Alla mänskliga subjektiva upplevelser som våglängder i en dimension

Två olika perspektiv på tillvaron är den empiriska fysikaliska, och den subjektiva upplevda. I fysiken finns partiklar och energier och rum m.m. I det subjektiva perspektivet finns sinnesförnimmelser och abstraktare uppelvelser såsom tankar. Kan de förenas?

Synligt ljus är en subjektiv uppelvelse som lätt beskrivs som ett intervall våglängder för fotoner.

Värme, som vi också kan känna på vår hud eller i vår kropp, är en annan slags uppelvelse som kan inordnas på samma skala linjära av våglängder. Värme är helt enkelt infrarött.

Ljud som vår hörsel upplever subjektivt, ligger också det på samma skala, med ännu längre våglängder.

Uppslaget här är förslaget att även övriga subjektiva upplevelser, förnimmelser, kan inordnas på samma skala av våglängder. Kanske känsel, som på huden eller inifrån kroppen, existerar på en våglängd bestämd av den typen av nervcellers känslighet (millimetrar eller större bråkdelar av mm). Kanske tankar finns på en sekundlång våglängdsskala. Balanssinnet finns definitivt på en nära sekundlång skala. Kan även smak och doft inordnas i denna linjära karta över allt som vi upplever? Kanske på en mycket hög våglängd m.a.a. den högre bandbredd som komplexa molekyler kan innehålla.

Svar: JA!

Ljud & ljus är vi skapta av, och beroende på våglängd av ljud påverkas vi på olika sätt.

Förstå då vad en tanke kan göra?

(Nu vart de lite kort men är på jobbet, är mycket intresserad av detta själv faktiskt!)

Låter väldigt vagt och spekulativt, men jag förstår tror jag.

Hörsel och känsel grundar sig i tryck, förflyttning av materia. Lukt och smak grundar sig också de i partiklar, inte strålning.

Men hur de upplevs är ju ett resultat av vilka impulser de sedan sänder till hjärnan. Det tror jag absolut man med tiden kan få ordning på, och därmed utveckla tekniker för telepati osv. genom att använda erfarenheter från elektroniken. Problemet är bara att hjärnan är den kanske mest komplexa strukturen på Jorden - en självgående, självprogrammerande superdator. Det kommer nog dröja innan man lyckas med bedriften att "förstå" hjärnan - men framtiden är lång

Även tryck och förflyttning av materia kan besrkivas med vågor. Vad jag förstår så är ändrar det elektromagnetiska spektrumet karaktär med våglängden. Radio är inte samma sak som röntgen bara med olika "längder" (eller "tider" om man inverterarvåglängden). Radio och röntgen interagerar med och beter sig på olika sätt inom vissa ramar som jag här föreslår kanske även innehåller så olika saker som alla våra sinnen. Ljudvågor är inte elektromagnetiska, men de har en våglängd. Likaså vattenvågor som sköljer över vår hud och aktiverar våra känselupplevelser, och accelerationer som vårt balanssinne känner av. Så kanske också tankar och känslor. Doft och smak framstår kanske som svårast att inordna på samma skala.

Astronomer och säkert fysiker i många olika sammanhang, betraktar vågrörelser även i materia, t.ex. solskalv och soniska vågor i tunna gasmoln. En våglängdsdimension är inte nödvändgitvis begränsad till bara fotoners kvantmekansika egenskaper.

Sinnesupplevelserna har olika dimensioner, förutom eventuellt gemensam våglängdsskala. Synen har två dimensioner över vilken olika färger=våglängder finns. 3D är en efterkonstruktion vi gör. Ljud har på liknande sätt tonhöjd som våglängdsskala, men finns bara över tid (som jag uppfattar det, tror jag). Känsel är förstås tvådimensionellt krökt utspridd över kroppen och tiden med beröringsförändringens frekvens som våglängd på min tänkta linjära skala. Ingen förändring, inget känselintryck. Balanssinnet är kanske det mest genuint tredimensionella.

Vi borde skapa ett slags periodiskt system för de subjektiva upplevelserna och deras karaktärer i sig (till skillnad från att alltid bara tolka dem som representation av en hypotetisk fysisk materiell utvärld bortom oss själva).

Det krävdes ett prisma och en hel del tanke(upplevelse!) för att identifiera synligt ljus och värme i termer av våglängder. Det var enklare med vågor av vatten eller luft i känselsinnet (vilket är varför det kallas för just ljusVÅGOR). Med ljud var det enklare. Fenomenet "takt" i musik kanske är ett uttryck för detta. Att ljudupplevelser varierar beroende av "vågor" av luft i rör är intuitivt välbekant för musiker som lätt kan omvandla känselupplevelser som utandningar, till ljudupplevelser.

Detta kanske därför att känsel- och ljudupplevelser ligger närmare i våglängd till tankeupplevelsernas våglängd? Kanske är sånt som doft och gammastrålar mindre intuitiva som våglängder på samma linjära skala därför att de ligger längre bort från tankeupplevandets våglängd? De kan bara förstås via mer indirekta tankeupplevda teorier p.g.a. kanske abstrakt överlappande intrepoleringar av tänkandets våglängd?

