Vänstern ser människan som svag.

Det var ju intressant. För bl.a. (V) vill att det skall vara helt frivilligt att anamma den politik som partiet förespråkar? Eller är det (V) som är partiet som vill införa restriktioner, höja skatten och göra det svårare att driva företag?

Alla politiker, alla politiska inriktningar (förutom anarkismen möjligtvis) ser människan som för dum för att kunna bestämma helt över sig själv.

Det är snarare så att den politiska agendan som V driver är humanitär och kollegial. Med tanke på att människan är en social varelse (och har varit det i tiotusentals år) är förmågan att samarbeta socialt en pådrivande faktor bakom evolutionen.

Vänsters slagord Tillsammans står för svagheten inom individen, men tillsammans är vi starka.

Varför vill man, med en sådan människosyn, tro att det behövs en hierarkitopp av styrande politiker som på eget bevåg omfördelar människornas utvunna resurser, istället för att låta det ske naturligt i mellanmänskliga relationer på individnivå?

Det finns dock grader i helvetet. En ideologi som vill microstyra allt människor gör gentemot en ideologi som vill microstyra betydligt mindre över människor. Den senare ser inte människor som idioter i samma utsträcking.

Samhällets normer och rättssystem "stipuleras" utifrån rättsfilosofierna. Den konstitutionella praxisen som råder i Sverige (och i stora delar av världen) är baserad på naturrätten (en moderniserad version av naturrätten).
Naturrätten låg under isen fram till andra världskriget då FN valde att pacificera tillvaron.

På vilket sätt besvarar det min fråga, menar du?

Alternativet till formaliserat samarbete är informellt samarbete där tillvaron blir mer oförutsägbar och psykopater har lättare att få inflytande. Staten och marknaden är exempel på formaliserat samarbete medan familjer, religiösa samfund och liknande är informellt. Stat och marknad i någon proportion är att föredra eftersom man i förhållande till dem bemöts som enskild individ och bara de egenskaper som är relevanta för en specifik transaktion beaktas. Om staten inte understödjer individens självständighet från informella kollektiv får man istället ett samhälle som domineras av familjer, kyrkor och lokalsamhällen som är mycket mer förtryckande än staten. Välfärdsstaten är inte främst anpassad för svaga utan för individualister som vill bryta upp från familjen och lokalsamhället, flytta till storstäder och bli högpresterande, moderna individer utan några andra sociala bindningar än frivilliga och jämlika relationer. För att frigöra alla från familjen och lokalsamhället måste de svaga hjälpas som en slags bieffekt. Det är inte en slump att folk i välfärdsstater har mer moderna värderingar än de i lågskatteländer. De svaga bör dock även hjälpas av direkta utilitaristiska skäl, detta innebär inte att man ser människor i allmänhet som svaga utan bara att man erkänner att svaga existerar. Jag tycker detta blogginlägg från en vänsterliberal förklarar frihetsargumentet för välfärdsstaten bra.

Vanligt "argument" som brukar uppkomma, men som det inte finns belägg för att det ligger någon sanning i. En person slutar inte vara "duktig" för att denne umgås med någon "icke-duktig". Låt säga att du kan gångertabellen utantill. Slutar du kunna det om du umgås med någon som inte kan det? Blir du sämre på den om en annan person "åker snålskjuts" och skriver av när du skrivit ner det du kan? Knappast.
Ah, för alla som har en hög position i dagens samhälle har ju lagt ner tid och pengar på det? Det är ju inte så att klasserna vi har idag har sett likadana ut sedan feodalismens tid?

Den som redan kan gångertabellen är redo att gå vidare i sin kunskapsutveckling, medan den som inte hänger med behöver repetera. Ser du inte intressekonflikten?

Den byråkratiska skolan behövs och bör utnyttjas av det svenska partiväsendet, detta eftersom Sverige inkorporerat naturrätten.

För att köpa det resonemanget krävs en tro på objektiv sanning. Hur definierar du själv naturrätten och på vilka grunder kallar du denna rättsprincip för universell?