Jag trivs inte.

Det tror jag är en vanlig fundering och sann upplevelse..

Varför trivs vi inte?

Det kan bero på olika anledningar, t.ex. dåligt självförtroende, man passar inte in, okänd miljö, man känner ingen.

Du får utveckla din trådstart, om du vill att tråden ska leda någon vart

man trivs inte när man inte når sina mål.
T ex om man staratr en tråd och alla tycker den är skit.
Alla känner igen vem som skriver och man förstår att man inte är gillad.

Jag tycker ditt svar gav en del bra svar.
Jag vill inte utveckla tråden till något, den var enkel i sin fråga med påstående.

Vad händer om man inser att man inte är gillad?
Jag trivs med denna typ av frågor som jag frågat mig hela livet.

Varför trivs vi inte ?
Många trivs inte.

Vi har tappat kontakten med vår själ. När man på riktigt finner sig själv så tror jag sånt slutar att existera.

Intressant svar.

Du påstår att man inte existerar utan andra...
Jag håller helt med dig i det.

Mycket vill ha mer. Vi vill ha mer. Det är bråttom. Snabbare. Bättre. Snyggare.
Hets och stress. Aldrig bra nog.
Tror inte det är många som stannar upp, ser sig omkring o njuter av det dom har och allt bra i deras liv.

Jag kan säga rakt av att jag inte trivs. Men med vad trivs jag inte med då? Det kan jag faktiskt inte svara på, har bara en känsla som säger att jag ej trivs i vardagen..

Hur ska jag ändra på det frågar jag mig själv - det är du som bestämmer hur din egna vardag ska se ut!
Men ja kan inte ändra mitt tanke sett.
Tror att det är något jag saknar som får mig att inte trivas..
Vad saknar ja då, Lycka!

Jag har under större delen av mitt liv känt att det fattas något. Och jag är en bit över 30 år. På senare år har jag verkligen förstått den gamla klyschan i att "du inte kan finna lyckan utanför dig själv". Varken flickvän, familj, vänner, alkohol, sex, spel, pengar eller fan vet vad kan göra mig hel.
Jag slutade jaga (jag gav upp på ett sätt) och nu har jag större frid i sinnet än på mycket länge.
Så mitt bästa råd är att "ge upp" . Acceptera verkligheten precis som den är.
Det är väl lite Buddhistiskt antar jag men det hände verkligen grejor med mig när jag kom till den insikten.

Jag håller med. Att ge upp behöver dock inte innebära att man slutar leva sitt liv eller att man slutar arbeta mot sina mål i den yttre världen, det innebär helt enkelt att man - som du säger - accepterar det som är istället för att vara besatt av tankar om att allting borde ''vara annorlunda'', att uppnå ett inre tillstånd som präglas av passivitet, accepterande.
Genom att sluta benämna de yttre omständigheterna som bra eller dåliga och därmed föredra vissa omständigheter framför andra accepterar man helt enkelt alla omständigheter som de är - i den mån man förmår - och på så sätt uppnår man ett tillstånd av inre frid, icke-motstånd.

Trivsel är ett känsloläge som speglas gentemot vår omgivning och ju mer vi påverkas av bilden av vad lycka, framgång, kärlek etc ska vara, desto mer infinner sig känslan av att något fattas oss.