Jag lever på botten, alla råd tages tacksamt emot!

har du sökt något jobb då?

Försök leva hälsosamt . Börja träna och undvik alkohol ,det bara förvärrar om
du är deprimerad . Har själv lidit av depression så jag vet hur jobbigt det är .

Det är många som har uppfattningen att universitetsstudier är värst, eftersom de är högre än gymnasiestudier/Komvux. Men min erfarenhet är att det är tvärtom. Du är betydligt friare (men med detta kommer också större krav på eget ansvar), du har mycket egentid och få lektioner är direkt obligatoriska (även om det kan rekommenderas att gå på de flesta). Ett tips kan vara att kolla upp schema för den utbildning du är intresserad av, så får du en uppfattning om hur dagarna ser ut. Vet du inte hur du går till väga för att hitta schemat, så kontakta universitetets studievägledning så kan de säkert hjälpa dig. Att vara mentalt förberedd är ett sätt att minska ångesten.

Vad gäller utseende så är det enda jag kommer att tänka på att om folk verkligen stirrar, så säger det mer om dem än vad det säger om dig. Dock tror jag att din självbild kommer att ändras om du kommer ur ditt utanförskap.

Hmm, detta är en öm punkt. Jag dricker en hel del.

Känner bara att jag inte orkar annars, tänker att jag ska sluta när allt det andra ordnar sig runtomkring.

Jag började supa tidigt detta år, innan var jag nästan helnykterist. Smärtan har varit/är så jävla stor.

Försöker dock träna en del trots allt, det blir sporadiskt.

Jag känner mig så fruktansvärt irriterad hela tiden, det är som om det är en demon som sågar med en rostig såg i mitt hjärta 24/7.

Byt vårdcentral och prova att få samtalshjälp igen, den jävla plattskallen som sa nej till dig borde stängas av; har man samlat mod till att ringa och be om hjälp så är det exakt det man ska få.
Alla är olika och man kan behöva olika hjälp men just i fall av social isolering och att komma ur det så kan KBT vara till stor hjälp.

Fortsätt att posta/läsa här också för du kommer se att vi är ganska många som varit riktigt ensamma, isolerade och jävligt vilse men som kommit på fötter med tiden.

Lycka till!

stå på dig. Det första du ska göra är att byta vårdcentral. det har dulaglig rätt att börja med att boka läkartid. berätta för läkaren att du har svårt att beskriva hur du mår och att du inte blivit tagen på alvar. lämna över en noga genomtänkt skriftlig text om orden tryter. om få KBT, tid samt diskutera ev läkemedel. Betablockare är denextremt mild medicin och funkar bra mot min SF. andra behöver ssri. KBT är mot bra.

kram


edit, surfplatta fucka tupp text hoppas du hängde med

Innan det går för långt, undvik alkohol som dämpare.
Det drar ner dig djupt i skiten, du kommer bara bli än mer deprimerad och din kropp kommer ta brutalt med stryk.

Alkohol är förrädiskt .Visst det ger en tillfällig lindring av ångest . När jag själv drabbades
av depression började jag med alkohol som en självmedecinering . Men jag vill påstå att
alkohol är som att pissa i byxorna för den som är deprimerad . Varmt och behagligt för
stunden . Min hjälp ur depression var då jag slutade helt med alkohol . Sökte hjälp och
fick tala med psykolog och fick antidepressivt läkemedel

Jag pissar i byxorna rätt ofta so to speak, är full som attans i skrivande stund.

Men jag söker hjälp parallellt med detta. Är det någon som vet tekniker för att ta sig ur självmordstankar? Jag planerar att hänga mig i ett träd bredvid det mentalsjukhus där jag för första gången blev intagen i min ungdom. Jag har aldrig blivit frisk sedan dess så jag tänkte att det skulle vara som en feedback till samhällssystemet att låta mitt lik dingla i ett utav sjukhusområdets träd.

Du borde lära dig meditera. Det kommer hjälpa mer än du anar. Det logistiska med jobb är en grej. Men det låter ju framförallt som du behöver lösa det emotionella. Iaf om du självmordstankar.