Vilka är de otrogna egentligen?

Låt säga att man älskar sin partner, men man är inte längre kär. Kan känslan av att vara kär fungera som ett beroende, precis som vissa droger påverkar vår hjärnas belöningssystem? När man inte längre är kär så längtar man efter att vara det igen, ungefär som när man får abstinensbesvär av droger?
Självklart ska man ha samma syn på sex som sin partner. Om den ena vill ligga runt medans den andra tycker att det är fel så är det dömt att misslyckas.
Tror du att relationer kommer utvecklas från livslångt till flera kortvariga under livet? Om det är din syn så förstår jag dig. I mina ögon (och antagligen dina) så ursäktar inte det otrohet. När man kommer till den punkt där man hellre ligger med någon annan än sin partner så är det dags att gå vidare. Hänger man kvar vid sin partner för säkerheten? Är man rädd för att gå vidare?

Det är inte alls ovanligt. Däremot tror jag att det är ännu vanligare att bli beroende av nyförälskelsen. Du vet den där känslan som man känner i någon månad.

Jag förstår ditt resonemang och håller helt med. Känslan vid en nyförälskelse är väldigt speciell. Som följdfråga då, är det bara "svaga" personer som ger efter för denna längtan av nyförälskelse? Med svaga så menar jag någon som inte riktigt kan kontrollera sin lust.

Kan personer med ett drogmissbruk söka sig till otrohet? Eller att dom som ofta är ute på krogen och dricker alkohol inte bryr sig lika mycket just för stunden och är otrogna mer än vanligt?

Hmmm.

Om man nu verkligen ska försöka hitta kännetecken så tror jag att det är en idé att först försöka hitta olika kategorier av otrogna.

Då har vi självfallet personer som helt enkelt är impulsstyrda, och saknar konsekvenstänk.

Det finns nog också gott om personer som är otrogna på grund av någon form av självdestruktivitet.

Psykopater som är otrogna för att de helt enkelt saknar empati.

Folk som är otrogna för att de helt enkelt inte tycker att det är en så stor grej.

Folk som är nöjda med sitt förhållande förutom just på det sexuella planet.




Jag försöker inte hävda att det här är någon korrekt indelning. Det är mest ett spontant försök från min sida.

Annars lever jag lite efter att otroheter händer hela tiden. Jag hanterar det när problemet dyker upp.

Verkligheten ljuger sällan så när den slår tillbaka och man inser sin verkliga situation så vill man inte ge upp det man har i vänskap och eventuell bostad och husdjur. Man är nog helt enkelt rädd att gå vidare och bli lämnad ensam. Det nya tänket tror jag kommer vara att man har en vän som man gör det ena med och en eller flera vänner man gör det andra med och att det gäller båda parter. Någonstans måste ju brytpunkten ske mot det gamla tänket och inget tänk är fel bara att man inte passar varandra.

glöm inte folk som är otrogna för att dom inte kan hantera alkohol och inte bryr sig

Det är ganska bra uppdelning av de olika kategorierna. Jag har nog ingen kategori att lägga till i din lista.

När du säger att du lever efter att otroheter händer hela tiden så måste jag fråga, har du varit otrogen eller blivit bedragen? Kanske någon i din närhet som gjort det och gett dig insikt i situationen?

Edit: Om man ska utgå från din lista, vilka fler kännetecken kan kopplas till de olika kategorierna av människor du beskrev? Vad är det som kan få respektive kategori att dras till otrohet?
Nu är det dags att sova, men ser fram emot att fortsätta diskussionen imorgon.

Jag har både varit med om det och gjort det själv. Inget jag är stolt över, men inget jag grämer mig över heller. Det var något år sedan.

Däremot har jag insett att inget blir bättre av att fundera på hur man ska undvika sådant.

Jag måste få fråga dig, kan du skriva ner det ovanstående bad dig om?

Jag förstår inte vad du menar.

Om man ska utgå från din lista, vilka fler kännetecken kan kopplas till de olika kategorierna av människor du beskrev? Vad är det som kan få respektive kategori att dras till otrohet?