Kommer den växande nationalismen utmynna i en revolution likt 68?

Det är min fråga. Vi ser hur SD växer lavinartat bland unga och att partiet troligen skulle vinna ett eventuellt skolval med god marginal. Dessa nationellt sinnade ungdomar är vår framtid och kommer sitta på viktiga poster om 20 år.
Det är ingenting unikt för sverige, utan något vi ser i hela Europa.

Kan detta nationella uppvaknande resultera i en kulturrevolution likt 68?
Vad tror ni?

En revolution är oundviklig med den här politiken. Hoppas den inte blir alltför blodig, och att det kommer spira bra idéer efter att den är över.

Det bestående draget i 1968 års kulturrevolution var ju dess "kritiska", nedmonterande tendens, den som fått sin förlängning i den nynietzscheanska postmodernismen och dekonstruktivismen. Där fanns visserligen ett tag ett slags uppbyggligt "nationalistiskt" anslag i försöket till uppvärderandet av det folkligt svenska som en motpol till den internationella kapitalismen och moderniteten, men det var snart nog chanslöst.

En eventuell ny nationalistisk kulturrevolution kan väl inte fortsätta på samma dekonstruktiva väg - om man nöjer sig med att krossa "PK-idealet" på samma sätt som 1968-orna ville krossa sin tids hyckleri och lögner, så blir väl det troliga resultatet bara att det inte längre finns något gemensamt svenskt ideal kvar alls, eftersom den politiska PK-idealismen kanske är den sista restposten av vår gamla strävan att vara bäst i klassen och världen. En ny nationalism med mer bestående värde skulle väl i stället kräva en uppbygglig konstskicklighet i stil med förra sekelskiftets nationalromantik, d.v.s. att genuint begåvade konstnärer lade sig vinn om att tolka och uttrycka det värdefulla med Sverige. Men för ögonblicket ser vi väl tyvärr oftast lika litet någon sådan strävan hos konstnärerna som någon konstskicklighet hos nationalisterna, de sistnämnda verkar ofta nöja sig med att fortsätta på 68-ornas ensidigt "kritiska" väg.

När vi jämför hur det diskuteras biologi, invandring, nationalism, feminism och andra liknande ämnen runt 2020 jämfört med år 2000 kommer vi se det som en revolution. Internet kommer innebära en återgång till det sunda förnuft som kvävts av massmedias kulturmarxism.

Varför tror du dagens nationalister är så konstnärligt oengagerade jämfört med sekelskiftets dito?? Varför finns inga Ture Rangströmmar eller Wilhelm Stenhamrar idag??

Om tråden strikt håller sig till en eventuell förändring i vår kultur, dvs den sorts kultur som vi diskuterar i det här forumet som teater och dans, SD kan påverka får den stanna kvar.
Börjar den handla om invandringspolitik och hur invandringen förändrar svensk kultur så skickar jag över den till Politik Inrikes, eller papperskorgen om den spårar ur helt.

//mod.

Min fråga om nationalromantiska kompositörer var väl ändå helt okej?? Eftersom ingen annan tycks ha något intresse av att besvara den vill jag passa på att påminna om att jag själv definitivt har ett intresse av att se den besvarad... Känner du dig manad till att göra det??

Ja nationalism är väl ett begrepp som på fler än nitton sätt vilar på något att vara stolt över. Kommer det uppsnyggade bottenskrapet av fd. vita skonsöresmamma-knytare ge en bild av stolthet? Nej det är för lagom. Kan de stämpla sitt bomärke korrekt i de lägre leden? Jag menar nu inte att man inte får tabba sig ibland (det är männskligt -eller hur?) men när den intellektuella kärnan i bästa fall består av en genmanipulerad ärta så tycks de vackra nationalromantiska hymnerna drunkna i ett besudlande svart färgplask.

(not. svart är inte en färg)

Konsten har alltid format nationalismen och vise versus. Kan jag räkna upp hundra exempel? -tror så faktiskt. Men brända barn leker friast. Nu är detta lite kontroversiellt eftersom den rasistiska nidvisan -Vi komma från pepparkakeland skulle förbjudas, eller hur blev det igentligen? Är brunbränd en färg? Jag tror det eftersom just den färgen är poppis hos den intramuskulärt självinjecerande blonda snärtan/ärtan?

Blått då? Blå var en omtyckt färg a´68. Trettio nyanser av blått helt enkelt. Men vem har blåast blod av de alla? Doktor Faustus måste i två sammanhängande meningar ge ett svar.

Nej det finns mer kvalitétsblandningar bland regnbågens färger sett till antalet mytiska kombinationer konstnären trollar fram. Med med det inte sagt att någon alltid kommer och smetar lite grönfärg i kombination med ett charmerande Max Factor purr purr* rött läppstift, - i nyllet. Alltid ska folk med olika färger på sitt smink förstöra för varandra. Djupt ledsen*

Någon sa att genialitet ligger hårfint nära galenskap.

