Citat:
Ursprungligen postat av
sverigeharfallit
Jag menar att det inte är hjärnan i sej som upplever smärtan utan det är vårat medvetande som upplever smärtan.
Ja, om du menar att medvetandet bara får 'veta' en liten del av vad hjärnan får veta, så har du rätt. Det finns hela delar av hjärnans informationsbehandling som inte når medvetandet. T ex regleringen av hjärtrytm och liknande. Detta gör att vi kan överleva även när vi svimmat och är medvetslösa. Troligen är endast en mycket liten del av hjärnans aktivitet medveten, och ytterligare en liten del av detta är självmedvetet i någon mån.
Smärta har en affektiv del och en del som jag nu kallar perception, minns inte om det är tekniskt rätt. Vissa 'smärtstillande' mediciner behåller perceptionen av smärta, men den påverkar dig inte lika mycket, du behöver inte bry dig så mycket om den. Detta betyder att upplevelser av något inte är enkla, utan sammansatta.
Men om vi bortser från alla dessa saker, vad innebär det att säga att hjärnan inte upplever eller inte har medvetande? Givetvis har inte en geleartad klump celler något medvetande. Men det är ju knappast det vi menar med hjärnan. Med hjärnan menar vi rimligen en fungerande hjärna, alltså ett nervsystem när det aktivt signalerar i komplexa mönster, möjliga tack vare triljoner synapser.
Detta signalerande är alltså ett komplext elekromagnetiskt fenomen, ständigt skiftande med en puls, som upprepar och förändrar mönster ( en del, t ex Damasio, kallar dem känslor). Det finns väl inget som säger att ett sådant fenomen inte skulle kunna ha - eller vara - medvetande?
Var gång vi försöker skilja på medvetandet och hjärnan så hamnar vi i oändliga serier av gubbar i gubbar. Det är ett uppenbart felslut:
http://en.wikipedia.org/wiki/Homunculus_argument
