Ödmjukhet

Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar. Hur viktigt är en sådan egenskap för ett "lyckligt" liv? Lite grubblerier om detta? Vad tycker ni, hur viktigt är det i livet, eller vilken roll spelar det i livet för en person?

Ödmjukhet betyder att jag låter annat styra mitt liv,
Medveten om att jag inte kan styra allt.

Ödmjuk, ha respekt för något.

Jag kan vara väldigt ödmjuk mot personer som visar sig vara på ett speciellt vis.
Jag är ödmjuk naturen som kraft.

Orsak och verkan verkar inte vara en funktionsduglig enhet i ödmjukhet.
Fri vilja verkar inte existera i en form av ödmjukhet. dvs att allt blir som det blir.
(får konsekvenser om man leker med tidsresor mm)

kanske ödet är en gud.

ÄR man ödmjuk, och då till sin person, så ställer man inte denna frågan, ts.
Kanske det kan vara vägledande för dig, ts?
Detta var mitt svar på frågan.

Ödmjuk är underskattas i filosofi.

För är inte kärlek en ödmjukhet?


Vishet?
Vad är det utan ödmjukhet?

Vem lyssnar du helst på, en som vet allting (Adolf Hitler) eller en som är ödmjuk (Nelson Mandela) inför mänsklighetens utmaningar?

Är det svar nog på din frågeställning?