Den stora tråden om Elvis Presley

Inte på den inspelningen i vart fall. Påverkad, möjligt, men knappast stenad.

Elvis var jävligt humoristiskt lagd och humorn lämnade honom aldrig lika lite som hans röst och musikalitet. Elvis förblev spontan både på och utanför scenen. Lyssnar man sedan på inspelningen tycker jag inte det är någon tvekan om att det är ena körtjejen som får honom full i skratt.

Förstår att du gillar Elvis, men det är faktiskt hon är faktiskt inte så rolig. Hur humoristisk man än är lagd. Om man inte är rätt väck alltså.

Tycker DU ja... Ärligt måste man nog varit där för att förstå hela sammanhanget. Jag hyser största respekt för en av musikhistoriens riktiga giganter, ja. Han röst, musikaliska timing och sättet som han satte varje ton perfekt gjorde/gör honom unik för all framtid (en miljard sålda plattor talar för sig!). Är dock ingen riktig fan, s a s, utan jag är mycket nöjd med de liveinspelningar jag har, resten har jag aldrig riktigt orkat med.

Var tvungen att rota fram min gamla maxi-cd med den inspelningen - och är han hög så är jag fan Rudolf med den röda mulen... Hans röst är alldeles för kristallklar och skärpt. Sedan gick han på speed om dagarna, och speed blir du inte väck, eller hög, på. Ja, inte på det viset i vart fall. Förövrigt gjordes den inspelningen 69 - långt innan han på allvar fastnade i (Las Vegas & drog) träsket.

Jag tror inte karln gjorde ett gig utan att skratta och skämta både i och mellan låtarna. Det var hans stil helt enkelt.

Ok, vi kanske aldrig får veta exakt varför Elvis skrattade som en skolpjässkådis under den där låten. Vi får väl ha vilka teorier vi vill tills dess.

Jag tycker i o f s att skratten är väldigt hjärtliga, men men. Hur länge sedan var det som du faktiskt lyssnade på den inspelningen?

Ja du... Det var nog ett bra tag sen. Den kom på en radiostation bara härom dagen men då bytte jag station. Tycker dock att jaga har ett tämligen gott minne av det där skrattet, körsångerskan och låten i helhet. Man kan inte skratta hjärtligt så länge, vill jag hävda.

Det finns mycket roligare skratt av Elvis på misslyckade tagningar som finns på bootlegs, FTD (skivbolagets egna "bootlegs") eller andra samlingar som har alternativa tagningar på sig ..
Att Elvis kommer av sig ändrar text ibland, ibland lite fula ord ..

Jag tänker då på hans version av If I Can Dream (Walter Earl Brown). En version Elvis P gjorde känd. Tänker inte gå närmare inpå förhållandet artister v.s covers. Låten börjar som vilken vanlig mesig 70-tals ballad som helst, men Elvis höjer låten och till något nästan absurt stort i takt. Bitvis sjunger han så intensivt, och grovt, att jag måste undra om Elvis (också) var den första growlaren?!?
Han lär själv sagt att, "efter den här låten så kommer jag aldig igen sjunga en låt, vars text jag själv står för". Det finns en rad som - i vart fallt jag hävdar att han growlar (med den tidens mått mätt) vid sista versen:

Deep in my heart there's a tremblin' question
Still I am sure that the answer, answer's gonna come somehow
Out there in the dark, there's a beckoning candle, oh yeah
And while I can think, while I can talk
While I can stand, while I can walk
While I can dream, please let my dream
Come true......right now

länk till sången skulle kanske hjälpa lite? det lät mycket intressant faktiskt men kan givetvis inte spekuler alls utan en länk

Han sjunger ju den raden medans growl är mer eller mindre att skrika ut rader. Han låter lite hes typ thats it. Vågar påstå att han inte growlar.

Han sjunger ganska raspigt i biten du syftar på men att kalla det för growling är verkligen att ta i.

Ni ungdomar som kräver länkar jämt
Den borde inte vara så svår att få tag på!