Trådstartaren tänker helt rätt. Han söker en utväg, bort från det som händer här. Det är befogade tankar. De är hans egna och minst lika goda som någon annans. Och de har inte uppstått utan anledning. Han - liksom miljoner andra har försatts i vanmakt, av krafter de inte förstår och inte vet hur de ska hantera. Han ser absolut självklart ingen mening med att arbeta och betala skatt här. Alla medel används ändå bara till att förstöra det Sverige han vill ha kvar. Kanske tänker han att ju mindre pengar staten har att röra sej med desto saktare måste folkutbytet (kalergi-planen, dvs att utrota de ursprungliga skandinaverna och europeerna genom uppblandning av asiater, negrer och araber) gå.
Och han är inte ensam om att söka en utväg. I september 2014, trots dödshot, fysiska attacker, karriärstopp, avsked, förföljelse och bombattentat, trädde 800'000 svenskar fram och röstade, efter bästa förmåga, för att stoppa nationens sönderfall.
Nu har alltså nästan en miljon svenskar kastat alla andra aspekter över bord och röstat på SD i hopp om att svenskarna ska ha ett eget land att leva i även i framtiden.
Men vad händer då, när kalergi-planens fullbordan rycker närmare? Befolkningens vanmakt kommer då att ta sej än starkare uttryck än 800'000 röster på SD. När kommer detta att ske? Om 3, 5 eller 10 år? Vilka våldsamma motsättningar kommer då att uppstå? Har statsmakterna redan nu planer för att hantera den trilskande befolkningen?
Kanske är det bättre att vi alla gör som trådstartaren och drar till thailand. Så slipper vi sitta mitt i smeten och se hur, som Göran Persson sa, "nu går Sverige sönder".
Kalergi planen:
http://blueshift.nu/kalergiplanen-eu-okanda-agenda/