Citat:
Ursprungligen postat av
Blanzeflor
Nivette Dawod har skrivit en artikel:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17611559.ab
Hon måste ha grävt djupt för att hitta en ursvensk förbrytare.
De allra flesta vet ju att invandrare och mörkermän är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken, och i våra fängelser.
Ändå sätts nu allt ljus på Helmer Ljus, som höll på med sina hyss på 60-70-talet..
Självklart görs ju detta för att svenskar ska se att det finns svenska förbrytare,
och hålla alla invandrare borta från offentlighetens ljus.
Det är ingen stor överraskning att Dawod ser oerhört judisk ut.
Jag vet inte om hon är det, men sannolikheten är mycket stor.
Detta är ett typexempel på hur vissa journalister arbetar idag med indoktrinering av svenskar.
Bli lite mer medvetna om vilka krafter som ligger bakom i de mediala skithålorna.
Har jag en poäng här, eller ser ni detta på annat sätt?
Varför tror ni hon har skrivit denna artikel?
Fast hon är inte judinna, utan är arab från Libanon. Däremot kan man säga att hon har ett semitiskt utseende, för araber är lika mycket semiter som judar, och har båda sitt ursprung i Egypten (-afro)/mellanöstern (-asiatiska), varför deras språk tillhör familjen afro-asiatiska språkgruppen.
En intressant kunskap är, att det egentligen inte finns "latinska eller grekiska" bokstäver. Utan latinska och grekiska bokstäver liksom arabiska och hebreiska, är alla modifierade feniciska tecken på vardagliga föremål, t.ex., vatten, hus, orm, sköld, handflata. Feniciernas tecken, som sedan utgjorde grunden till ovannämnda alfabeten, kom i sin tur från egyptiernas hieroglyfer. När folk vandrar tar de även sitt språk med sig: egyptierna, för flera tusen år sedan då de fortfarande trodde på flera gudar och dagens abrahamiska religioner inte fanns (dvs långt innan de olika nuvarande semitiska folkgrupperna araber, judar, osv uppstod) vandrade från Afrika (afro-) till mellanöstern (-asiatiska) och tog med sig sitt språk och skrivsätt hieroglyfer, dessa människor förgrenades sedan till olika semitiska folkgrupper, såsom fenicier, araber, hebréer, kaldéer, araméer, assyrier och i samband med dessa förgreningar och splittringar började även både deras gemensamma tal- samt skriftspråk, hieroglyferna, att anta olika former. Till slut skilde de sig tillräckligt markant för att kunna klassas som separata språk och alfabet.
Man kan jämföra med t.ex. de olika tyska folken och språken: centraltyskar vandrade för flera tusen år sedan norrut och blev sedermera danskar, norrmän, svenskar och efter romarrikets fall, vandra centraltyskar omkring år 500 västerut och blev flamländare och engelsmän. När dessa före detta centraltyskar nu hade splittrats och nu bodde på olika geografiska områden, började deras språk att också anta olika variationer och former jämfört med de tyskar som stannade kvar och som idag utgör dagen tyskar. Därför är tyskar, flamländare, engelsmän (som ursprungligen kom från den tyska halvön Angeln och tyska landskapet Sachsen, därav Anglo-Saxer), danskar, norrmän (islänningar, färöare), svenskar alla ursprungligen tyskar och talar sålunda tyska språk.