Det TS skriver är något jag argumenterat för många gånger. Dvs att
- empirism och det subjektiva är ett och det samma. Empiri är erfarenheter. Det subjektiva är sinnets erfarenheter.
- all perception är perception av våg- och fältfenomen. Den mänskliga hjärnan/sinnet sysslar alltså med olika tolkningar ( syn, hörsel m.m) av sådana fenomen.

Detta är inte mitt påhitt, utan en återkommande ide, inte minst bland neurofysiologer.


En konsekvens av detta är att de som påstår att kvantfysik m.m inte är intuitiv och går direkt emot den mänskliga naturen, pratar strunt. De brukar påstå att människans 'naturliga' sätt att se på saken är någon slags primitiv mekanik, någon slags vulgär-newton. Varför de är så entusiastiska över detta påhitt är ett mysterium.

BaalZeBub,
Syftar det till att aktiviteten i nervsystemet skulle vara ett vågfenomen? Vad jag förstått är det bara den elektriska aktiviteten som har betydelse för informationsöverföring och det är nog lätt att beskriva det som vågrörelser. Vad som finns där ute och våra upplevelser är två fenomen så olika som skillnaderna mellan fysiska föremål och ord som refererar till de föremålen.

Om vi utgår ifrån ett materialistiskt/naturalistiskt perspektiv på verkligheten, vilket det vore synnerligen dumt att inte göra, så inte bara kan de förenas, de är redan förenade, på det sättet att den subjektiva upplevelsen - egentligen hela medvetandet och allt därmed förknippat - uteslutande baseras på och s.a.s. har sin existens att tacka för i grunden fysikaliska fenomen/ting/processer osv. Att skilja på de två perspektiven är inte fruktbart över huvud taget, det leder bara till logiska vurpor, återvändsgränder, oändliga regressioner och fan och hans moster. Vi behöver inte ens blanda in våglängder, tryck m.m. för att argumentera för detta, även om det naturligtvis ger ytterligare stöd åt argumenten.


Talar du inte emot dig själv nu? Man kan inte samtidigt påstå att fysikaliska fenomen direkt ger upphov till subjektiva upplevelser och att de två skiljer sig åt till sin innersta natur (vilket du verkar göra, rätta mig gärna om jag har fel...). Rent fysikaliskt sett så är ord som refererar till föremål också i grunden fysiska och du kan använda precis samma argument som med syn, hörsel, lukt m.m. för att visa att de är det. Sedan har ord naturligtvis fler dimensioner än så, de laddas med mening osv. på ett sätt som fysikaliska fenomen uppenbarligen inte i sig själva kan. Det vi upplever genom våra sinnen och den bild av verkligheten som byggs upp av våra medvetanden baserad på den data sinnena ger oss, kan naturligtvis också laddas med mening och en massa annat knasigt (kolla gärna upp qualia och liknande begrepp i fall du är intresserad: http://en.wikipedia.org/wiki/Qualia ) och det är väl någonstans där som problem uppstår när vi försöker förklara hur subjektiva upplevelser uppstår eller vad de består av - det är svårt att beskriva hur det går till i detalj och att direkt koppla subjektiva upplevelser (i meningen qualia) till de fysikaliska fenomen som ger upphov till dem. Denna problematik kan du läsa mer om här: http://en.wikipedia.org/wiki/Binding_problem

I det här fallet syftade jag bara till vad sinnet tolkar genom sinnesintrycken. " Den mänskliga hjärnan/sinnet sysslar alltså med olika tolkningar ( syn, hörsel m.m) av sådana fenomen."

Men tolkningen är knappast godtycklig. Både ljus och ljud tolkas som vågor på besläktade sätt, så att vissa människor kan ha ett glapp däremellan. En 'ljudtolkning' av ljuset och vice versa är alltså begriplig:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Synestesi



Ja, hjärnans aktivitet sker som vågor av triljoner möjliga kombinationer av signalerande neuroner, och det finns även mängder av olika andra vågor i hjärnan, av olika slag, som Alpha Waves m.m.

De subjektiva upplevelserna, eller sinnesförnimmelserna om ni vill, är på något sätt distinkta från varandra och de har olika "bandbredd".

Upplevelserna är distinkta såsom vi inte kan se toner eller höra färger. Men kanske kanske det är så att våra uppelvelser bara är axplock ur ett kontinuum. Vi har ett slags hörorgan som är inställt på ett våglängdsintervall och ett synorgan som är inställt på ett annat våglängdsintervall. Tanken att det kanske vore möjligt att uppleva även det som finns däremellan, något som evolutionen inte har utrustat oss med. Tanken på djurs bredare upplevelser (av våglängder?) i form av mörkersyn, hörsel, doft ligger förstås nära till hands att jämföra med. Men även individuella mänskliga variationer.

Upplevelserna har kanske, utöver tiden som jag betraktar som en minnesupplevelse, olika bandbredd på så sätt att syn är 2D (3D är en tankeupplevelse baserad på 2D:seende). Känsel är också 2D om än på den krökta yta som är vår hud. Ljud är jag inte riktigt säker på, är det 2D det också? Ändå är syn lättare att scanna över än ljud som är så momentant, men det är å andra sidan olika syner vid olika tidpunkter när man rör på sina ögon. Balanssinnet är 3D, om något är det, det finns bara i rumsupplevelsen. Smak och doft är nog mest mystiska hära. Tankar, känslor, humör, oj. Så jag kan faktiskt inte utesluta att varje sinne ändå kanske har lika stor bandbredd i sitt spektrum.