Yrsel, overklighetskänslor

Tjena, bjuder på stavfel så klaga inte tack

Mår dåligt men finns alltid dom som har de sämre, fast ja e trött på å må såhär så måste tänka på mig själv.

Har sen ca 2 år tillbaka yrsel och ostadighetskänsla, overkligetskänslor ständigt, orkeslös och trött.

Har under denna tiden haft 3 panikattacker så har ju inte panikångest, de måste man antagligen ha mer attacker under en viss tid för att klassas som panikångest.

Iallafall så har jag gjort massa undersökningar: Röntgat hjärnan, kollat synen, blodprover, EKG, dygns EKG.

Dom hittar ingenting.

Det är svårt att förklara hur ja mår, det är precis som någon satt något framför ögonen på mig.
Känns som jag inte existerar nästan, att jag drömmer hela tiden eller jag är drogpåverkad och de går aldrig ur kroppen.
Enda drogen ja testat är röka gräs, jag mådde inte dåligt efter det alls, utan detta kom nästan ett år efter ja testade det.

Jag varken röker eller snusar, dricker alkohol ibland
Tränar regelbundet och äter bra, haft bra uppväxt ifall någon undrar.

Allt blir värre på vintern då de e rätt mörkt.

Min bror tror jag har ADD då man kan vara trött av det, kan inget inom det området.

Jag har funderat lite om jag kan ha testosteronbrist, läst att man kan vara trött pga det.

Ska beställa tid hos doktorn igen, trots ja varit hos flera stycken.
Har varit på KBT och hos psykolog, haft 3 olika antideppressiva tabletter: Citalopram, Sertralin och Valdoxan.
Alla funkade till början, då levde ja nästan "normalt" tänkte inte på något, huvudet va klart.
Men efter ett par veckor blev allt som vanligt, trots ja ändrade doser på rätt sätt.
Nu går ja inte på några tabletter inte gjort sen ca april-juni.


Klart det är gånger ja inte märker av det ibland, att ja e tung i huvudet men oftast bara för stunden.

Någon som känner igen sig kanske? Tack för mig.

nyckelord: mattlöshet, orkeslöshet, koncentrationssvårighet, overklighetskänsla, trött, deprimerad,

är ju inte direkt deprimerad, är bara trött på detta

Sov gott om natten, och du blir som en ny människa tippar jag. Regelbundna vanor kan vara knepet som får en skörare själ att må bra. Jobba inte natt, eller sitt uppe, vet ett antal personer som inte klarar av det, då börjar de må pyton psykiskt. Se till att få dagsljus och sitt inte framför datorn. Alla är inte heller gjorda för inomhusliv. Om du inte har något jobb, se till att skaffa det, vad som helst som skingrar din oro. Tror att du framför allt behöver släppa tankarna på att något kan vara fel och bara äta, sova och se till att sköta om dig. Ta en dag i taget, det vänder.

Googla på dina symptom om du tycker att det är lugnande, du kanske har en väldigt udda diagnos mot all förmodan, men det är knappast livsfarligt. Dina värden är ju bra, eftersom du inte blir djupare utredd av vården.

Jag tycker att det låter som depression/ångestsyndrom. Uppsök psykiatrin för samtal och medicin. Med ssri kommer du definitivt känna dig bättre inom 1 månad.

Overklighetskänslor (derealisation) kan komma om man upplever lägre men konstanta nivåer av stress.
Kan vara jobbstress, kan vara emotionell stress.. men det händer mig också när jag går igenom jobbiga perioder i livet.

Det kanske är nåt i din livsstil du bör ändra på?
Och inte bara det, försök hitta något som gör dig så lugn och avslappnad som möjligt så att du har en chans att återhämta dig.

Kan det vara järnbrist eller vitaminbrist? Typ b12 eller b nånting.

Om du inte testat det så gör det du kan få men för livet om det går för långt.

PS säg inte att du testat cannabis då riktar dom bara in sej på att det är något psykiskt.

Har exakt samma symptom, de är vanlig ångest tror jag.. Vet inte riktigt heller men det känns som att jag är utanför min kropp och de värsta är att de bara kan slå till hur som helst och de är skitjobbigt och obehagligt men har lärt mig att leva med det, blir det för jobbigt tar jag ångestdämpande typ atarax och ibland theralene, det funkar faktiskt..
Har dock ADHD men tror inte det har med saken att göra, blev ännu skummare och fick mer overklighetskänslor när jag tog min concerta.
I samband med overklighetskänslorna blir man så spänd så man får yrsel, helt normalt.
Det är jobbigt och jag kan inte säga att de går över heller. De var 11 månader sen jag tog droger (hasch) och efter det fick jag dessa känslor... Vet inte om de har en koppling men det är jobbigt :/

Jag har ungefär samma symptom som TS
Känner mig helt utmattad, korkad/trög i huvudet samt att jag inte kan ha ett sammanhängande samtal med kompisar/ flickvän och även overklighetskänslor. Jag har även svårt att fokusera blicken och koncentrera mig, det är som att jag kollar på något men inte riktigt filtrerar in intrycken i huvudet.

Dock säger folk att de inte märker så mycket på mig även om jag känner mig som en totalt annan människa än vad jag brukade vara.

Jag har inte heller fått reda på varför jag mår så här i perioder, men som lider av detta, ni är inte ensamma!

Det du beskriver kallas derealisation. Det innefattar just en overklighetskänsla och som att livet är en dröm. Det kan också upplevas som om att man inte riktigt ser det man kollar på; att ens intryck bara rinner av en. Detta kan bland annat uppstå vid brukning av hallucinogener eller cannabis. Det är oklart om det kommer försvinna. För vissa går det över, för vissa är det permanent.

Beklagar.

Jag tycker att man ska gå vidare med utredningen och då fokusera på ett neuropsykiatriskt test för att se över så att det inte är t ex ADD/ ADHD. Dina bekymmer låter som en depression med inslag av ångest. Ångest och depression uppstår vanligtvis tillsammans.

Dina upplevelser av att "vara avskärmad" låter mest som depression/ångest och det är ju värdefullt att du får testa fler antidepressiva. t ex nått som slår på fler signalsubstanser som nordrenalinet och dopaminet.

Håll Ut, du kommer bli bra igen. Läs inte det negativa som folk skriver om att saker är "permanenta" etc. Det blir bara destruktivt.

/Finis

Oj, har inte kollat flashback på ett tag, helt glömt bort tråden.

Update: jag mår bra nu. Känner inte av overklighetskänslorna längre, kanske har jag blivit van och lärt mig leva med dem.

Jag tror det försvann i samband med att jag slutade grubbla och tänka över att jag hade dessa symptom. Så hur kliché det än må låta så är mitt recept för medicin att låta livet spela ut sitt spel. lev och njut, grubbla inte över det så kan det försvinna även för TS.

Hur går det för dig?