Känner mig utanför och har alltid otur genom att träffa "jag-människor".

Jag känner mig utanför och har ont om riktiga vänner. Jag har alltid varit väldigt social, trevlig och glad och har alltid haft väldigt många bekanta. Hade även ett nära tjejgäng som jag umgicks mycket med för 6-7 år sen. Men det var ju i ungdomen och sådana gäng är ju till för att splittras. Jag och min allra bästa vän fortsatte dock att umgås som vi alltid gjort. Vi har suttit ihop men nu har vi glidit ifrån varandra. Vi är totalt olika varandra idag. Har helt olika intressen och så fort hon skaffar kille så finns man inte längre (vilket hon har gjort nu för ett tag sedan).

En annan nära vän jag har som jag bor ganska långt ifrån pratar bara om sig själv och sitt liv när vi väl hörs. Hon kanske ställer max två frågor till mig under en halvtimme-timmes samtal. Ganska tröttsamt minst sagt. Detta fenomen har även fortsatt. Jag har flyttat till en annan stad och har träffat lite vänner här. Jag fick nära kontakt med två i min förra klass och den ena är precis som min vän, hon pratar bara om sina problem och om sig själv. Så fort jag börjar nämna något om mig så relaterar hon det till sig själv och så är snacket igång om henne igen.

Har även träffat två andra "vänner" till här som är exakt så här. Alltså tre st av kanske sex-sju nya bekanta i en stad är fullkomligt uppe i sig själva och snor energin ifrån en. Känner ni igen det här? Varför är folk så självupptagna och varför har folk så svårt för att lyssna?

Jag har märkt på mig själv nu sen jag flyttade och startade ett nytt liv att jag umgås hellre med mig själv i min ensamhet än att träffa folk som bara är "jag-människor". Jag umgås till med oftare med mina föräldrar. Jag har bara en väldigt bra vän i den nya staden som absolut inte är som jag har beskrivit att dom andra är. Hon pratar nästan aldrig om sig istället utan är mån om alla andra. Tänkte kolla om ni vet här hur man träffar någon som är som en själv? Haha såklart svårt för er att veta när ni inte vet hur jag är men hur träffar man riktiga vänner?

/Ensam

Finner de lite ironiskt att du framstår som en "jag-människa" i tråden.
Kan tyvärr inte ge tips hur man träffar riktiga vänner, jag tror man gör som när man träffar vänner allmänt bara att man har mer eller mindre otur.
Beror nog väldigt mycket på hur man är som person.

Hur jag träffat bra vänner kanske inte är bra vänner för dig.

Vad gör du med vänner förutom att prata?

Därför att de fått för lite stryk som barn, folk som aldrig smakat kamratuppfostran, varit utanför (antingen självvalt eller påtvingat) eller dylikt blir alltid självupptagna äckel. Det är extra vanligt hos tjejer

Haha ja men alla på Flashback är väl jag-människor Men nu menar jag att dessa människor som jag beskriver bara pratar om sig själva HELA TIDEN och inte bara i en tråd hehe.

Hmm det är olika. Vi kan sitta hemma i soffan och glo på tv till att vara ute på bar, fika på stan, gå promenader. Lite allt möjligt. Det är ju inte alltid det finns tid att umgås så mycket. Hatar det. När man var yngre kunde man träffa vänner varje dag.

Ja det är lite synd att det är svårt att hitta vänner som är lika en själv till sättet.

Så synd att det är så. Ja det verkar vara extra vanligt hos oss tjejer. Killar är mycket mer lättsamma att umgås med.

Och det räcker inte med att vännerna pratar om sig själva utan dom avbryter en också!! Fan vad det är störande.

Är du rädd för att pröva nya saker? Vet inte vad du bor i för stad.
Men lite tips är att inte enbart prata hela tiden, vilket jag antar man gör på café och promenader.
Jag har dragit med kompisar och klättrat på vägg, gått olika museum, bowlat, spela biljard, laserdome gokart, ja rätt mycket olika saker men blir mycket tv-spel också.

Du gör säkert en hel del sånt också, men jag tror sånt är viktigt för vänskap.
Man måste självklart prata också men jag märker att man blir bättre vänner om man upplever saker tillsammans.

Sen att de finns dem som avbryter de behöver inte vara medvetet, men en del gör de som härskarteknik för känna sig mer överlägsen. Om du känner att de ständigt kör över dig och aldrig låter dig tala till punkt, då är dem väl inte bra vänner helt enkelt.

Känner igen mig!

Inte bara bland kvinliga vänner dock...har en extremt självupptagen manlig "vän" som lyckas få allt till att handla om sig själv....har mer eller mindre slutat umgås med honom de senaste åren för att han inte ger mig särskilt mycket.

Vad gäller kvinnlig vänskap verkar det finnas en hel del som lever för att ha pepp under singeltiden, när mr right dyker upp så "poff" var också vänskapen över. Samma med en del som skaffar ungar, plötsligt är egna ungar extremt viktigt om man ska kunna hänga med, de nya föräldrapolarna smäller betydligt högre...

I dagens samhälle så är det svårt, det finns ett sätt att göra det lite bättre och det är att hitta en kille som kommer uppfylla dig på det sättet. Visst världen utanför din relation kommer vara detsamma men du kommer ha en lättare tid att hantera det eftersom du har åtminstone en lite vägg att luta dig mot.

Anmäl dig till någon ny sportgrupp eller dylikt så kan du få nya bekantskaper på det sättet, fordrar dock pengar.
Lever du på soc kan du lika gärna börja på universitetet, då lär du få en del nya bekantskaper. Hur man träffar önskvärda människor vet jag inte. Jag tänker att ju fler du träffar ju desto större sannolikhet att du träffar en önskvärd människa.

Otur, skulle jag säga.
Vet inte vad det kan bero på. Vissa är väldigt självupptagna, vilket är tråkigt. Skulle själv aldrig orka med sådana vänrelationer.

Är ungefär i samma sits som du, och det är INTE bara att spela med dessa "jag"-människor, det har jag erfarit att man ska akta sig för. Man blir bara försvagad. Skulle jag träffa vänner jag gillade att umgås med skulle jag väl mest skämta och diskutera, vad jag nu skulle kunna diskutera......Hur som helst, har man som utgångspunkt att prata om sig själv med vänner är man ofta störd på nåt sätt. Om man däremot gör det för att provocera eller visa nånting, för folk som man absolut inte ser som vänner, är en annan sak. Så ja, lev ensam i ditt jag tills du hittar endast värdiga vänner. Skulle jag ha gjort.....

Skulle gissa på att du har narcissistiska föräldrar och dras omedvetet till den typen av människor som inte ser dig eftersom du omedvetet anser att det är så människor ska vara.