Pappa har dött, vad är era tankar och råd?

Never married, only child. (iaf på pappas sida)

Yay Hurray

Ska köpa ett B&O Soundsystem för att hedra pappa då han köpte en uppsättning B&O grejer något år innan jag föddes. Så de har stått ett par 170 cm höga B&O högtalare i vardagsrummet hela mitt liv.

Men de är tyvärr slut nu... Kanske köper ett par begagnade likadana så jag slipper lägga 40000 på ett par nya högtalare.

Min flickvän gnäller på att en 48" tv är för stor... men pappa gillade den :/

vad göra?

Handlar allt om pengarna då? Tänk på att dom grejorna bara håller några år, och sedan är det byebye. Skulle heller lägga pengarna på något som varar, t.ex guld.

Har redan fått guld för 25000... och B&O grejerna som pappa köpte höll ju i 25 år av användning...

No?

Behåll TV:n - hon vänjer sig och sedan kommer hon inte vilja byta nedåt .. och vänjer hon sig inte får hon stå ut..

Låter som om du hanterar det rationellt, tänk på att det kan vara lätt att vara rationell och saklig i fram tills begravning, bodelning, arvskifte och allt är klart - men att känslorna gärna hinner ikapp sedan. När allt lugnat sig och man tänker att det värsta ligger bakom så brukar saknaden och sorgen smyga upp...

Och det är okej både att skratta, gråta - låta bli, vara som vanligt och bete sig lite annorlunda .. Vem du är i sorgen skall avgöras av vad du känner och mår bäst av.

Jag är rädd för det. Men jag kan inte påverka det heller.

Det som stör mig nu är att jag känner mig så trött hela tiden.

Som om någon stått å pissat på min inre glöd.

Jag kan bara beklaga, jag har inte efter 10 år hittat tillbaka min inre glöd. Den är typ släckt. Hoppas du hittar tillbaka din snabbare än jag lyckats med.

Jag hoppas det... blev rätt ledsen när jag ville ringa pappa och berätta om en sak...

Men det gick inte.

Nu är hans guldkedja som de försökte slita av honom när de skulle chocka igång honom igen tillbaka från guldsmeden... kommer kännas konstigt.

Det här är en del i processen som kallas sorg. Den kommer pågå länge, längre än du kan ana.
Låt alla känslor bara flöda, komma, det är helt ok att blir trött, arg, maktlös, ledsen. Motarbetar du dessa känslor kommer du bara må ännu sämre och bli ännu tröttare, då kommer sorgen tära på dej innifrån.

Yla som en varg gör när den sörjer ......

Jag håller med vissa som säger att du skall ge dig själv tid och inte tro att du nu måste ha bestämt dig om allting kvar efter/från honom.

Det som kan hända när man befinner sig i sorgen, är att man kan ha en tendens som människa att vilja "fly" genom att då distansera sig från allting genom att göra sig av med sådant som påminner/drar upp känslor av saknad.

Gäller att ta det försiktigt speciellt om man/du stod nära din pappa, så att du inte senare i livet börjar ifrågasätta dina beslut. Precis som det är viktigt att få ett avslut med personen som gått bort, är det även viktigt att ha fått avslut med dennes saker innan man väljer hur man skall gå vidare. Tänk kanske på 1. vad känns speciellt att behålla som då "minnessaker", 2. om det finns värdefullt (smycken, tavlor etc.) du vill överföra vidare till egna barn (behålla inom familjen), 3. vad som är praktiskt att behålla eller göra sig av med bland t.ex. lgh, bil, säng, kläder ...

Beklagar sorgen. Låt det ta den tid det tar för dig att sörja. Du måste tillåta dig själv och få tillåtelse att sörja på ditt sätt. i din takt och hur, när och vart du vill. Det kan ingen annan bestämma över.

Vill du gå ut på krogen och glömma allt för en stund så gör det.

När min pappa drunknande 2007 så var det värsta för mig att min familj inte trodde att jag sörjde, enbart för att jag stängde sorgen inom mig. Jag vcar ute med vänner och ja visade det inte så öppet att jag var ledsen. Det kom först ca 5-6 månader senare och jag vart väldigt inbunden och plågade mig själv genom att inte vilja träffa folk, satt hemma bara, var ute och gick och hade en sträng diet mot mig själv. Vilket resulterade i att jag vägde 52 kilo till mina 163cm. Inte så bra sätt att vare sig sörja eller gå ner i vikt på. Dock tror jag att det hela bottnade lite i vad jag fått höra av min familj innan.

Hur mår du nu? Kan du göra en uppdatering?