Är så jävla blyg och tystlåten

Ska fatta mig kort. Jag är 21 år och arbetslös sen några år tillbaka. Jag har nu upptäckt Volvosteget som ska hjälpa ungdomar som mig att få jobb och erfarenhet inom industrin med fast lön och allt. Låter hur bra som helst och jag borde vara väldigt ivrig och glad över detta men den här jävla blygheten står i vägen.

Jag såg på videon om utbildningen att det var mycket grupparbete och sånt. Jag fungerar inge bra i grupp eftersom jag är så blyg, blir nervös bara av att höra ordet grupparbete. Jag har också ganska svårt för att lära mig nya saker och det känns som att alla kommer att se ner på mig pga detta. Kommer behöva fråga andra hela tiden och vara tveksam på det jag gör.

En del av mig tycker att det är riktigt kul att träffa nya människor men jag vågar sällan prata. Det känns inte som att något av det jag säger är intressant eller roligt.


Jag vill se framemot detta för jag vet att det kommer löna sig men den där blygheten står alltid i vägen. Därför undrar jag om någon har tips på hur man kan tänka för att minska den lite?

Tacksam för svar

Mitt råd är att du skriver ner fördelarna respektive nackdelarna med att gå denna utbildning och analysera sedan det du fått ner: Finns det fler fördelar än nackdelar, eller vice versa? Kan till exempel något du tycker är en nackdel som grupparbete leda till något positivt - att du blir mindre blyg?

Minska den är väldigt svårt om du inte törs pressa dina gränser. Allt här i världen behöver man lära sig, vilket man gör steg för steg. Så det är bara att du börjar med att ta uti med din blyghet igenom att du försöker haka på det här volvosteget. Du kankse mår skit och är nervös i början, men om du härdar och pressar tills det inte går mer (och lite till) kommer du vara lite mindre nervös vid nästa försök. Den här processen fortsätter du tills du inte längre är blyg för grupper.

Jag kan dra ett eget exempel. När jag gick i högstadiet, svettades jag floder och ville fly när jag skulle redovisa inför klassen eller äns svara på en fråga. Nu nyligen höll jag tal på min mors födelsedagsfest inför 80 pers utan att vara det minsta nervös varken före under eller efter. Tiden där imellan har jag utsatt mig för många situationer där jag behöver tala inför andra och därmed vant mig och blivit av med nervositeten. Det kommer funka likadant för dig med din blyghet bara du prövar den istället för att ge upp i förhand.

Leta efter böcker och annan media om detta och ta dig genom det, gör övningar osv. Att du har svårt att lära dig saker beror nog på att du inbillar dig det eftersom du är rädd att andra ska tycka det. Sen är det nog normalt att alla i den gruppen som du ska vara med i tycker det är jobbigt att visa framfötterna i en grupp. Så är det alltid.

Om du gör övningar och läser på om ämnet att vara framstående (i grupp) och liknande så kan du gå in i det med avsikten att du ska visa de andra hur de ska vara för att inte tycka det är jobbigt att vara i grupp. Om du gör det seriöst så kommer du att hålla i gruppövningar om något/några år. Helt seriöst så är du inte dummare än någon annan dum jävel.

Ett sätt för att minska pressen på dig själv är att du försöker berätta för andra som du arbetar i grupp med precis det du skrivit här.

Det är svårt när man skall berätta - men de flesta brukar få en ökad förståelse när de vet vad som händer i den andra, och sannolikt kommer du att upptäcka att fler har samma eller liknande problem som dig själv. Det där med grupparbete och redovisningar är ett aber för många.

Själv varit blyg, rätt långt upp i åldern men en dag sa jag fan nu är det nog, har med rätt att prata och ta plats. Är bara en människa som jag ska möta, brukar jag tänka. Svårt att bli av med japp, men går med myket jobb och mod. Måste utsätta sig för det jobbiga i lagom doser och ge sig fan på att sluta vara blyg och ta plats. Sen ofta ligger det saker bakom blygheten, som dålig självkänsla, rädd att göra fel, depression tex. Sånt går att jobba med, tex terapi och mediciner under en period kan hjälpa. Men första steget måste du själv ta, börja ta småsteg som prata lite extra med tjejen i kassan på ica osv. Hjälpte mig rätt mycket..

