Islamisters politiska avancemang i Sverige

I alla fall, vi umgicks och jag fick också sällskap av en muslimsk man, som faktiskt fastade och bad när jag träffade honom… Sedan gifte jag mig med honom men tappade tyvärr kontakten med det trevliga paret. Efterhand blev denne man riktigt jobbig och jag ville få ordning på honom så jag försökte få honom att be och fasta igen… för jag hade fått uppfattningen att islam kunde göra honom till en bättre människa. Han var ju det när han hade bett och fastat, då i början. Jag försökte med list: jag bad honom att visa mig hur man ber och jag fastade själv hela Ramadan. Men han hade ingen lust och han bara skrattade åt mig. Då tänkte jag att jag får lära mig själv och försöka få honom hänga på. Men det fanns inte mycket information. Jag hade en gammal historiebok och en dålig svensk översättning av Koranen. Av historieboken lärde jag mig rörelserna, det fanns ju bilder på hur man ber, och jag läste Öppningen på svenska.

Lite senare hörde jag om att det fanns en moské i Stockholm. På Timmermansgatan. Jag tog med mig en sjal och gömde mig bakom moskén och smygtittade på kvinnorna som kom ut. Hade ju ingen aning hur man skulle ta på sig den där sjalen. Jag hade fått höra av min man att den ska vara vit och av tunt tyg och att man ska vira den om huvudet så man bara ser ett öga. Det lät konstigt. Men dessa kvinnor de hade alla möjliga färger i sina kläder och sjalar och de var jättefina. Inte alls som invirade mumier med ett öga.

Veckan därefter vågade jag ända in. Lidingötjejen var där. Det var ett kärt återseende. Jag fick en massa böcker och började läsa. Några veckor senare hade jag bestämt mig. Jag gick dit igen – för att konvertera. När jag kom dit var det fest – aqiqa, någon hade fått ett barn, och de bad mig konvertera inför alla. Jag får en underlig känsla när jag ibland träffar på det där barnet... fast mest tänker jag: "har jag blivit så gammal".

Men min man hade inte bättrat på sig, tvärtom, han blev ju riktigt tokig när jag uppenbarade mig inför honom iklädd i min fina sjal. Han skulle inte ha en fru som klädde sig som en muslimsk kvinna. Så var måttet rågat för båda och det blev snabb separation och jag fick börja leva som en ny muslim, fri, glad och nyfiken...