Ser staten skatt som viktigare än människoliv?

Om du genom skattefusk undanhåller en miljon kronor från staten för att kunna skänka denna miljon till sådana välgörenhetsorganisationer som du tror är bättre på att rädda människoliv än vad staten är, per krona, och om du blir påkommen av skattmasen när du gör detta, då blir du straffad. Det spelar ingen roll hur mycket du bevisar att du i god tro verkligen försökte rädda fler människoliv än vad du kunde tänka dig att staten skulle ha gjort för pengarna i fråga om du hade gett pengarna till staten i form av skatt. Du blir straffad trots att allt du försökte göra var att åstadkomma fler människors överlevnad än vad som annars skulle ha blivit fallet.

Men om du står med armarna i kors och ser på medan din värsta konkurrent kvävs till döds av att han råkat sätta något i halsen, och om ditt skäl för att inte försöka rädda hans liv är att du beräknar att du på sikt kommer att vinna ca en miljon kronor på hans död (eftersom hans frånvaro på marknaden kommer att göra så att ditt företag går så mycket bättre att du tjänar ca en miljon mer), då blir du inte straffad alls. Staten verkar alltså, med sin lagstiftning, värdesätta pengar och äganderätt till pengar oändligt mycket högre än människoliv (i de fall då dessa två värden står mot varandra). Hur kan det vara moraliskt försvarbart?

Det är på grund av känsloargumentsmissbrukare och socialister som dig som svensk politik fallerar.

Om vi förutsätter att samhället ska fungera på så sätt att skatt betalas in och fungerar som ett fundament för staten, är det väl självklart att det ska vara straffbart att inte betala skatten.
Det är löjligt att tala om att ändamålet helgar medlen, det är helt enkelt inte gångbart, politiskt sett.

En av huvudanledningarna till varför jag är libertarian. Staten ger illusionen att vara hjälpande när den i själva verket bara (precis som individer) jobbar efter sitt egenintresse.

Anta att skattmasen plötsligt upptäcker att Anton under 50 års tid varje år betalat en miljon kronor för lite i skatt, att han sedan 50 år tillbaka skänker en miljon kronor varje år till projekt som effektivt räddar liv genom att bekämpa svält i tredje världen, och att han inte har några planer på att bryta denna vana på många år än, eftersom hans företag fortfarande går lika bra år efter år, så att han nätt och jämnt klarar denna årliga utgift på en miljon kronor - förutsatt att skattmasen inte driver in de olagligt undanhållna 50 miljonerna (plus räntor). Om skattmasen trots sin vetskap om allt detta driver in pengarna, medveten om att effekten blir att Anton inte längre kommer att kunna rädda liv i alls samma skala som han annars skulle ha gjort, då begår ju skattmasen en handling som skattmasen vet (med ganska nära 100% säkerhet) orsakar att människor dör som inte skulle ha dött om skattmasen inte hade utfört den handlingen. Skattmasen utför alltså i så fall en dödande handling. Hur kan det vara tillåtet?

Jämför med om en snuskigt förmögen man är ute och åker med sin lyxkryssare ute på ett hav och plötsligt upptäcker att några utmärglade människor som han antar är flyktingar från ett krigsdrabbat och fattigt land simmat fram till hans fartyg och kravlat sig ombord. Anta att han då sänker sin lyxkryssare, något han händelsevis faktiskt tänkt göra vid samma tidpunkt i vilket fall som helst, eftersom han tröttnat på den och är så snuskigt rik att den inte betyder något för honom. Att några flyktingar nu befinner sig på hans fartyg utan hans tillstånd förändrar inte hans beslut. Sänkandet av lyxkryssaren får den lätt uträknade följden att de fysiskt svaga flyktingarna drunknar. Ägaren själv tar sig i land i en livbåt. Kan hans sänkande av sin lyxkryssare försvaras med hans äganderätt till den, med tanke på att skattmasen skulle försvara sitt dödande strypande av Antons pengaflöde till de svältande i tredje världen med att skattmasen hade äganderätt till pengarna?

Vad jag kan se fyller Antons undanhållna skatt samma principiella funktion som lyxkryssaren: den kommer att rädda liv såvida inte dess ägare utövar sin äganderätt över den utan hänsyn till följderna för andra människor. Vad är den principiella skillnaden egentligen?

Det enda man bör ställa sig är: Hur är det möjligt att mörda någon och få lägre straff än någon som förskingrar 5 miljoner kronor?

Sinnessjukt!

Nej, det är inte nödvändigtvis sinnessjukt. Om den person (eller det företag, bolag, förening, etc) som blev utsatt för förskingringen hade tänkt skänka pengarna till livräddande verksamhet kanske förskingringen orsakade fler människors död än vad ett mord gör! Anta att förskingraren dessutom visste detta, och var sadist och ville att de människorna skulle dö, och just därför förskingrade pengarna. Varför skulle förskingraren då förtjäna lindrigare straff än t.ex. knivmördare? Förskingrarens uppsåt är lika illvilligt, hans medvetenhet om de dödliga följderna är lika stor, och följderna av förskingringen han utför är värre, än vid ett knivmord. Allt talar för att han ska ha ett hårdare straff än knivmördare.

Dock är det ju väldigt sällsynt med sådana illvilliga fall av förskingring. Men det finns inget med förskingring som automatiskt innebär att det måste dömas lindrigare än t.ex. knivmord. Man måste veta mer om detaljerna.