Jag befann mig i en mörkare atmosfär än hemma, det vi kallar utanför dörrarna, på gatorna i min gynnsamma stad. Med min det vi idag kallar för vän gick vi tillsammans på gatorna efter att precis ha fått inblick av hur förvirrande det är att befinna sig ute på natten. Ett kort ögonblick efter stötte vi på ett gäng tonåringar eller det vi idag kallar dem, ungdomar, som själva ville väcka vårt intresse till dem. Det var ett gäng mellan 1-4. Inte 2. Och inte 3. De sa att de var mellan åldrarna 14 och 15. Det enda de ville var att prata. Absolut. Vi tog vår tid att spendera. Därefter orkade jag inte mer, jag blev trött på samhället, på alla "fjortisfulla" ungdomar som idag dricker mer än man gjorde i samma ålder. Jag är 19 år och min vän i ungefärlig samma ålder. Vad ska man göra. Jag tappade intresse och ville gå därifrån men min vän stannade kvar och ungdomarna ville inte att vi skulle gå vår väg. Men det gjorde vi.
Egentligen ville jag inte gå därifrån, efter att de visat så stort intresse för oss. Men jag gjorde det. Utan att jag egentligen tog hänsyn till min inre känsla. Kanske hade fått nya kontakter. Kanske inte. Kanske hade fått blivande vänner. Kanske inte.
Gatan innan mitt kvarter, stöter vi på ett större gäng ungdomar, den här gången; "gangster"-typer och jag kände på mig att min plånbok skulle bli tom efter att vi passerat. De var ett större gäng på minst 15 ungdomar. De springer fram. Håller fast mig och min vän och ger oss båda slag mot våra övre delar av kroppen tills vi känner oss maktlösa. De tar allt av värde. Min hemvärns-bricka, min plånbok som innehöll 523kr i kontanter samt bankkort och id-handling, min nya jacka av märket Hackett. Jag kände att jag var förlorad. Jag kan ingenting göra. Min vän sprang skrikandes efter - där hör jag fyra slag mot honom. Jag kan inte förstå att jag inte reser mig upp. Jag var inte så skadad. Men jag bara låg där. Jag kommer inte hem i natt.
Det här är en sann historia som ej är polisanmäld. Min vän tog jag till sjukhuset utanför stan med hjälp av Taxi som jag betalade med faktura. Nu är jag själv här på sjukhuset i väntrummet och jag skriver till er alla läsare via min mobiltelefon. Du som läst igenom min berättelse om denna natt har aldrig tidigare hört en sådan här berättelse talats ut direkt efteråt och en berättelse som ej är polisanmäld har enligt lag inte skett. Må det så vara.
Egentligen ville jag inte gå därifrån, efter att de visat så stort intresse för oss. Men jag gjorde det. Utan att jag egentligen tog hänsyn till min inre känsla. Kanske hade fått nya kontakter. Kanske inte. Kanske hade fått blivande vänner. Kanske inte.
Gatan innan mitt kvarter, stöter vi på ett större gäng ungdomar, den här gången; "gangster"-typer och jag kände på mig att min plånbok skulle bli tom efter att vi passerat. De var ett större gäng på minst 15 ungdomar. De springer fram. Håller fast mig och min vän och ger oss båda slag mot våra övre delar av kroppen tills vi känner oss maktlösa. De tar allt av värde. Min hemvärns-bricka, min plånbok som innehöll 523kr i kontanter samt bankkort och id-handling, min nya jacka av märket Hackett. Jag kände att jag var förlorad. Jag kan ingenting göra. Min vän sprang skrikandes efter - där hör jag fyra slag mot honom. Jag kan inte förstå att jag inte reser mig upp. Jag var inte så skadad. Men jag bara låg där. Jag kommer inte hem i natt.
Det här är en sann historia som ej är polisanmäld. Min vän tog jag till sjukhuset utanför stan med hjälp av Taxi som jag betalade med faktura. Nu är jag själv här på sjukhuset i väntrummet och jag skriver till er alla läsare via min mobiltelefon. Du som läst igenom min berättelse om denna natt har aldrig tidigare hört en sådan här berättelse talats ut direkt efteråt och en berättelse som ej är polisanmäld har enligt lag inte skett. Må det så vara.
