Ledarskribenter och etnicitet

Jag lyssnade på SR:s veckomagasin Godmorgon, världen! i går den 25/8-2013. Det var i samband med den vanliga panelen bestående av olika ledarskribenter där DN:s Hanne Kjöller kommenterade FN-förbundets rapport till FN om att Sverige saknar en fungerande strategi mot diskriminering, hatbrott och strukturell rasism. Hennes kritik gick ut på att man i Sverige låter bli att föra brottsstatistik över etnicitet och det var den enda tunga punkten i FN-kommitténs kritik. Så här sa Kjöller:

“Sverige har inga register över etnicitet för brottslingar för att det för tankarna till Rasbiologiska institutet i Uppsala på 30-talet. Vad skulle det tillföra?”.

Här måste jag gå i polemik med Kjöller. Sverige är numera ett multietniskt samhälle där olika grupper står mot varandra. De olika grupperna har olika förutsättningar, men också olika intressen. Nu finns det omfattande politisk forskning som visar multietnicitet som något negativt för samhället i stort, men det är något som vi måste förhålla oss till. Det är så man gör i andra multietniska samhällen som USA, Australien, Storbritannien, Frankrike, och Sydafrika, men även i Norge och Danmark. Så varför är Sverige annorlunda?

Mina egna tankar om det här är att svenska ledarskribenter som grupp har en föreställning om att etnicitet inte existerar för just svenskar. Däremot är man väldigt villig att diskutera etnicitet när det kommer till alla andra folkslag i andra länder. Etnicitet är ju en av de starkaste källorna till identitet som vetenskapen/etnologin känner till.

Jag vill inte att det här blir till en diskussion om multietnicitetens negativa/positiva konsekvenser som vi kan föra på Integration & invandring, men varför har just svenska ledarskribenter, journalister och även politiker så svårt att förhålla sig till den egna och andras etnicitet inom Sveriges gränser? Är det för att de nästan alla har vuxit upp i ett relativt etniskt homogent samhälle och inte hunnit anpassa sig ännu eller ligger något annat bakom? Är det här sen en förklaring till att svenska journalister har sådan beröringsångest med kriminella invandrare?

Godmorgon, världen! 130825:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...?programid=438

SVT-artikel om FN-kommitténs rapport:
http://www.svt.se/nyheter/sverige/my...kampa-hatbrott

Kort föreläsning av politologen Frank Salter:
http://www.youtube.com/watch?v=zX_5J76h7N8

Som judinna tror jag Kjöller är mycket vaksam mot ett etnicitetsregister, det fattade dock inte övriga debattörer.
Vad skulle förresten hända om det visade sig att vissa etniciteter inte var underrepresenterade utan överrepresenterade...Skall de kvoteras ut då...?

Men...det är ju så man gör i alla andra multietniska länder. Varför är just Sverige annorlunda? Nu finns det ju olika etniska grupper i Sverige som har ett eget intresse av att hålla koll på brottsstatistiken. Varför tar man inte den opinionen på allvar?

Är det för att de svenska eliterna är rädda för att etniska Svenskar kommer anamma nazism och bygga koncentrationsläger om de inte kämpar emot? Då kan jag säga att den stora majoriteten inte vill ha nazism och bara ser förtjänster med välintegrerade invandrare.

Anledningen till att det inte finns några register på brottslingar där man anger etnicitet är att myndigheter, politiker, journalister och forskare mycket väl vet att invandrare från MENA är starkt överrepresenterade vad gäller dessa brott.
Nu är agendan att indoktrinera alla svenskar att mångkultur är fint, bra och nödvändigt, ja till och med det som ska rädda oss i framtiden. Då passar det sig verkligen inte att skriva att våra MENA-importer för med sig hot, rån, våldtäkter, mordbränder, asocialt beteende, inavel, förlegad kvinnosyn, bristande impulskontroll och noll respekt för våra lagar och regler.
Därför.