Ironi i skriven text

Säkert men det finns som sagt var annan också och det får du nog lära dig att leva med.

Det är väl få saker som diskuteras så mycket idag som reklam (tragiskt nog). Även om tryckt reklam ligger efter filmad så vinner den nog över Dostojevskij.

Jag tycker ironi är enkel.

Det är nog lättare att urskilja ironi med hjälp av kontexten i längre texter som i sin helhet knappast präglas av ironi. I ett foruminlägg, som kanske bara består av en eller ett par meningar, kan det vara knepigare. I och för sig utgör hela tråden en kontext, men det kan ändå vara svårt att förstå ironi för man måste ha klart för sig hur alla olika inlägg förhåller sig till varandra.

Det är ju det som är konsten och som gör ironi till bra humor i dess bättre stunder. Förmågan att säga något genom att säga något annat så att alla (läs många) förstår. Och sedan kan man ta död på humorn helt genom någon knasig gul gubbe.

OT: En annan sak är att man kan åstadkomma humor genom att använda emoticons på ett icke avsett sätt. Se t.ex. den här (https://www.flashback.org/sp45261860). Inget särskilt trevligt inlägg men en oväntad användning av skamikonen.

Men uppfattar du att de begriper ironin i just reklamtexter och litteratur sämre nu? Ska man se riktigt vetenskapligt på det hela så bör man väl skilja mellan texter där man kan förvänta sig att många använder emotikoner och sådana där man inte kan förvänta sig det. På forum och i sociala medier av olika slag är det ju mycket vanligt med emotikoner. Då är det kanske inte så underligt att det kan skapa en del förvirring om vissa använder dem och andra inte. Förmodligen har det förekommit emotikoner i några reklamannonser och det skulle förvåna om de inte redan använts i någon roman som formexperiment, men standard är att de inte används i sådana texter, och därför blir man ju tvungen att läsa dem på ett annat sätt. Först om folk fått svårare att förstå en tidigare existerande typ av text tycker jag att man eventuellt kan börja tala om emotikonens skadliga inverkan på läsningen över huvud, och även då måste man väl ta med i beräkningen att folk verkar läsa allt mindre "traditionell" text, vilket borde innebära att de får svårare att fatta oavsett emotikonerna.

Svårt att säga måste jag erkänna.

Fast jag, och jag dristar mig till att säga du, har inga problem med att uppfatta ironi på t.ex. ett forum som Flashback trots avsaknad av emoticons i vissa fall. Frågan är då om förståelsen av ironin i Flashbackinlägg skulle öka i samma stund som företeelsen förbjöds och användarna blivit medvetna om förbudet. Eller menar du att Flashback tillhör en arena där slaget s.a.s. redan är förlorat eftersom idiomet på forum som detta alltid förväntas hålla sig inom en gemensam mall? Det skulle i så fall göra mig till en person som inte förstått hur man bör uttrycka sig här men som samtidigt är en av få som förstår ironi på Internetforum när den saknar förstärkande symbol. Emoticons påbjuds alltså om man vill förstås korrekt av majoriteten. Usch! Och på sikt antar jag att man måste förvänta sig att det spiller över på tidigare existerande typ av text som därmed kommer att bli förbehållen ett fåtal.

Försumliga hundägare får utstå ironi och sarkasmer, i varje fall de hundägare som vallar vovven rutinmässigt en och samma tur i ett bostadsområde. Här i trakten blommar A4-ark med text i storlek 16–24 punkter. Fritt citerat:

– Glöm inte att lära hunden spola efter sig.

– Ring på och låna papper om du själv vill lägga en kringla.

– Kan inte hunden vänta till hemma i hallen?

Jag anser att det är förslappning av sinnena hos den unga generationen. Man behöver smileys serverade i överflöd och på silverfat för att ens begripa den simplaste känsloyttringen i skriven text. Det är nog tyvärr ett sjunkande skepp, det här med språkbruk.

Jag använder smileys som jag använder kryddor, i rätt dos kan de ge texten ett uppsving, men för mycket av dem förstör bara.

