Förnedrad på jobbet

Här i denna tråd tänkte jag hur vi som blir förnedrade på våra jobb kan få dela med oss.
Hur vi ständigt får försvara oss och hur vi lyckas hålla våra huvuden höga trots ständiga nedklankningar från kunder och omgivning.
Har själv arbetat som flyttgubbe en gång i tiden och i detta arbete sparas det inte på kommentarer från omgivningen direkt!
-Stackare! -Vilket jävla skitjobb ni har! -Att vara flyttgubbe stod längst ned på min jobblista, allt annat måste vara bättre, -Skulle hellre städa toaletter, OSV OSV.
Minns speciellt en gång när vi höll på att göra en flytt till tredje våningen då det plötsligt kommer en stor och lönnfet man, troligtvis tillhörande socialgrupp tre som högljutt stönade sig upp för trapporna, vrålar ut vilket jävla skitjobb vi har och hur han minsann inte skulle utsätta sig för detta för alla pengar i världen. Mitt svar till herrn blev att han troligtvis inte ens hade kunnat jogga upp en gång för trapporna utan att få en hjärtattack som följd.

Detta är kommentarer och situationer som följde en dagligen, ibland underhållande ibland jävligt dryga.
Så kära vänner, hur blir ni förnedrade på era jobb och hur hanterar ni det?

För ett praktexempel: http://www.youtube.com/watch?v=8dYsr1l6bjc

http://www.youtube.com/watch?v=8dYsr1l6bjc

HAHAHAH fan va ja skratta, de måste vara parodi? de kan inte vara på riktigt? eller??..

Du måste vara den enda i landet som inte sett torsk på Tallinn?

hahaha det verkar så, kollar nu på fler avsnitt på youtube..

Förnedrad och förnedrad, jobbar emellanåt inom hemtjänsten och då ingår det ibland att ta ut sopor åt gamlingar som är för skruttiga för att kunna göra det själva så därför måste vi göra det. Det är helt okej. Däremot så avskyr jag när de har pigga anhöriga hälsar på och glatt lämnar sina egna sopor som vi måste ta ut (gärna ihop med en massa porslin och kastruller efter fikat som står över hela lägenheten)
Jag vet inte, det känns så nedvärderande på nått sätt. Jag är där för att hjälpa din mormor med saker hon inte kan, inte springa runt som en slav efter dig. Ta med dig din egen kaffekopp och ställ i diskmaskinen och ta med ditt barns blöjor med dig ut när du går.

Gör verkligen människor så? Fyfan så vidrigt! När jag besöker min mormor för lite fika etc och hemtjänsten kommer på besök så hjälper jag alltid till. Kan bara inte stå där som ett fån och kolla på när dom städar, får typ dåligt samvete eller nått haha. Ni är guld värda och uppskattade som fan! Ett stort plus är ju om det kommer en snärta i min ålder så man kan tjöta lite.

OnT: Har väl egentligen aldrig haft ett förnedrande jobb när jag tänker efter. Visst att stå som 15-åring på alla 4 vid en rabatt och rensa ogräs en hel sommar för 50:-/h var väl inte så glamoröst. Men likförbannat var jag stolt som få när första lönen någonsin kom in på kontot. Vilken kung . Polarna "retade" mig för att jag hade neger-lön etc. Brydde mig inte nämnvärt, ett jobb är ett jobb liksom.

Har flyttat ett par gånger och är det någon som ska ha respekt är det väl flyttgubbar.
Träning och arbete på samma gång

Har bara varit på en arbetsplats jag inte har blivit förnedrad på. För att nämna en liten del så jobbade jag på en restaurang förut och alla i personalen jävlades med mig. Av en kärring fick jag höra varje dag hur värdelös jag var som inte kunde någonting, dom viskade när jag var i närheten, skrattade, sa fel ställe när jag frågade vars saker skulle ligga, sen fick jag skit för det.. Dom sa tom högt att det var kul att jävlas med mig.

Det hände förr att jag förnedrade en och annan som inte kunde hålla huvudet i styr men i längden är det bara ett slöseri med energi och fokus på viktigare saker som stundar kring hörnet. Det är å andra sidan viktigt att sätta ned foten och visa vem som bestämmer, händer ju ibland att fotfolket inte riktigt begripit det.

Nu har jag visserligen aldrig arbetat inom hemtjänsten men jag arbetade inom äldrevården några år och där var de anhöriga alltid väldigt hjälpsamma och ställde upp med både det ena och det andra.

Även om de inte gör det så blir det alltid så att om man jobbar tillräckligt länge med de äldre så lär man känna de anhöriga på ett annat sätt och då blir det att man ger och tar. Inte ett dugg nedvärderande. De gånger jag kände mig förnedrad var när andra kolleger tjatade på en för saker och ting som man inte hade ansvar för.

Minns en sjuksköterska som inte hade gett en gamling sin medicin ordentligt på morgonen. När gamlingens dotter frågade varför medicinen låg på golvet var det plötsligt mitt fel eftersom jag var i hennes rum och gav frukost.