Tack för svaren


Antar att det är bra för mig att gå denna utbildning i så fall. Nu för tiden sitter jag mest hemma och träffar sällan folk. Har varit så i något år nu så det kanske är det som är felet.

Du behöver träffa folk och utvecklas som människa. Vill du verkligen förbli blyg och tystlåten eller ändra på det? Se till att vara engagerad, ta små steg hela tiden och eftersom du har svårt att lära dig så ser du till att föra anteckningar. Frågas det en retorisk fråga till gruppen se till att svara på den som ett steg på vägen sen ta det steg för steg för troligen känner ingen till din rädsla där förutom du. Som man säger, du kan vara vem du vill.

Lycka till!

Antar.. Det är bra för dig! Det finns säkert massor av andra saker som också är bra, men det gäller att ta steget för något för att få något. Försvara dig inte själv, du vet att så som du har det nu vill du inte ha det längre och du vet att du kan göra något åt det. Så gör det!

Jag tror inte bara det är felet utan det kommer även göra din blyghet allvarligare. Ta dig ur nu, det blir svårare ju längre du väntar.

Har själv varit i din position, det är bara hoppa i med huvudet först.
Finns helt enkelt inget annat sätt anser jag.
Man kan överraska sig själv genom att sätta sig i positioner man aldrig trott man skulle kunna behärska.

Hej TS

Jag känner igen mig mycket i din situation och har också haft perioder av blyghet, osäkerhet och ett antal riktiga depressioner bakom mig. Jag misstänker att många av oss 80 o 90-taliser växt upp under tuffa sociala förhållanden som lett till den psykiska ohälsa som det vimlar av trådar om här på forumet.

Precis nyligen är jag hemkommen från en 7 mån lång semester där jag åkte ensam och besökt närmare varje land i asien (thailand, kambodja, burma, laos, vietnam, australien, nya zeeland, kina, taiwan m.fl och som verkligen har varit den bästa erfarenheten som jag hittills haft i hela mitt liv.

Mitt råd till dig är förmodligen inget du vill höra och kan låta väldigt grymt. Den tuffa verkligheten är att ingen bryr sig om att du är blyg eller osäker, ingen bryr sig om dessa killar på forumet som har problem att skaffa tjejer, ingen bryr sig om folk som är arbetslösa eller går på bidrag osv.
Ingen varken vill eller kan hjälpa dig att överkomma blygheten utan din enda chans att må bättre ligger helt i dina händer. Det handlar helt om vilken inställning DU bestämmer dig att ha när din utbildning börjar.

För mig tog det 7 månader utomlands att resa ensam för att verkligen förstå hur världen fungerar och idag har aldrig mått bättre än på många år. Jag har aldrig fått ligga så mycket som nu, skolan går utmärkt, många verkar plötsligt vilja bli kompis med mig och jag har lättare att hantera konflikter och stå upp för mig själv.

Alla tips och råd om enkla lösningar på stora problem är helt bortkastade, det går inte att läsa böcker om att överkomma blyghet, skaffa tjejer eller bli mer säker. Allt handlar om den mentala inställningen och lära sig av sina misstag. Vill man så går det och bestämmer du dig inför utbildningen att du inte längre ska vara blyg eller osäker och att verkligen ignorera dessa känslor så kommer du lyckas med allt här i livet...

Om du inte kan eller vågar ta detta steg så garanterar jag dig att inget kommer förändras i framtiden. Du kommer alltid förbli samma blyga person fram tills den dag du är 90 och ligger på dödsbädden. Världen är grym

Gå till doktorn. Få recept på medicinen Inderal. Ta 20-40 mg några timmer innan grupparbetena. Billigare än terapi. Ofarligt. Icke beroendeframkallande. Effektivt. Problem solved.