Att dejta någon med asperger

Jo jag vet, min uppfattning om henne är ganska manodepressiv, även om jag inte känner mig depressiv, jag är kappvändare beroende på om jag får respons eller inte.. och nu har jag fått henne att tala igen och se potentialen i den där dejten snart, och hon har imponerat på mig lite mer också i hur hon är!!

Men jag behöver inte känna mig betydelsefull för henne som ett led i att söka bekräftelse för vem jag är..för henne, eller menar du med bekräftelse på att hon är intresserad av att bli ett par?.

Dessutom nån slags intresse har ju ett kjoltyg som fortsätter att prata eller vad säger du?, alltså kan jag se potentialen till att vända opinionen min erfarenhet är att tjejer som inte är intresserade säger ifrån och önskar en lycka till i framtiden som ett sätt att få sista ordet sedan läggs locket på, har du aldrig upplevt det nöjet?.

Dessutom det lustiga med mig är...att jag inte är motiverad att sakna en kärlekspartner eller för att bilda skitfamilj. Är dessa motiven som driver er till att snabbanalysera efter matchning för att avgöra som är värt er tid?.

Är det så konstigt att jag ser potential till vänskapsförhållande istället!! då jag kan gå i mål med livet som det är ändå..såtillvida ingen knackar på och överraskar mig med att dom kan påverka mig till att börja tänka annorlunda på ett sätt jag aldrig medvetet kunnat söka efter i andra.

Lite så som jag själv brukar överraska folk för jämnan med att göra..dock utan att motparten involverar mig på det tåget så att jag kan uppfatta att och varför jag gjort skillnad för folk. , utan folk tar med sig dessa läxor och applicerar det på alla andra möten från och med nu! utom att praktisera det på upphovsmannen. Min intuitiva grandiosa övertygelse säger mig att så borde landet
ligga eftersom jag kan inse i stora drag hur normstyrda folk torde känna sig överlag.

Vad är innebörden av det jag ger uttryck för här? vete fan! det kan jag inte spegla själv

Är det oavsett...konstigt att jag inte tror och hoppas på att det är andra som ska förändra mig?
Misstolka inte det här inlägget för bitterhet, för det är det inte! jag är tillfreds nog

Jag vill ha dom som tjejkompisar om dom inte vill "knulla me!!"..
..vill inte du ha sådana tjejkompisar eller tjejkompisar öh?

Tjejkompisar är det så klart inget fel i att ha, men då ska det inte heller finnas den minsta sexuella spänning mellan parterna.
Men nu handlade ju tråden om dejting och då ska du inte sitta och försvara din dejts egna kappvändande med att du kan sänka dig ned under botten och nöja dig med att vara hennes vän om hon nu inte skulle råka ha någon lust med att bli din partner.
Eller vill du måhända ändra trådens rubrik till "Att bli vän med någon som har Asperger"?

Nej, jag har aldrig upplevt att någon kvinna har sagt ifrån och önskat mig lycka till i framtiden.
Den respekten har jag faktiskt aldrig haft lyxen att få uppleva!

Vilken tur att jag inte skulle uppfatta den spänningen ifrån hennes sida..most likely, om jag själv känner sexuell spänning skulle snarare krydda vänskapen, hur kan det vara fel att vara nära någon man känner sig amorös inför, eller går du runt med majoren i vädret då?
Sexuell spänning det är=attraktion va?

Hurså? det är alltid mer givande än ingen relation alls, om man inte redan har ett världsomfattande socialt nätverk redan, dessutom håller jag inte med dig, man kan dejta utifrån ett vänskapsperspektiv, det du avslöjar nu är att du pratar på ett annat sätt ifall ni båda går in för inställningen att det är en matchdejt för partnerbildning?, du får gärna lägga fram den kartan, för mig är ett möte ett möte emellan dom båda könen, för jag kan meddela att jag flörtar med mina tjejkompisar, jag fortsätter...för att det är kul, nyfiken på dina förbehåll..

Det finns inga garantier om att man med rätta behöver respektera folks uppfattning...ifall den med stor sannolikhet är byggt på språkliga missförstånd tex.

"Jag blev förargad och hotade med att riva sönder deras kontrakt, och dessutom att avslöja deras slavhandel" för att citera Tintin & koks i Lasten.

Så när tjejer inte säger ifrån att dom inte vill...då fortsätter dom likväl att gå på dejt med dig? eller vad har hänt istället menar du?

Det kan bli jobbigt för den som känner mer än den andre, menar jag.
Svar: Ja!

Det jag "avslöjar" är att du började tråden med att det handlade om en dejt. Tänkte mig väl inte att du skulle hålla på och svajja mellan att personen å ena stunden är flickvänsmaterial och å den andra att stanna vid att hon är en bra vän. Men för all del, jag har själv hållit på så.
Men det vill jag säga dig, det blir så mycket enklare om man så tidigt som möjligt bestämmer sig för att satsa på det ena eller det andra. Är man intresserad så gör man bäst i att köra på. Men det är väl just det som är problemet för dig med din... något subsolida person. Du vet inte om du är intresserad eller inte eftersom att dina tycken bottnar alltför mycket i den andres bekräftelse av dig.
Men du kanske har hittat din taktik, så kör på.

Det har inte handlat om språkliga missförstånd, utan snarare om uteblivet språk... Ovisshet, för min del. Men så har jag lärt mig att skita i tjejer som antingen är måttligt intresserade eller som vill att man ska krusa för dem.

Ja, vet ni att det kan finnas otrolig variation med folk med Aspergerdiagnos. Inom diagnosen finns allt från fullständig normala till andra som har verkligen stora problem.

Så Aspergerdiagnos behöver inte betyda någonting. Man kan till och med tjata till en diagnos i dag och det är inte ens svårt. Tänk bara alla som blir diagnoserade med ADHD/ADD/AS mm idag. Alla med 100% rätt diagnos?
DON'T Think so!