Hälsosamt sparande vs Ohälsosamt sparande.

Egentligen rör det väl mig mer personligt, men tänkte att en mer generell frågeställning skulle generera bättre svar för alla inblandade. Men nu till min sits, sedan får ni själva bedöma både mig och er själva och säga om detta är hälsosamt eller ej.

Jag har länge levt efter devisen att jag aldrig ska leva över mina tillgångar, bortsett från det oundvikliga bolånet (som f.ö är mer av en investering). Jag tjänar högst normalt, dvs 18-20.000 i månaden efter skatt, och sitter på ca 7000 i månaden i fasta utgifter. Då och då springer dessa iväg uppåt 10-15k beroende på bilreparationer, försäkringar och liknande, förjävliga räkningar. Jag har varit arbetslös totalt 11 månader de senaste 6 åren och lyckades nollställa mitt sparkonto efter den senaste perioden, detta till trots att jag har a-kassa. Sedan dess har jag nu valt att aldrig mer bli pank. Jag har sakta men säkert, metodiskt och plågsamt nu lyckats spara ihop 50.000 och har dessa i en buffert. Varje månad försöker jag spara 5000, till ett högt pris. Då jag för det mesta har drygt 13-10 kvar efter betalda räkningar så brukar jag ändå lyckas spendera de 5-8k jag anser att jag bör klara mig på en hel månad. Jag går sällan ut, köper väldigt sällan någonting jag vill ha, men pengar går åt, bensin, hushåll etc- ni vet. Så runt den 5-10e varje månad är min budget i princip slut.

Här börjar helvetet. Jag vägrar använda sparpengar. Till någonting. Det har blivit en fix idé. Det kan gå så långt att om jag glömt göra matlåda dagen innan, helt enkelt skiter i att äta mat på jobbet. Väl hemma äter man något tafatt och försöker överleva på smulor. Ibland vill jag verkligen, verkligen ha något, t.ex som nu senast, GTA V. Men 600 från sparkontot för ett nöje? Nej. Nej. Jag väljer hellre att svälta mig själv, plåga mig igenom de sista veckorna innan löning, och när jag väl är där uppstår en jätteskön känsla av att ha sparat dessa 5000 kronor, som jag sedan bara låter vara. Jag samlar på hög men vägrar spendera mer än på överlevnad och viss bekvämlighet, såsom bilen.

Om t.ex tjejen vill åka utomlands, då kan det ställa till rejäla problem. Jag kan inte förklara mitt beteende. Jag sitter på ett dubbelt så stort sparkonto men vill inte köpa en flygbiljett för 4000, för detta mördar min budget. Jag lever inte snålt rent allmänt, jag rör mig som jag vill med de pengarna jag anser att jag bör spendera varje månad, men sedan inte ett öre utöver det. Det finns mycket i det här som skapar en hatkärlek till sparandet. Jag vill ha pengar, men inte använda dem.

Känner någon som mig eller är jag helt ensam i den här ångesten/glädjen? Svår känsla att beskriva.

För att vara ärlig hänger jag inte med här...

du tjänar ca 20K efter skatt:

7k i utgifter = 13K kvar

av dessa 13K sparar du 5K

alltså 8K kvar.

Vad händer med dessa 8K eftersom du lever på knappt någon mat alls.

låt oss säga 2K på mat då har du 6K kvar att röra dig på till övrigt.

Prioriteringar?

Som sagt, räkningarna varierar. Om vi leker med tanken att jag som jag tog som exempel ska på en weekend samma månad, så har 4000 gått till biljetten, resterande (förutsatt att jag fick exakt 20 och hade exakt 7 ut) 4000 skulle då gå till att spendera under själva resan. Därefter är jag nere på noll. Lägg då till att resan sker mitt i månaden. Det innebär ju att jag inte får spendera någonting innan resan. Det är sådana situationer jag får sån jävla ångest över. Jag tänker alltid en månad framåt.

8000 är snabbt gjort på bensin tur/retur till jobbet, en storhandling, att jag röker gör inte saken bättre, så där går en tusenlapp drygt. Jag har som sagt inga regler för hur jag spenderar dessa pengar, jag kan gå ut och gå på konserter vilket jag unnar mig då och då och ett par öl i samband med det. Lägg därtill till någon biokväll med restaurangbesök, några påsar på systemet och lite småutgifter här och där så är det slut på budgeten. Jag snålar som sagt inte på min tillgängliga budget, men när den gått åt så stannar allt. Allt.

Du kanske borde ha två former av sparande? Ett långsiktigt och ett kortsiktigt som du faktiskt får använda när det blir lite tajt? Rökandet kan du ju kanske se över också...

Utifrån vad du berättar vågar jag påstå att du hade haft precis samma problem även om du sparat betydligt mindre eller tjänat betydligt mer. Du har vant dig vid höga utgifter och nu ser du dessa som några slags grundläggande behov. Hur gjorde du när du gick i skolan och inte hade inkomst i närheten av den du har nu? Gick du runt och mådde dåligt pga av bristen på pengar?