Precis så. Det känns som om vi bevittnar subtilitetens död. Bra kanske för folk med ADHD som vill att man skriver rakt, kortfattat, enkelt och okryddat med onyttiga ord men å andra sidan väldigt tråkigt för stilen i skriven text.

Nej, jag tror inte att förståelsen för ironi skulle öka markant om emotikonerna försvann, eftersom Flashback sannolikt skulle förbli samma blandning av högt och lågt, välutbildade och outbildade, litterata och illiterata, unga, medelålders och gamla med olika inställning till skrivandet här. Jag tror att det inte bara beror på emotikonerna i sig vad man förväntar sig, utan även på om man ser forumskrivande som ett seriöst utbyte av idéer och teorier eller mer som något slags social verksamhet, eller i alla fall en förlängning av andra sociala medier och "verkligheten". Vissa skriver ju väldigt vardagligt, och vissa tycks anse att det är något slags fikarumskonversation som sker här och kan bli förnärmade om man ifrågasätter något osammanhängande.

Dels är det nog en generationsfråga, dels är det kanske en fråga om att nätskrivande har blivit så stort att det lockar till sig folk som egentligen inte är intresserade av att läsa, skriva och diskutera på ett mer traditionellt sätt, mer av att bara vara sociala eller osociala och avreagera sig, och denna senare typ utgörs nog i allmänhet mest av unga. Min gissning är att den som söker sig till nätdiskussioner utan att så att säga ha vuxit upp på nätet i allmänhet gör det mer utifrån ett genuint intresse för att diskutera.

Det kan därför vara vanskligt, menar jag, att döma ut hela "den unga generationen" när en stor del av problemet mycket väl kan vara att så många fler av den unga generationen är representerade. Samtidigt förhåller det sig ju förvisso så att flera universitetslärare på senare tid beklagat sig i massmedia över att de nya studenterna inte klarar av att läsa kurslitteraturen, så något kanske har hänt med läskunnigheten i stort också.

Vad gäller vilken sida som ska "vinna", så är jag ändå optimistisk och tror att de som kan läsa, skriva och argumentera på ett sätt som krävs för att diskutera seriösa ämnen kommer att ha ett försprång framför dem som inte kan det och att det kommer att märkas. Men jag har vissa tvivel om det där med att uppfatta just ironi, även om vi skulle ha ett forum utan emotikoner där enbart någorlunda litterata medelåldringar och äldre var aktiva. Som In-Fredel är inne på är det ju trots allt en hel del olika röster, och man är inte säker på var man har alla på samma sätt som man kan vara hyfsat säker på att "riktiga" författare faktiskt kan skriva, har poänger och använder sig av stilfigurer och att även t.ex. reklamare jobbar med språket på ett medvetet sätt.

Jag tror mig ha sett en dödsannons för ironi för någon tid sedan.

Tyvärr så kommer jag inte ihåg vad som stod i den men det gör kanske någon annan? Eller flera?

I morse sökte jag inpassa en välment ironi i denna tråd, men fröet föll uppenbarligen på
hälleberget.

– On topic: Som Käg Malax påpekade så är 15 år (t.ex här på Flashback) en kort
jämförelsetid.
Huruvida ironiförståelsen på forumet blivit bättre eller sämre (med ell. utan smileys)
råder det nog delade meningar om.
I dessa "data, mail och sms-tider" vore dock intressant att ta del av en vetenskapligstudie
rörande ungdomars eventuellt förändrade förmåga (?) att tillgodogöra sig (lite längre) skriven
text.
Själv tror jag icke den förbättrats.
Att till fullo förstå kontexten är ju en förutsättning att förstå en eventuell ironi.

- Småoff topic: Uppriktigt och välment: Fortsätt och skriv som du gör.
Hur man än vänder sig, så ... och vad gäller forumet – que sera, sera

Kommer du ihåg vilken symbol som prydde dödsannonsen? Ett, kors, en duva eller rent av en smiley?