Kriminell vs. Laglydig

Hej!

Fråga:
Vad är positivt med att vara kriminell och vad är dåligt med det? Samma fråga om att vara laglygd (alltså ''okriminell''). Självklart beror det på vad man sysslar med på båda hållen.

Mina Tankar:
Själv har jag funderat på det här väldigt mycket och har kommit fram till att livet som en kriminell kan bli sååå mycket bättre, men också skit. Man kan antingen lyckas och bli stenrik eller misslyckas och få fängelse på många år.

Kriminalliteten har sin för och nack delar, men det har också att vara laglygd.

Jag skulle faktiskt valt den kriminella sidan, så här tänker jag.

Man har 1 liv, inte 2 utan 1.
Är det verkligen vettigt att jobba från klockan 18:00 till 17:00 fem dar i veckan?
För att senare gå i skit passion och sen dö.

Är det verkligen vettigt?

Jobba mellan 18 och 17 fram till passionen låter helt OK.

Nu jobbar väl dom flesta 8 timmar om dan och inte 23..
Skulle tro att du gör bäst i att gå en kurs på SFI så du får hjälp med stavning och matematik och sen försöker att skaffa dig ett hederligt jobb..

Mena självklart 06:00 till 17:00

Jag har lite svårt att se det häftiga och glamourösa i att vara kriminell. Gissningsvis är det inte lika spännande som vissa tror. Antingen sliter man som ett djur för att typ sälja lite knark eller råna lite folk, gissningsvis med liten omsättning och på ganska tråkiga arbetstider... Eller så slår man på stort och gör ordentliga saker som bankrån och störförsäljning av knark. Men då är ju riskerna jättestora. Det är ju dessa personer som rätt ofta åker dit. Särskilt om det när nån nolla som tror att man kan gå från gymnasiet och bli druglord, typ...

Så ingen a-kassa, inga förmåner, ingen betald semester, kassa arbetstider, mängder av folk som inte vill umgås med en, risk att råka ut för våld som en del av vardagen (vilket ju inte är så kul den dagen man tex skaffar barn), arbetsskador du inte får ersättning för, jäkligt osäker inkomst som kan variera stort och säkert oftast ändå är låg, hög risk att hamna i finkan.

Nä fan. Gör som de stora grabbarna med nåt i huvudet. Häftig utbildning o sen jobb på bank med investeringar eller nåt.

Sen att tro att alla legitima jobb skulle vara på kontorstid... Herregud vad korkat... Reseledare, forsränningsguide, kock, vårdyrken... Need I go on?

Det vanliga är dock 07-16, men din poäng framgår ju iaf =)

Allt beror på vilken linje inom den kriminella disciplinen man väljer att arbeta med.

Föreställ dig följande: Du har ett deltidsjobb som genererar vita, lagliga pengar som går till hyra.

Utöver detta svartarbetar du som t.ex. inbrottstjuv med hög provisionsprocent. Du kan slå till när som helst för att du har råd att vänta, du kan välja bostad att bryta dig in i och du kan ta så mycket du vill och kan. Sedan kan du i lugn och ro se över vinsten och omsätta den på bästa sätt när tiden är rätt.

Kriminell betyder per automatik inte att man är helt oskyddad, är i konstant fara för sitt eget liv eller jobbar dåliga tider.

Det kanske låter lite konstigt, men man kan ju vara både kriminell och icke-kriminell genom att både vit- och svartarbeta utefter sina egna behov. Polariserat tänkande gynnar ingen.

Förövrigt lyfter du givetvis bra poänger.

Yrkeskriminell omfattar ett enormt spektra av sysselsättningar, livsstilar och livsöden.

Det finns yrkeskriminella som lever i rännstenen med en haschspruta i armen och en skruvmejsel i bakfickan. Det finns yrkeskriminella som stjäl pengar i smarta bedrägerier och skyr våld. Det finns tunga rånare som lever lugna liv mellan rånen och det finns tunga rånare som knarkar, bråkar och lever fan emellan. Det finns narkotikalangare som bara importerar och aldrig ens ser grejerna och lever städade trevliga liv med fruga och barn, det finns narkotikalangare som säljer knark för att finansiera sitt eget missbruk och har lägenhet betald av soc.

Det går därför inte att tala om yrkeskriminella som en enhetlig grupp.

De flesta yrkeskriminella är narkomaner som säljer lite knark och piller för att klara egen försörjning och stjäl ibland. Ytterst få är välpolerade med lugna liv och aldrig åker fast. Det finns erfarna rånare som ibland har samlingsbenämningar, tex FFL, som består av ett gäng barndomskompisar från en specifik förort där de begår brott i olika konstellationer. Alltså inte som något organiserat gäng utan ett nätverk där man litar på varandra pga lång personlig kännedom om varandra.

Det finns verkligen yrkeskriminella som varit heltidskriminella i nära 30 år och kanske endast åkt fast på något mindre straff (dvs 1-4 år) och levt gott med skötsamma fasader men de är väldigt få. Sådana brukar alltid vara extremt noga med att bara göra affärer med vanligt folk eller folk som är som dom själva, dvs någorlunda städade och civiliserade. Ett bra exempel på folk som levt så var Lidingöligan. De höll på i nära 20 år med professionella inbrott i lyxvillor innan de åkte fast, detta trots att polisen visste vilka dom var under nästan hela tiden. De kunde leva gott på verksamheten, innerstadslägenheter, fina bilar och exotiska utlandsresor. Och när de väl åkte fast fick de löjligt låga straff, ligaledaren fick längst, fyra och ett halvt år.

Många yrkeskriminella gör affärer med andra kriminella och hamnar ibland i konflikter som inte kan lösas annat än genom våld. Det är verkligen ingen trevlig värld. En person som är ostraffad och inte har något nätverk kan i princip inte bli yrkeskriminell såvida denne inte sysslar med tillgreppsbrott (tex inbrott) eller bedrägerier. För narkotika, grova rån osv så krävs det ett kontaktnät som man inte bara skaffar sig över en natt.

Du har en poäng. Problemet är att du verkar ligga typ ett par standardavvikelser över TS vad gäller begåvning. Sannolikt har du även lite bättre impulskontroll. Då kan man kanske klara ut nåt sånt. Om man funderar kring att bli kriminell bara för att man vill slippa kontorstider samt att det verkar "ballt" så tror jag man blir tagen av farbror polisen rätt omgående, alternativt får bo hos mamma för att man inte har pengar till hyran.

Tror snarare att ballhet får dig arresterad än oviljan att ha ordentliga arbetstider.

Ballheten är ju ändå ett sätt att uttrycka sig, därmed göra sig "känd" vilket gör gripandet till en tidsfråga.

Är du däremot deltidsanställd så kan du vara helt reko under arbetstid och ingen behöver veta vad du gör när du inte är på arbetsplatsen. Förövrigt varierar arbetstider för alla, varför enbart döma utefter de s.k. kontorstiderna?

Men ja, TS verkar inte vara helt verklighetsförankrad kanske