Släng dig i väggen Euklides.

Släng dig i väggen Euklides.
Inlägg av SigurdV » 21 aug 2013 08:36

Algotezza skrev:
Om du definierar "intet" som "" finns det faktiskt ett utrymme mellan dessa två citationstecken - så det är inte ett absolut "intet"!
sigurdV skrev:
Bra att du tar upp frågan: Man måste skilja mellan budskap och budbärare! Mellan text och papper. Det finns alltid utrymme mellan bokstäver. Men det finns ett minsta utrymme för bokstavsplacering. Sätts en bokstav mellan citationstecknen:"", ökar avståndet mellan dem. Lägg märke till att jag ursprungligen använde TVÅ definitioner,först denna:
1 "inget=". Och man ser att inget finns mellan "=" och """. Citera båda led och man får:
2 "inget" = "". Och det icke absoluta tomrummet (absolut tomrum = tomrum som inte befinner sig i något som inte är tomrum ... dvs icke förmedlat/medifierat tomrum.) har flyttat till ett annat ställe. Ställen/utrymme är något... inte inget. Hur tomt utrymmet än må vara av det vi pratar om. Det är samma problem i mängdlärans tomma mängd...det finns alltid något mellan två mängdklamrar: {}. (Man kommer runt problemet genom att definiera "inget av någon särskild sort" innan man definierar "".) På liknande sätt är inte en punkt ett något (!) ... det är ett ställe som inte kan delas in i ytterligare ställen.
Det är oss det är fel på som inte klarar att halvera punkten.Stället i sig flankeras av två virtuella punkter : ställets början och slut ... detta i varje riktning. När vi postulerar att mellan VARJE två punkter så finns en annan punkt så begår vi misstaget att inte skilja mellan gränspunkter och det ställe gränspunkterna definierar. (Släng dig i väggen Euklides.) Och därav uppkommer oändligheten inåt... som egentligen inte finns. (Gråt inte Cantor lille...) Om vi nu börjar med ETT något så kan vi antingen halvera det eller fördubbla det... (INVERSA operationer: görs båda på EN gång så görs inget) så när vi går varje antal fördubblingar mot den yttre oändligheten så gås samtidigt samma antal halveringar mot den inre oändligheten!! Uppnås det ena så uppnås det andra...
(SNURRAR det inte lite grann i ditt huvud när du grubblar över det här, lilla söta lynx?)
Sigurd Vojnov
https://dl.dropboxusercontent.com/u/103 ... 20Svea.MP3

Du verkar mest förvirrad :S

Jag undrar hur tusan du tänker, mer än så snurrar det inte.

Jag förstår ditt problem...det är inga lätta saker jag diskuterar: Börja med att undersöka vad "inget" är för något
Tilläggas bör att jag INTE är särskilt ödmjuk ...
Jag säger som jag tror det ligger till när jag har ett argument för min åsikt.
Mitt tänkande går före mitt känsloliv. Jag är bara mottaglig för argument,
det spelar ingen roll hur många upprörda fårskallar som kallar mig idiot

Vad vill du ska ha hända i tråden?

Jag tror jag ska försöka sammanfatta... så småningom.
Jag attackerade just nyss axiomet att mellan varje två punkter finns en annan punkt.
Att det INTE är ett axiom i klassisk mening är väl uppenbart? Tänk på parallellaxiomet!
Möjligen misslyckas jag: om t ex en punkt egentligen är en sträcka som vridits nittio grader.
Jag är glad för vänliga (och ovänliga också för den delen men då kanske jag inte svarar) frågor, och ska göra mitt bästa för att besvara frågan (när jag hittar svaret).
Jag hoppas alltså på trevliga men intressanta inlägg som lockar mig att svara:
Vi har visst setts förr DrMuberg trevligt att du finns!

Nä, men vi kan ta upp ämnet känslor.
(Medan vi vänter på det udda inlägget som är on topic):
Har du möjligen läst "På spaning efter Spinoza" av Antonio Damasino?
Eller "Omedveten intelligens" av Ole Vedfelt?

Pratar du om ett matematiskt rum, eller om ett fysiskt?

