Avancerad meningsbyggnad

Hej!

Jag vill lära mig att formulera avancerade meningar som tex. ledarsidorna på DN eller SvD. Jag har en handbok i svenska till hands och där nämns:

''En nyckel till en riktig meningsbyggnad har den som kan skilja mellan huvudsats och bisats. Sedan är det lätt bygg innehållsrikare meningar genom att foga ihop satserna på olika sätt'' Som jag inte riktigt förstår. I samma bok står det också att meningsbyggnaden på en ledarsida ofta förknippas med flera bisatser(hypotax).

Ska man alltså skriva med flera bisatser i en mening och hur gör man det?

Tack på förhand!

"Han tyckte sig tro att de avundsjuka var fåtaliga i församlingen, vilket sedemera skulle straffa sig förvisso, och tog därför fram sina gamla smycken, en del av dem var faktiskt nyinköpta och moderna men det visste han ju inte, förevisade dem utan acklamationer och blev bestört, ja nästintill socialt avrättad."

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen,
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.

Det handlar om att hitta en berättarstil, ett slags inre röst, som på ett utmålande sätt rullar på - utan att bli långrandig - och som fångar läsarens nyfikenhet, då det är just denna nyfikenhet som driver oss att läsa vidare, för vi vill ju veta vad som väntar vid slutet av regnbågen, eller kanske bara i slutet av artikeln.

Där fick du bisatser så att du storknade :-)

Tänk dig att du står framför dina kompisar och berättar en historia, som du kryddar med en massa olika stickspår, för att dra ut på berättelsen.

Jag hade tänkt börja mitt nya snälla liv den här veckan, men jag måste nog tyvärr säga att det där inte var någon bra illustration av "avancerad meningsbyggnad", ännu mindre av hur man kan använda många bisatser ("meningen" innehåller bara en). Dock skulle jag inte rekommendera långa meningar med en massa bisatser. Vad är poängen med att göra det till ett självändamål? Ja, man förlorar förstås en massa läsare, men i övrigt ser jag rätt få fördelar.

Inte så överdrivet många, väl.

Så skimrande var aldrig havet är en huvudsats.

Och stranden aldrig så befriande, fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra och blommorna aldrig så ljuvligt doftande är någon form av elliptisk sats som förmodligen får sägas höra till samma huvudsats. Det är i alla fall inte en bisats.

När du gick vid min sida mot solnedgången är den första bisatsen.

Aftonen den underbara är ett satsfragment som är fristående från intilliggande satser.

Då dina lockar dolde mig för världen är en bisats.

Medan du dränkte alla mina sorger, älskling, i din första kyss är den sista bisatsen.