Venlafaxin - nybörjarfrågor.

Hej,

Jag har blivit erbjuden olika typer av psykofarmaka sedan i mars då jag blev diagnosticerad med depression samt diverse ångeststörningar (jag har egentligen haft dem sedan jag var barn men har inte sökt hjälp tidigare). Jag tackade dock nej eftersom jag inte vågade prova dem. Fick atarax som jag provade men det hjälpte inte alls mot min ångest. Däremot hjälpte de mig att sova. Tog dem inte regelbundet så de tog inte slut förrän igår. Ringde min psykiatriker idag och efter ett ca 13 minuter långt telefonsamtal övertalade han mig att gå till apoteket och hämta ut antidepressiva i form av Venlafaxin. Det är tänkt att jag ska ta 75 mg/dag.

Nu sitter jag här och är allmänt jätteorolig (of course). Jag visste redan när jag sa "ok" till min psykiatriker att jag kanske inte skulle våga prova medicinen. Har några frågor:

- Är det vanligt att gå upp i vikt av Venlafaxin? Min depression har redan gjort så att jag gått upp en del och jag är nu lite smått överviktigt (vilket får mig att känna mig ännu sämre).
- Kan min personlighet förändras av medicinen?. Jag är rädd att jag ska bli "någon annan" och att jag ska förlora mitt sätt att tänka samt det som gör mig till den jag är. Förstår ni vad jag menar?

Utöver det jag nämnde ovan så är jag också rädd för andra biverkningar samt förändringar. Detta kommer att låta jättedumt men eftersom jag inte kommer ihåg hur det känns att inte vara konstant deprimerad och/eller fylld med ångest så är jag orolig för hur mitt liv kommer att vara när jag inte känner så. Det är som att jag har utvecklat något slags absurt stockholmssyndrom. Är även orolig för andra saker men det är saker som kanske inte hör hemma just här.

Dessutom har jag svårt att acceptera att jag ska behöva ta mediciner för att kunna fungera "normalt". Det känns skrämmande att jag ska ta mediciner som förändrar saker i hjärnan och samtidigt rubbar andra system i kroppen. Det är som att medicinen fixar ett problem på bekostnad av något annat. Det skrämmer mig lite.

Vet inte hur jag ska göra riktigt.

Några tankar? Hur har ni som provat Venlafaxin upplevt det?

Tack för hjälpen.

Du blir inte en annan person. Sen lär du förlora lite vikt på venlafaxin, då medicinens absolut vanligaste biverkning är minskad aptit.

Undrar lite över det här med att du är rädd för att må bra, jag förstår dig, men herregud, du lider ju? Du är deprimerad och har ångest? Venlafaxin kan ju faktiskt sätta stopp för det!

Lycka till!

Ja, jag vet att det är ganska sjukt för jag lider verkligen. Varenda dag. Vet inte ens vad jag är rädd för riktigt men rädd är jag.

Jag åt den för inte så länge sen. Jag gick aldrig upp i vikt av den, snarare så tappade jag matlusten. Men jag gillade inte effekterna av den då jag vart riktigt känslolös. Kände aldrig glädje eller sorg. Allt vart som bara betydelselöst för mig. Sådant som jag borde ha brytt mig om brydde jag mig inte om längre. Slutade bry mig om folks känslor.
När jag slutade med dom fick jag massa kallsvettningar i ett par dagar, samt hållt på att svimma och mådde allmänt pissigt. Dock mådde jag aldrig dåligt på dom. Jag hade aldrig ångest eller deppade.
Men som sagt, jag vart inte så brydd om omgivningen

Jag lider med dig käre sorgbroder, men vad har du att förlora? Man kan ju alltid sluta med medicinen

Venlafaxin hjälper rätt så fint mot min depression. Så visst är mitt jag förändrat nu. Till ett gladare.

Har ätit Venlafaxin hur länge som helst typ, iaf. sen de kom ut på marknaden under namnet Efexor. Just nu äter jag 375 mg, vilket man, enligt FASS, bara ska äta i 2 veckor. Men jag har haft det i ca 1,5 år. Det hjälper jättebra. Har försökt på egen hand gå ner till 300 mg, men då blir jag tjurig, arg och deprimerad.

Men alla biverkningar är individuella, en del här på forumet har gått upp i vikt (själv gick jag ner ett par kilon). O det sägs vara jättesvåra att sluta med...

Men sammanfattningsvis är de det bästa läkemedlet jag har fått! O då har jag provat de flesta psykofarmaka.

Venlafaxin håller en i järngrepp, missar jag en dos blir det vidriga symptom, yrsel, illamående, synrubbningar, you name it. Men medicinen skulle jag inte vilja byta ut. Ligger på 225 btw.

Kanske. Jag har dock hört att det är väldigt svårt att sluta med just Venlafaxin.


Ok, skönt att det hjälper för dig! Detta kanske är en dum fråga (jag har ingen erfarenhet) men kan man bli bra av antidepressiva? Jag menar, kan man ta medicinen ett tag och sedan vara "frisk" när man slutar med den eller skjuter man mest upp problemen?

Kan verkligen inte bestämma mig för om jag ska våga prova eller ej. På något sätt känns det som att det skulle kännas mycket bättre om jag kunde "besegra" allt detta genom terapi eller något. Utan mediciner. Förstår du vad jag menar? Det tar dock väldigt lång tid och man hinner må helt åt helvete innan det hjälper (jag har kört KBT i 6 veckor nu och har inte kommit någonstans än).

jag blev "frisk" efter att ha ätit antidepressiva. iallafall från min djupa depression, sen har jag en massa andra problem.

Jag har provat ett antal SSRI/SNRI en vanlig som skrivs ut som första alternativ är Citalopram vilket inte fungerade för mig alls. Varken till eller från. Åt den i ett par 3 månader tror jag.

Sedan till slut fick jag då Efexor eller Venlafaxin och den fungerade faktiskt, det tog ett tag för jag var tvungen att komma upp i lite högre doser innan jag verkligen började känna en påtaglig förbättring.
Det är så många år sedan men jag tror det var vid 225mg som jag började bli bra igen.

Åt den 1½år eller liknande (kan minnas fel, har skrivit det någonstans här men orkar inte leta) och jag var i princip helt botad från depressionen vid det laget så jag trappade ut medicinen snabbt och jag har varit depressionsfri nu i x antal år så Venlafaxin fungerade absolut för mig.

Men jag skulle aldrig vilja gå på en SSRI eller SNRI FÖR länge, max 3år satte jag som gräns för den suddar faktiskt ut topparna såpass att det blir märkbart så det var inte värt att "gå in sig på den" för mycket.