje offentlig toalett (samt i hemmet hos nära och kära)?
Så istället för att möta räddslan bestämmer jag mig för att traska hemåt. En tur som i vanliga fall tar 10 minuter, men med en arg mage nynnandes på en melodi som jag svär var the Jaws theme, så tog det mig något snabbare den här gången, för jag visste vilket öde låg och väntade. Ett öde som är både fuktigare, mörkare och betydligt mer skrämmande än en haj.
Med huset nu bara ett stenkast så sker det som inte får hända. Jag ser min kära granne som är så hemskt trevlig komma gåendes mot mig, och jag inser att vi kommer mötas inom 10 sekunder. Även fast det är en av de bästa grannar jag någonsin haft, så blev jag snabbt tvungen att komma på en bortförklaringen för att inte stanna och behöva prata i några minuter. Orden som rann ur mig var något i stilen med att jag hade glömt en viktig bok och var tvungen att skynda mig tillbaka till skolan. Efter det så känner jag någon viskar i mitt öra, "jag vill också ut" och då önskade jag att grannen skulle förstå vad som höll på att hända. Jag behövde bajsa och jag skulle verkligen behövt stöd.
Jag hann i alla fall hem och väl på plats på toaletten så kunde jag äntligen andas ut, tyvärr så fanns det ingen champagne, men det sprutades ändå, och efter denna incidenten så fick jag tillräckligt med mod för att utföra mina behov i skolan.
-----
Då min mage kan vara ganska känslig så har det ofta hänt när jag varit på resandes fot. En gång var jag tvungen att hålla mig i cirka 1 timme i en fullproppad van i Ryssland då jag var för rädd för att be föraren att stanna, eller att be föraren att stanna var väl egentligen inga problem, men att bajsa vid sidan av bussen utan papper. Det var det som var skrämmande. Tidig morgon med en frukost som bestod av kaffe och persikor utan ett möte med toaletten, så var det mitt egna fel att jag satt mig själv i den här situationen, skit också. Som tur var klarade jag mig även den här gången, dock så var kalsongerna blöta av svett från en timmes knipande.
-----
Det har även hänt en hel del när jag rest i Asien. Senaste gången var ganska så nyligen när jag satt fast i trafikkö i Bangkok. Det värsta i den här situationen var att jag satt ihoptryckt som en sill då vi satt 4 stycken personer i baksätet på en taxi. Detta slutade med att taxin fick stanna och släppa av mig så att jag fick gå som världens snabbaste pingvin till närmaste affär och fråga efter en toalett. Problemet här var dock att personalen inte förstod vad jag menade så jag var tvungen att peka på arslet samtidigt som de såg paniken i mina ögon. Sedan följde jag efter en kort tjej som uppenbarligen inte tog min situation seriöst, utan gick väldigt sakta medans min krampande mage började sjunga på Coming Home av Skylar Grey. Jag svarar istället med en snabb omkörning då jag såg wc-skylten. Jag klarade mig även den här gången, men det var extremt pinsamt, men efter att ha knipigt igen i ungefär 40 minuter så bekymrade det mig inte för 5 öre.
Jag har som tur är aldrig fått jackpot i vuxen ålder än, men jag antar att olyckor händer och att det kanske bara är en tidsfråga. Jag kan inget annat göra än att känna empati för er andra!
Jag hoppas verkligen att ni hinner nästa gång!