Försök minska dina fasta kostnader så kan du unna dig mer impulsutgifter. Sen får du försöka hitta billigare helgnöjen än att åka på weekend för 4000 + fickpengar. Du kan ju även satsa på att ex ha 20 tusen på kontot i slutet av varje månad istället för 0. Då behöver du inte stirra dig blind på att varje enskild månad skall gå ihop. Men om det blir mindre på lönekontot för varje månad vet du att det går åt fel håll. Skall klara det måste en attitydförändring till.

Om du har råd eller inte skall aldrig avgöra om du köper något. Om du tänker så kommer du alltid dra på dig problem. Du skall istället tänka på om det du planerar köpa är värt summan eller inte.

Nej räkningar varierar inte gör en budget som utgår från årsbasis och utgå från den när du räknar dina fasta kostnader först då är det möjligt att veta var felet ligger. Sen kan det naturligtvis komma oförutseda som att bilen går sönder sånt kan man ha sparandet till, däremot är en resa med tösen ingen förutsed utgift utan något du bör spara separat till.

Jag känner igen mig lite i tanken att man inte vill spendera sina sparade slantar. Man har liksom jobbat för hårt för dem för att kasta bort dem på skräp...

Tycker personligen ändå att du verkar ha ett rätt så dyrt leverne för att lida så som du säger. Har du full koll på vad alla pengar går till?

- Fasta utgifter. Vad gör dessa så höga? 15k av en lön på runt 20k låter inte något vidare. Finns det några dåliga vanor inbakade här, eller är det bara dyra bolån, abonnemang och liknande? Har du kanske en dyr bil? Allt sånt kostar ju och påverkar hur mycket "impulsroligt" man har råd med.
- De 8000 du "lever" för, är det du ensam som lever på detta? Tycker att 8000 låter som fullt tillräckligt om man inte har allt för dyra vanor. Sen bör du specificera vad dessa innebär mer exakt.
- Har du provat att separera ditt sparande så att allt inte går till en pott du inte rör? Det kan kanske vara trevligt att ha några tusen på kontot över varje månad, så man inte behöver svälta bara för att man har psykologiska besvär av att använda sina besparingar...
- Kan du inte spara kvitton för ALLT och sammanställa varje månad så att du verkligen vet vad du lägger pengar på? Ibland blir man förvånad hur dyrt det är med dåliga dagliga vanor.

Som sagt så känner jag igen mig lite i din ångest, men min spararstrategi är helt motsatt din. Jag definierar inte i förväg hur mycket jag skall spara varje månad, utan jag tänker bara konstant på mina utgifter och försöker minska dem. Det som blir över sparas.

Din strategi är helt tvärtom när du först bestämmer att du SKA spara 5000 varje månad, men sen ändå skall ha råd att åka på weekendresor och konserter, oavsett vad. Det som skall skänka dig glädje och vara något du unnar dig, blir istället ångestfyllt eftersom du vill så mycket på samma gång.

Jag tycker du bör skippa weekendresorna om det bara ger dig ångest och svältkrav resten av månaden. Det går helt klart att leva utan dem, så jag förstår inte varför man skulle vilja lida så för dem.

Måste du ha bil? Det är vanligtvis ett pengarslukande svart hål. Om det är möjligt, skaffa en begagnad cykel istället. Du lär må bättre också.

Svaret är enkelt - du skall inte ha någon tjej.

Lev ditt enkla liv som singel o problemfritt o slipp oroa dig för
damer som vill spendera - det vill de alla om än inte alltid för
sina egna pengar - utan bli bjudna

Tjejer vill inte ha stadigt med snåljåpar.

Är hon snäll o du har tur får du träffa henne ibland i alla fall
mot En Peng Per Dopp.

Såna med din snikarinställning är relativt sett dömda till
evig ensamhet

Det här är bs. Vi har det väldigt bra, bor tillsammans och har inga problem, har aldrig haft. Grejen är väl inte den att jag inte vill spendera pengar på oss, grejen är att jag planerar väldigt noggrant medans hon gör tvärtom (men på något sätt klarar hon sig ändå alltid lika bra som en annan). Impulsköp och "måbra"-resor/köp är något jag bortprioriterat, då dessa ofta är större utgifter, jag tar aldrig något på avbetalning och anser att om man inte har råd att casha det så har man inte råd att köpa det.

Har 3 mil till jobbet enkel resa så det är ganska otänkbart, tyvärr. Förutom detta så behöver jag bilen för vissa resor med bandet, repningar, spelningar, etc.

Ha ett separat konto för reor där du pyntar in mellan 500-1000 kr varje löning, och räkna inte in dessa pengarna i din nettoförmögenhet så är du hemma sen.