Citat:
Ursprungligen postat av
Kung-Caligula
... Jag har en vän som brukar svara följande när jag ställer en fråga med två alternativ:
Jag: vill du ha en röd eller blå bil?
Kompis: ja.
...
Om du utnyttjar språkets prosodi¹ så är det inga problem för en samarbetsvillig lyssnare att förstå frågan. Men visst är det ett oskyldigt gammalt skämt, som förekom långt före hen-vågen.
– Min storasyster har fått sitt första barn.
– Blev det en pojke eller flicka?
– Ja, absolut.
¹ Med prosodin (fraseringen) menas att man med tempot och betoningen kan skilja på två fall:
– Vill du ha en {röd eller blå}
bil. —
ur en påse med sega bilar och sega råttor
– Vill du ha {en röd [bil]} eller {[en] blå bil}. —
[…] är outtalade, i leksaksaffären
I första fallet kan vi anta att båda vet att blå bilar smakar tandkräm och röda bilar smakar paprika. De sega råttorna ingår inte i erbjudandet.
PS: Inlägg #7 är inne på samma linje med betoningen och tempot.