Vid vägs ände?

Tja, en gammal uttjatad devis, men, jag känner mig faktiskt vid vägs ände.
Är 60+, har varit borta från ordinarie arbetsmarknad i nästan 20 år, pga. misslyckat självmorsförsök, lång konvalescens, kraftigt försvagat allmäntillstånd, mm.

Bor ihop med hustru sedan många år. Hon har blivit bedragen, utnyttjad och lurad av mig.
Mina vuxna barn har alla men av mitt leverne.
Själv lever jag så att säga genom att bara finnas, gör inte mycket, orkar inte, pga. kroniskt smärttillstånd i kroppen. Är en återkommande besökare hos vården, pga. min smärtproblematik.

Känner nu att jag kan inte fortsätta såhär, leva som en avskydd parasit. Hade en gång i tiden ett bra jobb, en position som många avundades, allt enligt kära hustrun.

Vet att jag misskött mitt liv, om man nu kan gradera hur någon lever? Känner mig tom och apatisk.
har inga känslor kvar för något utan längtar bara efter en annorlunda form av stillhet.............
Har någon, något bra förslag?

Känner du skam över hur du levt/lever och därför vill slippa ifrån allt? Har fetmarkerat ditt inlägg för jag får inte ihop det riktigt

En idé kan ju vara att ge ditt liv mening genom att med alla medel möjliga försöka göra din hustru lycklig. M.a.o göra rätt för dig.