Jag trivs inte.

Jag har under större delen av mitt liv känt att det fattas något. Och jag är en bit över 30 år. På senare år har jag verkligen förstått den gamla klyschan i att "du inte kan finna lyckan utanför dig själv". Varken flickvän, familj, vänner, alkohol, sex, spel, pengar eller fan vet vad kan göra mig hel.
Jag slutade jaga (jag gav upp på ett sätt) och nu har jag större frid i sinnet än på mycket länge.
Så mitt bästa råd är att "ge upp" . Acceptera verkligheten precis som den är.Det är väl lite Buddhistiskt antar jag men det hände verkligen grejor med mig när jag kom till den insikten.