Hej!
Självperspektivet är det största problemet med att människans hjärna blivit abstrakt tänkande och medveten om den egna existensen.
Jag 'är' oundvikligen, men vad är jag? Jag är energi som transporteras, som manifesterar sig som celler, cellulosa, kött, blod, ett ansikte, armar, ben, inre organ, könsorgan etc.
JAG är en manifestation av energier som samarbetar. Jag är en produkt av kosmos skapelse.
Det finns ingen början, inget slut, på "jag". Svaret ligger, tror jag, i att energier inte kan upphöra.
De kan bara "byta form". Så när jag dör byter min energi form. När en låga på en tändsticka slocknar byter den form. Den föds inte och dör inte. Den byter manifestation genom reaktioner enl. naturlagarna.
JAG har aldrig existerat, och kommer aldrig existera. Vi går från "inexistens" till "manifestation" till "inexistens" återigen. Detta är vad vi kallar dessa tillstånd, i brist på annat. Och det förvirrar.
Vi måste se saker för vad de är, och det gör vi inte genom att se sig själv på det sätt vi fostrats till.
Alltså går vi från ingenting till någonting till ingenting. Vi har redan varit i "ingenting".
Att leva ska inte vara att leva med ett och samma självperspektiv, då har du alltid någonting att leva upp till - har du en bild av dig själv lägger du krokben på dig själv och upphör att vara progressiv, såsom naturen skapat oss. Livet ska vara att leva med insikten att vi inte har någonting att leva upp till. Vi har tillägnats liv, och livet är för kort att bry sig. Det ska delas med andra, det ska levas till 100%, huvudsaken är att du lyckas göra det du vill göra. Och således bli lycklig och nöjd med att ha insikt, och se saker för vad de är.
Frågan är alltför ofta "hur kom världen till?" eller "vad är vårt syfte?". Det viktiga med filosofi, det som gjort filosofi allt mindre viktigt idag, är att empiri tagit över. Alltså behövs inte frågor som "Hur kom världen till?" eller "Vad är vårt syfte?" Den första har man framlagt teorier för, men något syfte lär vi aldrig få ett svar på. Vårt syfte är att lyda naturlagarna och inte förneka att vi alla är ihopkopplade och tillhör en och samma värld.
Självperspektivet är det största problemet med att människans hjärna blivit abstrakt tänkande och medveten om den egna existensen.
Jag 'är' oundvikligen, men vad är jag? Jag är energi som transporteras, som manifesterar sig som celler, cellulosa, kött, blod, ett ansikte, armar, ben, inre organ, könsorgan etc.
JAG är en manifestation av energier som samarbetar. Jag är en produkt av kosmos skapelse.
Det finns ingen början, inget slut, på "jag". Svaret ligger, tror jag, i att energier inte kan upphöra.
De kan bara "byta form". Så när jag dör byter min energi form. När en låga på en tändsticka slocknar byter den form. Den föds inte och dör inte. Den byter manifestation genom reaktioner enl. naturlagarna.
JAG har aldrig existerat, och kommer aldrig existera. Vi går från "inexistens" till "manifestation" till "inexistens" återigen. Detta är vad vi kallar dessa tillstånd, i brist på annat. Och det förvirrar.
Vi måste se saker för vad de är, och det gör vi inte genom att se sig själv på det sätt vi fostrats till.
Alltså går vi från ingenting till någonting till ingenting. Vi har redan varit i "ingenting".
Att leva ska inte vara att leva med ett och samma självperspektiv, då har du alltid någonting att leva upp till - har du en bild av dig själv lägger du krokben på dig själv och upphör att vara progressiv, såsom naturen skapat oss. Livet ska vara att leva med insikten att vi inte har någonting att leva upp till. Vi har tillägnats liv, och livet är för kort att bry sig. Det ska delas med andra, det ska levas till 100%, huvudsaken är att du lyckas göra det du vill göra. Och således bli lycklig och nöjd med att ha insikt, och se saker för vad de är.
Frågan är alltför ofta "hur kom världen till?" eller "vad är vårt syfte?". Det viktiga med filosofi, det som gjort filosofi allt mindre viktigt idag, är att empiri tagit över. Alltså behövs inte frågor som "Hur kom världen till?" eller "Vad är vårt syfte?" Den första har man framlagt teorier för, men något syfte lär vi aldrig få ett svar på. Vårt syfte är att lyda naturlagarna och inte förneka att vi alla är ihopkopplade och tillhör en och samma värld.