Själv säger jag att clowner är hårfint lika transor. (nej inte det röda burriga håret, färgen på sminket.) Jag har aldrig riktigt förstått mig på skräcken för clowner? Sen fick jag färgläran förklarad för mig i ny tappning. Men är det verkligen så jävla svårt att vara lite representativ inför människor med olika färger i ansiktet? Nej det ska bli ett politiskt inavlat litet skötebarn vars (blå)tta åsyn skulle förnleda H.P Lovecraft att hänga sig på studs.

Där och när denna ohyggliga abnormalitet har slagit rot då lockar det fram de sina med sitt guturala avkvädes nekrosa lockrop: -Ja då kallar man efter Cthulhu. Nu råder mörker över vissa städer. Därför att svart är ingen färg.

Nej det är Stephen Kings fel, - Vem fan tror han att han är? Plagierar alá fuskTerje och vipps så är hälften av den svenska befolkningen rädd för clowner. På tal om påtvingad stolthet och färglära är det svårt att underlåta sig en liten politisk veckoanalys.

Ett femte jobbskatte avdrag som inte fungerade bättre en polsk koleldad ect-behandling. Då tar vi enligt vanlig ordning och sparkar knäna av någon i lägre led (nu har vi avancerat upp från vita till svarta skosnören, och för att ge ett litet existensberättigande i humanismens namn, lite osvart lackfärg på.)

För Cthulhu och company!! Skulle inte gnället vandra uppför befälsordningen? Nej just det, en befälsordning grundar sig naturligtvis på suveränitet.

Nej Cthulu ph´nglui mglw´nafh Cthulhu r´lyeh wgah´nagl fhtagn!

Han har alltid funnits med oss, dormerande i vatten få svenskar vågat besegla. Han infilterar våra piloters drömmar och i bingen de kvar i mardrömmen blev.

Spindeltrådens epicenter är aningen löjeväckande. För när blått blod förvandlas till svart, då vet vi vad färgläran dikterar...

För att en kultur ska bli stark, väldigt stark och därmed global så måste det pågå ett krig. Vad skulle 68 rörelsen vara utan Vietnam kriget.

Som gnista behövs alltså ett krig som skapar så starka orättvisor att politiska krafter kan bildas, bli till kultur och som i bästa fall sedan kan genomföras.

Det stämmer att vi har en ny kultur i Sverige. Nationalismen är ett relativt nytt fenomen(i vårt land) där vi samlas och minns sådant som aldrig har varit och aldrig kommer vara. Med nytt menar jag att den är spridd på andra ställen än Sjöbo.

Sedan om det kommer bli någon större grejj av denna trend är svårt att sia om. Än är inte den sista idioten född så inget är omöjligt. Blir de tillräckligt många i grupp kan det i värsta fall sluta med ett och annat xenofobiskt skämt under rasten innan de måste fortsätta bila upp golvet i mitt garage.

Blir de fulla kan de dock bli agressiva, se då till att de får en dator så de kan skriva av sig. Annars finns det en överhängande risk att det blir en framtida misshandelsdom. I bakfyllan känner de i ångesten över deras misslyckade liv en känsla av att det var den där adopterade indiern i nians fel att allt gick åt helvete.

Någon högre organiseringsgrad har jag inte kunnat notera på dessa individer då det är skamfullt att vara hatisk utan en genomtänkt logisk bakgrund.
Religionen har varit ett bra redskap att tygla idioter med. Men nu har vi på gott och ont sekulariserat vårt samhälle och då får vi leva med plågor såsom kommunister och nationalister.

Skall du citera Lovecraft i en diskussion om svensk nationalistisk kultur tycker jag inte Call of Cthulhu är rätt novell... Det verkar snarare som om du varit och mumsat på The Colour Out of Space, kanske därför denna fixering vid färger i ditt inlägg?!

Hej!

För fyra dagar sedan läste jag mkt riktigt Colour Out of Space för ?-gången, tänkte inte på det när jag skrev helt ärligt. Inget medvetet plagiat (Jag lovar!) Lätt hänt det där med insperation och kreation...

Nej jag tänkte på svenskar men det känns lite fattigt idag på något sätt? Kanske som tredje, -fjärde nordligaste amerikanska delstat, kanske Emerson hade varit ett bättre exempel på vår nypåfunna nationalism.

Helt seriöst: KjellSortering, tror jag, träffade bulls eye, med sitt konstaterande om hur ung nationalismen är i Sverige. Eftertänksamt, eller snarare top noch! Som ett gridlock mitt i debatten...