Sämsta bilen du någonsin ägt?

En Volvo 480 ES.
Röd.
Minns ej årgång.

Cool bil, men på en resa 2011 från Göteborg till Stockholm rasade bilen ihop i Linköping.
Jag fick lift till Stockholm med några obskyra bulgarer mot att de FICK min bil.
😆

haha fantastiska minnen över Fiat Ritmo som var "framtidens bil" och som min körskola hade när jag tog körkort på 1980-talet. Nästan okörbar, nästan oväxlingsbar, ful som stryk.

Min egen sämsta bil är en Audi A6 avant 2.4(?) köpt ca år 2000. Fantastiskt vacker, mörkblå med beige stolar. Men dörrarna var så tunga att man knappt kunde öppna, nyckeln hade 5 knappar som jag aldrig fattade, accelerationen var som en Fiat, jag satte mig ner på marken när jag köpde, som en gocart. Köpte sedan en Toyota, fantastiskt lyft på alla sätt.

Här världens roligaste bilannons, en klassiker från 2016, Renault Scenic verkar vara ett vrak.

Nissan Primera Traveller 1.6
2007
Köpt vid 10000 mil
27000 SEK
Nu gått 16000 mil

ALLT har gått sönder
Reparerat den för ca 30000SEK

nu har bussningarna till växelförarna pajjat
5ans växel hoppar ur
Finns ej reservdelar att få tag på.

Ska lägga ut på blocket å bli av med skiten. Fan va skönt å slippa se den.

Köpte en ny Toyota igår 😁

Den i särklass sämsta bilen jag ägt var en Smart ForTwo.

Köpte den begagnad med ett års garanti, bokade service en vecka innan garantin gick ut.
Vid servicen upptäcktes en spricka på insuget (rep. ca 35.000:-) så jag var glad över garantin.

Den förbrukade dessutom stora mängder dyr motorolja (minst 2 liter/månad) vilket höll sig inom vad tillverkaren ansåg vara normalt.

Värmen i bilen vintertid var i det närmaste obefintlig och räckte knappt till att hålla rutan isfri.

Som tur var så skar motorn medans motorförsäkringen fortfarande gällde och försäkringsbolaget löste in den.

Köpte en Tesla till frugan (hon har dock stuckit med både bilen och barnen nu) och den bilen har varit skit sen dag 12.
Bara en massa jävla strul - aldrig mer Tesla eller liknande leksaksbilar (läs: elbilar)

Rosten var hemsk på Fords bilar på 90 till 00-talet. Sierra, Eskort och Scorpio mm
Viktiga delar var ofta helt oskyddade under bilen
Det är möjligt att Ford har blivit bättre idag
Men jag skulle aldrig våga köpa en Ford igen
Inte ens en ny snygg Ford Mustang eller liknande
Det är inte värt pengarna

En sådan hade vi när jag var barn, har förstått att det var en av de första med elektronisk insprutning, ett aber för en hemmafixare då.

On topic, Frankrike är ett land som Hitler invaderade på några få dagar som bekant, kanske har detta satt sig på fransmännens självförtroende? Att de likaväl kan ge upp direkt när problem uppstår? Ty även jag har en historia med franska bilars (bristande) kvalisort:
En Peugeot 605 från tidigt 90tal kom till hushållet de första åren på 00-talet. En fullservad högmilare utan vare sig rost eller större konsumtion av vätskor.
Men efter att ha njutit några år av luftkonditionerad komfort, började elektroniken säga upp sig:

*Fläkten slutade fungera när man satte den på högsta läget och gick inte att få igång igen utan att tändningen slogs av och sen på igen..
*Elhissarna fram gick ner, men ej upp. Bytte knappsatsen i dörrarna. Funkade ett tag, sen samma visa igen..
*Hastighetsmätaren hoppade upp till 80 bara du slog på tändningen och höll sig sedan där under färden, oavsett om det var stadstrafik eller motorväg..
*Bakdörrarna gick inte att öppna utifrån, bara innifrån.
*Tändningslåset gav upp, man kunde vrida nyckeln flera varv..

Gav upp efter några få år och sålde den som reservdelsbil med körförbud ( Bilbesiktningen vill tydligen att hastighetsmätaren ska funka och bakdörrarna ska kunna öppnas )

Ford Mondeo mk II från 1999. Gav 5000 kronor så inte hela världen, men rosten var värre än vad det såg ut som vid köp och tjuvströmmar tömde batteriet på någon dag. Kördes i 6 månader och sålde den sedan obesiktigad för en tusenlapp. Det blev billiga mil om man räknar kronor men inte om man räknar timmar av skruvande. Denna Mondeo följdes lustigt nog något år senare av en Mondeo mk III från 2001 och den körde jag utan några betydande reparationer följande 7 åren. Det var en gigantisk skillnad i kvalitet och känsla mellan de två modellerna trots att bara något år skiljde dem åt.

Ford Fiesta 1,6 eller något sådant. Var nog ifrån slutet av 90talet. Fick jättelätt sladd och jag krockade den efter en sladd efter ett lite för snabbt filbyte på en våtrengnad väg.

Kommer aldrig någonsin köpa en sådan kort 3dörrarsbil. Var iofs inte min bil men min mors. Aldrig varit med om en bil som släpper så lätt.

Volvo 480ES -86 samt Jeep Cherokee -87 båda fabriksnya tar delad första plats. Båda stod mer på verkstan än kördes. En ständig ström av nya och återkommande el och motor/drivline drabbade båda.

På en något mindre skamlig andraplats. Renault 4L -72 som jag fick gratis då den var 14 år gammal. Fullständig jävla värdelös, sämsta kvalitet och köregenskaper jag någonsin upplevt. Men ok den var 14 år. Gammalt för en bil 1986.

Herr Diddling nämner VW 411/412. Mor köpte en av varje ny -72 respektive -73. Hon körde 911 (Och gör så fortfarande 86 år ung) men behöde något större då vi barn blivit äldre. 411/412 var så nära man kunde komma en 911 kombi då.

De hade den alra första diagnosdatorn där fram under bagagehuven. VAG verkstan kopplade in en sladd och läste av koderna så ja Herr Diddling har dubbelrätt. En bil före sin tid och inget för hemmameckaren.

Detta sagt var de ingen vidare kvalitet och de rostade snabbt bort. Opålitliga var de också. Bosch E-tronic insprutningen kunde plötsligt lägga av. Mor gav upp efter bara några månader. Redan hösten -73 fick det bli en Volvo 145GL istället.

De få som finns kvar är dock dyra.

Jag har inte sett någon på åratal men om jag gjorde det skulle jag köpa den direkt till bilsamlingen.

Hade en svensk bil en gång på 80-talet, glömt bort vilket märke det var. Så rostigt golv att när man åkte på grusväg fick man stanna var 5:e minut och vädra ut dammet som då var i axelhöjd.
Aldrig mer svensk bil säger jag.