Ifall 1) Well, då är det slående lite matematik i din TS, ifall 2) Som vi räknar nu så är rumtiden kontinuerlig, den kanske är kvantiserad, vi vet ej.

En (ontologisk?) pusselbit: Objekt har...
1 Både början och slut. (rationella (och vardagliga) objekt)
2 Början men saknar slut.
3 Slut men saknar början.
4 Varken början eller slut.
Jag har aldrig någonsin fått ett bra förslag på placering

Sen har det slagit mig att mitt envisa fasthållande vid "semantik" och
konsekventa undvikande av det som betecknas med "semiotik"
inneburit att jag missat den senare utvecklingen av semantiken.
Det blir till att "vada i skit" ett tag innan jag läst ikapp.

Återkommer till din relevanta fråga.(Ska ut å köpa cig)
Jag är inte matematiker. Så matte förekommer endast där jag inte slipper undan! Det formella får andra ta hand om. Din kategorisering saknar ett objekt:
Fenomenologiska rum. T ex så är FÄRG ett fenomenologiskt rum som ytterst baseras på vågrörelser. Ett mer åskådligt F-rum är tonalitet som jag kanske tar upp strax.

Ett mer åskådligt fenomenologiskt rum är tonalitet:

Musikaliska intervall...avstånd mellan en ton och nästa kan uppfattas av oss fenomenologiskt eller så definierar vi intervallet med hertz eller vad nu det fysiska måttet må vara. Det mentala måttet är (än så länge) inte reducerbart till fysiskt mått. ("korrekt" översättning från intention till extension).

Promenerar vi (cdefgahc) så kan vi anse oss gå i en cirkel när vi egentligen går i spiral. Anser vi det vara en cirkel har vi en fenomenologisk analog till en fysisk dimension som krökts in i sig själv.

Om vi påstår att vi, efter att ha färdats i rät linje i rummet kommit tillbaka till utgångspunkten, så identifierar vi en spiral med en cirkel eftersom vi INTE kommit tillbaka till samma punkt i rumtiden utan endast i rummet!

Fysiskt sett är steget mellan c och d längre än steget mellan e och f men vi måste "känna efter" ordentligt för att bli varse de överhoppade "svarta" tonerna och finna att en sådan saknas på två ställen i promenaden. Det finns alltså inte en ton mellan varje två toner...

Studerar vi de svarta tonerna finner vi att deras förhållande-struktur (tonalitet?) är partiellt isomorf med stamtonerna så att: c=f# ... d=g# ... e=a# ... f = 0 ... g=c# ... a=d# ... h=0.

Vad är så speciellt med h och f så att de saknar svarta motsvarigheter?
Vi kanske ska lämna det därhän? Arnold Scönberg finns inte med här inne ser jag
http://dl.dropboxusercontent.com/u/103782929/Cirkeln.mus
Du behöver Music Time för att kunna lyssna:
https://dl.dropboxusercontent.com/u/103782929/m404w_demo.exe

Jag förstår verkligen inte din poäng: eftersom vi har svårt att höra små tonskillnader, så drar du slutsatsen att det inte finns en ton mellan varje två toner? Det låter som ett ganska galet resonemang. Så vitt vi vet är ju tiden kontinuerlig och vi kan därför bilda toner med vilken frekvens som helst, och att vi människor har svårt att höra skillnad hör ju vare sig hit eller dit. Och ditt första inlägg i tråden förstår jag ännu mindre av.

Jag tror inte du fattar skillnaden mellan fenomenologisk och fysikalisk tid...
Några slutsatser har jag inte dragit, visa var du ser någon slutsats i min presentation
Förstår du skillnaden mellan att uppleva ett intervall och mäta det?
Ärligt talat har du aldrig förstått någonting
Jag borde förstått det redan när vi diskuterade tolkning av axiomsystem.
Matematikens filosofi är nog helt enkelt inte din grej...
Nu har vi tonsystemet som modell. Vi UPPLEVER intervall som kan MÄTAS!
Det är intresssant därför att vi har ett:
SAMBAND mellan något själsligt och något fysiskt.

Det är ganska många som inte förstår inledningen
så berätta gärna vad som är svårt att förstå i det följande: