Hur gömmer ni undan depressionen

Ni som inte är lika snygga som brad pitt, hur förtränger ni depressionen, att ni inte kan attrahera kvinnor lika bra som er snygga kompis t.ex.?
Jag har försökt men det är omöjligt. Varje gång jag ser en snygg kille så känns det som att man vill dö.

Vi tar ett djupt andetag, tänker att det finns jävligt mycket viktigare saker i livet än att se ut som Brad Pitt, öppnar en öl och ler belåtet. ALLA kan få en tjej, på ett väldigt simpelt sätt - sluta basera dina kriterier på tjejerna i dina bokmärkta favoritklipp från YouPorn. En otroligt basal sanning, som otroligt många unga män av idag har väldigt svårt att ta till sig.

Är du extremt ful? De flesta människor har annars något/några drag som är bättre än genomsnittet även om resten är fult. Det kan vara t.ex. fina öron, fina ögon, välformad mun, starkt käkben etc. Då får man helt enkelt med passande kläder, frisyr, rakning, parfym, smycken eller vad som helst försöka framhäva det draget så mycket som möjligt. Du kanske har bra hårfäste? Skaffa en frisyr som passar det. Osv. Ett första steg, i princip oavsett hur du ser ut, kan vara att snedkamma luggen och raka dig.

Du lär dig arbeta med det du har.

http://www.youtube.com/watch?v=z5Otla5157c

Finns massor i världen som man missar eller inte har en aning om /tänker på. Allt handlar inte om att lägga brudar på rygg.
Tränar. Intresserar mig för människor runt omkring och ser dom för deras positiva sidor, lägger inte mycket tanke på deras skrupler, ser vad som gör dom AWESOME! Älskar människor! Finns så mycket kunskap och intelligens i deras huvuden som jag själv inte har tänkt på. Många har idiotiska sidor men det har vi alla. Dom grymma sakerna dock, attityder, känslor, utseenden, intryk, utryck, djup, upplevelser (invandrare som arbetat som militär och har flytt till sverige då dom har blivit jagade och aktivt motarbetade, är bara några utav historierna jag har fått hört)... Är vad som gör dom mäktiga.

Reser, läser, Röker, Mycket. Upplever. Kollar mig i spegeln och inser att jag är ganska snygg ändå även fast jag inte är någon BP kopia och kan se grym ut och farlig om jag bara skulle orka hålla det uppe och vilja. Att det hade kunnat vara värre. Samt inser att jag blir attraktivare ju mer jag arbetar med mig själv aktivt, allt ifrån mat till klädstil kan man ändra på och nå resultat.

Ser inte ut som stryk, har haft tjejer förut. Men är deprimerad som fan till och från då jag är fruktansvärt självkritisk och tar åt mig om någon skulle ha fördomar även om dom inte känner mig, då det är vad dom "ser" hos mig... För många muppar som anser det viktigt att lyfta fram mina negativa sidor framför alla och se hur jag reagerar. Möjligt för att jag själv inte håller på med sånt trams och dom som känner mig säger att jag framstår som dryg i både gångstil och sätt att vara. Även fast det inte är så jag känner mig eller tror jag framstår alls.

Det blir vad du gör det till. Det finns bara en Brad Pitt.

Kolla igenom några utav videosarna till The lonely island. Dom är inte speciellt snygga. Men i vissa videos där dom klär upp sig, ser dom nästan ut som brad pitt... Jizz in my pants som exempel.

Skulle inte ens vilja byta liv med någon av mina mer "Lyckligt" lottade vänner då dom är to full off themselfs..

Jag kan inte hålla tillbaka depressionen. Och jag dör inte varje gång jag ser en Brad Pitt utan då jag ser en snygg brud. Då blir jag tung i sinnet när jag inser hur torftigt mitt liv är.

Åh gud, ja, när man ser snygga killar på stan vet man inte riktigt vad man ska göra. Helst vill man bara lägga sig ned i fosterställning på marken och gråta. Ibland drömmer jag mig bort och funderar på hur det hade varit att gå i deras skor, för att sedan följa efter dem och hoppas på att jag får ett tillfälle att stjäla deras skor.

Jag har alltid älskat Halloween, då får jag en anledning att ta på mig en Screammask. Jag blir alltid lite attraktivare i en sådan.
Det är inte lätt för oss med ett ofördelaktigt yttre, alltså de av oss vars ansikte är mindre än en 9a på skalan.

Vill du veta en hemlighet, thedarkkenny? Jag har en fullskalig Brad Pitt-plansch(givetvis från fight club, halvnaken) fastklistrad på min spegel här hemma, det är den enda spegeln jag vågar spegla mig i.

Det är dagens sanning! Visst fan har vi väl alla någon kompis som ser riktigt bra ut och drar fruntimmer som avföring drar till sig flugor, men är det något att bli deprimerad över? Några snubblar man ju alltid över oavsett, och för de flesta så håller det med några få vettiga kvinnor i sitt liv. Undrar om dom som klagar över att ms Plastic-Fantastic inte står i kö utanför deras dörr varje morgon lider lika mycket av att dom förmodligen boxas sämre än Wladimir Klitschko eller har mindre pengar än George Soros? Det måste vara ett väldigt torftigt sätt att leva...

Det är bara du som är känslomässigt omogen.

Kvinnor är inte så bra att de löser massa jävla problem som gör livet värt leva, det är idealisering och du kunde lika gärna varit att du idealiserat en bil eller mobiltelefon där bara du får tag i den (för den är omöjlig att nå) hade löst alla dina problem och gjort livet la dolce vita.

Depressioner är ett nederlag, om du har så jävla stort ego att du tolkar det som ett nederlag att inte vara attraktiv på ett sätt som skulle liknas med omnipotens får du komma ner på jorden lite och sänka förväntningarna.

Du är snubbe med, för dig är det vad du gör som gör livet värt leva och inte vad du får - få grejer är för horor.

Nja. Både håller med och inte. Att leva utan kvinnor vill ingen man göra, och för någon som har regelbunden kontakt med det kvinnliga könet är det lätt att säga som dig. Men för personer som ytterst sällan eller aldrig har kontakt med kvinnor så trycker man tillbaka en mänsklig drift vilket oavsett man vill det eller inte leder till att man blir frustrerad och deprimerad. Liknelsen med mobiltelefonen är med andra ord något helt annat.

Det övriga du skriver håller jag dock med om.

Haha, mycket väl skrivet. Man gör det väldigt, väldigt svårt för sig själv om man genomgående strävar efter att, inom alla livets områden, uppnå samma status som de vars hela liv kretsar kring det specifika området. Det är en enormt befriande, men också överraskande svår, bedrift att förlika sig med insikten om att man faktiskt tillhör de 99,3% av världens befolkning som inte kommer gå till historieböckerna. Man kommer skänka glädje till och bli ihågkommen av sin närmsta krets, och kanske man till och med spelar in en skiva, skriver en kokbok eller hamnar i tidningen efter att ha räddat ett fyllo som ramlat ned på tunnelbanespåret - men ingen kommer någonsin att kontakta ens gamla högstadielärarinna för att få material till biografin om ens liv. Det låter väldigt självklart på pappret - men försök att i ditt inre verkligen bekanta dig med tanken om att du kommer leva ut ditt liv och dö utan att mer än kanske 100 personer över huvud taget bryr sig om det. Det är svårare än man tror.

Refererar till följande..
Läs artikeln och fundera över vad denna personen skriver om. Kanske till någon nytta, vad vet jag..
http://alexattitude.com/who-are-you/